Sitter och funderar över livet. En tragisk händelse bland vänner fick mina tankar att börja snurra igen. Vad är meningen med allt?? Varje gång så kommer jag tillbaka till den hemska natten för snart 5 år sedan. Känner lite hur paniken/ångesten kommer krypandes. Ögonen fylls med tårar och hjärtat med sorg. Är så glad över alla som jag har runt omkring mig, men gladast är jag nog över mitt beslut att söka någon form av hjälp när det va som tyngst. Har nog aldrig klarat av vardagen om jag inte har gjort det. Sitter ibland och funderar över om det inte skulle va dags igen. Två tunga händelser under det senaste året har satt sina spår. Att uppleva glädjen och lyckan över att vi ska bli fler, och lika hastigt försvinner det som det har kommit. Frågorna och funderingarna runt omkring varje avlsut. Har jag gjort nått fel?? Har nån annan gjort nått fel?? Kommer jag aldrig att få uppleva lyckan igen av att bli mamma?? Försöker blicka framåt, men vissa stunder är tyngre än andra. Kommer det att bli tredje gången gillt?? Ingen som vet, inte ens jag. Men vi blickar framåt och hoppas på en bra dag efter den andra. Och just nu ser jag fram emot att få umgås med goda vänner.

Trevlig helg på er!!!