Jag vet att det är en tid med mycket ute just nu. Det är ju faktiskt inte så länge sedan man själv gick i skolan. Och jag missunnar er inte alls det. Men jag tycker det är så himla onödigt att man måste kasta ut alla flaskor och burkar. Man kan faktiskt ta med sig dom hem. Och vem vet, innan slutet så kan det bli mycket pengar. Har ni tänkt på det?
Vi som går med barnvagnar och hundar efter gatorna riskerar både det ena och det andra. Så nu när ni är ute i svängen, ta med er en påse i bilarna och släng alla flaskorna där.

Ja nu har man då äntligen kört igång med träningen, och det är hur roligt som helst. Men lite plågosamt är det dock, inte precis minus grader där inne. I övrigt går det hur bra som helst. Så nu ska man plågas ordentligt ett tag så kanske man ser lite resultat snart. Vi lyxade till det lite jag och barna i dag. Tog med mig min minsta syrra och drog på frasses. Nu när Ludwig går med gipset, eller rättare sagt släpar sig fram, så är det inte så ofta man är ute i svängen. Lite mat och så avslutade vi med lite glass. Helt klart uppskattat av dom båda små killarna. Mycket att titta på. Fick hem gubben idag också. Så nu kan man göra lite annat i hemmet, det har blivit lite lagt åt sidan dom senaste dagarna.

Idag så är det verkligen roligt att gå in och skriva, och se hur många det är som har varit inne och läst min blogg. I skrivandets stund är det närmare 200, bara idag. Passerade 13000 för bara nån dag sen. Roligt att se.

Läste inlägget som jag fått av ’Rolf’. Jag måste helt enkelt få lite mera tid till att kunna få fram ord som på ett litet sätt i alla fall kunna beskriva honom. Att beskriva en sådan stor och vacker människa är svårt. Kan inte komma på något som rättfärdigar honom. Han va stor i allt. Tror inte att det fanns nått som han inte klarade av. Han hittade lösningar på det mesta och han bjöd på sig själv. Han ställde verkligen upp för de sina. Nu när man sitter och ser tillbaka på tiden som varit, så inser man att han var den bindande länken bland oss alla. Det va där allt hände. Han tog till sig Ludwig, han gjorde verkligen allt för honom. Som han å mamma hade kämpat under hösten för att göra i ordning sandlådan, gungställningen och lekstugan. Allt för att han skulle ha roligt när han va där. Varje gång han träffade Ludwig frågade han om han har fått åka nån fyrhjuling på sista tiden. Men det va ju med han han åkte varje gång. Det strålade verkligen om honom. Alla har vi ju våra sämre dagar, men det fanns alltid solsken runt omkring honom. Och sådant smittar.
Dessa ord är bara en bråkdel av vem han va. Vi alla som kände honom vet allt det dära andra, det dära andra som inte går att beskriva med ord. Men jag ska fundera, och kommer jag på något så skriver jag ner det. Så att alla andra kan ta del av den underbara människa som han va.

Efter att jag gått med barna en sväng satt jag i soffan och gav Liam välling. Har balkongdörren öppen så jag ser bra ner mot vägen. Helt plötsligt ser jag en man komma och åka på en röd eu-moppe, med en vit hjälm som inte riktigt ser ut att passa. På en gång så kände jag hur hela jag lös upp. Ja nu kommer han och varvar runt huset, innan han tutar och ropar att Ludwig ska komma ut. Lika snabbt som hoppet tändes släcktes det igen. Han kommer aldrig mer att komma hit. Att man fortfarande går och hoppas på att han ska komma tillbaka.
Pratade med en go vän idag. Hon och hennes kille hade sett en kille som satt i slänten vid hotellet och tittade på balen. I samma sekund som hon tänker, men där är ju Jocke. Säger henne kille, titta där är Jocke. För att i nästa sekund titta på varandra och inse att det är inte han. Vi kommer aldrig mera att få se denna vackra människa. Allt som vi hade tillsammans, hela våran värld har rasat samman.
Så nu sitter jag här i min ensamhet, men tårar sakta rinnande nerför kinderna. Aldrig, aldrig mer får jag se honom. Det håller på att vara lite för mycket just nu.

Ja det är tur att man kan prata för sig och ta för sig lite. Annars har vi fortfanade suttit hemma och väntat på att svullnaden gått över. Det visade sig nu att han har en framktur just under knäet. Nu är det krig. Håller på att vara rätt så less på detta snack om att man ska gå hem och ta en avledon och avvakta. Tydligen så har det inte kunnat hända så mycket om han gått hemma utan att göra nått. Han har ju ändå inte kunnat stödja på det. Men att dom skickar hem en liten två åring och säger att det inte är nått fel. En frågade hur det va möjligt att han inte hade ondare. Han är en hårding helt enkelt. Sen bemötandet vi fick idag kommer jag att föra vidare till dom i ledningen. Att näst intill bli hånad och dumförklarad för att man har ringt sjukvårdsupplysningen, allt som hade att göra med dom va skrattretande. Nä att sånna som ni får jobba med det ni gör är skrattretande. Ni har inte sett mig för sista gången inte.
Ja nu ska vi då kämpa på i ett par veckor och hålla tummarna att det blir bra. Hur lätt tror ni det är hålla honom stilla.

Ja nu är det ju så att helgen fick kanske inte det slut som jag hade hoppats på. Ludwig komme hem med ett jätte ont ben, han hade ramlat igår och sedan dess så har han inte kunnat stå på benet. Vi skyndade upp på sjukan för att kolla upp det. Men blev beordrade att åka hem, ge honom en alvedon till natten och sedan avvakta till på onsdag. Gick ett tag och retade upp mig på det. Hur kan dom skicka hem en liten två årig kille som inte kan stödja på benet? Nä, jag ringde upp sjukrådsupplysningen. Dom ringde och pratade med en ortoped i Umeå och han tyckte det lät väldigt konstigt. Han beordrade oss att åka in på sjkustugan direkt i morgon bitti och kräva att dom skulle röntga honom. Gick inte det så skulle vi åka direkt till Lycksele och fixa det där. Så nu är jag på krigsstigen. Tänk om benet är brutet på nått ställe, och dom säger åt oss att vi ska vara hemma i flera dagar innan dom tänker göra något. Nä är det så då blir det krig, det kan ni vara säkra på. Ska skynda mig och packa iordning en väska ifall man måste åka iväg. Håll tummarna att det inte är något allvarligt.

Ja nu sitter man här efter en helt otroligt lyckad helg. Igår åkte vi ut på näset och hade det bara helt underbart. Åt gof mat, gick en tipsrunda och lekte lite lekar. Sen rullade vi iväg och landade på hotellet. Där badade vi och åt god mat. Sen blev det kalas natten lång. Karin hade grymt roligt, och det va ju det som va meningen. Och att vädret häll i sig hela helgen va otroligt skönt. Kan väl kanske inte påstå att man har varit nån raket snabb människa idag. Men har ändå hållit igång hela dagen. Det va så skönt när allt va över, än fast vi hade så roligt, och när man äntligen fick hem små knoddarna. Dom är ju trots allt mitt allt här i världen.