Idag ska man väl inte klaga allt för mycket på vädret, solen gassar dock inte. Men det snöar och blåser i alla fall inte. Idag hade vi då planerat att vi skulle ut med skotern hela familjen. Och ta oss en tur ner på Bullersjön med Lise, Micke och Ove. Men ni som har små barn vet hur bra det går när man har planerat något. När jag komme hem efter mötet igår tempade vi Ludwig, som mest låg han på 40,3 i feber. Inte speciellt roligt. All ära till Fredrik, han erbjöd sig faktiskt att vara hemma med barna så att jag skulle få åka ut med skotern. Men när det inte finns nått spår, och snön börjar svikta, då är det inte min tid ute på skotern. Nej jag vill hellre vara hemma och ta hand om barna. Speciellt när dom är sjuka. Får börja att förbereda middagen istället. Ikväll blir det nämligen tjädergryta, pressad potatis med en grönsallad till. Efterrätten består av päronhalvor täckta med citronkaks mix och smör, det serveras med lite vanilj glass. Kommer att bli smaskens.

Har suttit och tittat lite på aftonbladets hemsida. Enligt mannens advokat så är han lättad. Ja han såg riktigt glad ut över att fått erkänna. Glad??? En sådan människa ska inte bara spärras in på livstid, han ska grävas ner! Allt för ofta ser man hur kriminella släpps ut allt för tidigt. Kommer så fallet vara även här? Han har inget som helst att hämta från vårat samhälle igen. Att kunna passas in igen till en normal livsstil, det går inte. Och med tiden får vi väl se om han även har berövat fler människor livet. Att bara blotta tanken på att han under många år har berövat människor livet, ger mig rysningar efter hela kroppen.

Ett monster, kan inte säga något annat.

Att en människa går bort pga en sjukdom kan ingen rå på. Olyckor dom händer dom också, och tyvärr i vissa fall så har man kunnat göra något annorlunda. Men att en människa tar en annan människas liv, där finns det helt klart ett val. Igår kväll innan jag skulle stänga ner allt för att gå och lägga mig, går jag in på vk.se en sväng för att kolla nyheterna. Det gjorde så fruktansvärt ont i mitt bröst när jag läste om lilla Engla. En människa som har bara börjat sitt liv, att på ett sjukt sätt tas bort från denna värld. I tidningen idag kunde man läsa om mannens brottsbana. Att sådana människor får gå lösa på våra gator? Jag vet vad innebörden av att mista en familjemedlem, men att mista sitt eget barn. Man kliver upp från många olika saker, men skulle man kliva upp om man miste sitt barn. Nu vet jag att det bevisligen går, men det känns ändå helt overkligt.

Sänder mina varmaste till Englas familj.

Skulle jag bara få önska mig en sak här i livet, så skulle det vara att slippa vara med om mina egna barns bortgång.

Även denna dag så blev det en tidig morgon. Ludwig fick sin önskan i uppfyllelse att åka lastbil med pappa. Han va nog världens lyckligaste lilla pojke när han hoppade in i lastbilen och dom åkte i väg. Ja så har dagen präglats av en massa möbler, kartonger och dyliga hemma prylar. Men nu är dom på plats. Vi tömde deras hus i Skarvsjöby på förmiddagen, åt lunch och sen lastade vi av. Trodde att det skulle ta längre tid, men icket. Så nu har man då äntligen svärföräldrarna på ’plassen’. Kroppsligt är jag inte speciellt trött, men mitt stackars huvud hänger inte alls med. Det är bara så tomt. så nu sover barna, har fått sitta i lugn å ro och varva ner lite. Så nu är det sängen nästa. En ny fartfylld dag väntar i morgon. Om man nu inte bara måste sitta inne, Ludwig verkar ha fått den stora snuvan.

Sitter även och kämpar med att komma på ett namn på våran nya familje medlemm. Vi pratade om det latinska namnet på Järv, eftersom valpen kommer från järvsjöby. Men det funkade inte alls. Har lite smått fastnat för Nixon, men det ska väl disskuteras innan det blir bestämt. Nu väntar den varma och sköna sängen.

Det blev lite tidigare i morse än vad vi är van vid. Liam ville upp redan halv 6, tack och lov så klev Fredrik upp med honom. Jag klev upp halv 7 och gjorde mig i ordning för att åka och lämna bilen på verkstaden. Kan väl inte påstå att man va på topp. Men jag lämnade den och började sakta gå hem. Hann bara gå en liten bit när halkan slog till. Hann parera någolunda, men vänstra knäet fick ändå ta stryk. Det gick hål på mina jeans, behöver jag säga mer? Så man haltade större delen hem, men hem tog jag mig i alla fall. Så nu har man ett uppskrapat knä som skiftar i blått.

Ja nu har vi varit och tittat på valparna, å man är helt såld. Hittade till slut en valp som jag favoriserar lite, men det är det även andra som har gjort. Dom hade 6 hanar, och vi får välja som nummer 4. Det är bara att hålla tummarna. Så den 3 eller 4 maj så blir vi en till i familjen. Ska bli spännande.

Förhoppningarna om våren känns inte på topp idag. Till min fasa och besvikelse så ser jag när vi kliver upp att det har kommit flera centimeter snö. Bara att slänga på sig kläderna och fram med spaden. Det är inte så vidars tung snö som har kommit. Men ändå så besvärlig. Verkar inte heller tänka ge sig med snöandet. Jag och min syster tog oss en promenad igår kväll, men det var inte alls nå trevligt. Nä nu får det vara nog, bort med snön och värlkommen våren!!!

Ja och nu är det inte som ni tror, det är inget barn på väg. Utan det är en liten jämthunds kille. Om allt går vägen så ska vi åka och titta på den i veckan. Vi har pratat länge om att skaffa en hund till. Men det har bara inte blivit av. När vi fick nys om denna kullen så började vi fundera om det inte va dags att skaffa en till. Det som fick mig att verkligen att bestämma mig va mamma. Jocke hade sagt att den dagen som denna tiken skulle ha valpar då skulle han ta en på en gång. Å med dessa ord så bestämde jag mig. Och det är mycket möjligt att det kan bli lite mycket den första tiden, speciellt när jag är hemma själv med barna. Men å andra sidan så är det nu som man ska passa på. När jag ändå är hemma och kan vara med han hela dagarna. Planerna är väl att detta ska bli min hund, och att jag så småningom ska börja gå själv med den i skogen. Vi får se hur det hela utvecklar sig.

Det verkar ju trots allt som att våren tänker komma, inte en dag för tidigt. Hoppas att det va sista gången som jag skottade undan snön. Har varit en hektisk morgon idag. Barna bestämde sig för att vakna vid 6, det ville inte mamma kan jag säga. Men man har som lite att välja på. Efter att jag skjutsat Ludwig till dagmamma började springande. Fixade en sak med mammas datorn, handlade lite, dammsugade och skurade hela huset, plockade ur diskmaskinen, skottade snö och till sist gav jag Liam mat innan man skulle åka och hämta Ludwig. Så nu har båda barna fått i sig mat och sover, och mamma har äntligen fått sig lite mat också. Så nu ska jag bara ta det lugnt ett tag innan dom vaknar och det är full rulle igen.

Nu vill jag att värmen ska komma, pallar inte nå mer vinter. Trodde att vi va på väg åt rätt håll, men nu har det snöat i 2-3 dagar. Om det då kunde regna så att snön som vi redan har kanske försvinner lite fortare. Men icket. Så det blir väl en helg inne igen. Har gått igenom lådor och skåp och kastat mycket rat, men det är bara början. Å andra sidan så vill man inte hålla på med det hela dagarna. Hade man varit helt själv här hemma så hade jag börjat slipa skåpluckorna. I väntar på rikare dagar så får man göra det bästa av situationen. Barna somnade tidigt ikväll båda två, så nu ska jag försöka sitta i lugn å ro och titta på lite tv. Kanske man får nya krafter till i morgon. Sov så gott!!