Blir det någonsin som man tänkt sig??

Läker verkligen tiden alla sår??

Kommer man någosin sin fram, ända fram??

Vid vilken tidpunkt slutar det att göra ont, om det någonsin slutar att göra ont??

Ibland snurrar tankar mer än vanligt. Och inget som man gör kan ändra det. Enda gångerna som jag har riktigt inre frid är när jag sitter och tittar på mina barn när dom riktigt njuter. Som mamma ser på mig, som mormor ser på mamma.

Nu när jag har låtit tankarna spela fritt en stund ska jag krypa ner hos dom vackraste som finns och bara njuta av stunden. Imorgon är en ny dag med fart och fläkt. Så som det kan vara med två små killar. =)