Exit youth…growing up sucks.

Ramones – I don’t wanna grow up har fått mig att fundera över livet ett flertal gånger…
Det här med att växa upp…vad är det egentligen? Hela mitt tonårsliv så har jag kämpat emot att ’växa upp’ och att träda in i vuxenvärlden. Som 16-17 åring så satt jag oändliga kvällar tillsammans med mina vänner i källaren och planerade framtiden in i minsta detalj, man tyckte sig ha svar på allt och ville göra en skillnad. ’Jag ska alltid rocka lika hårt än fast jag är 35 år gammal’ ’Jag vill aldrig bli vuxen’

Nu som 25 så känns det ibland som att man fortfarande är 17 år. Man blir pirrig i magen när man sitter i soffan tillsammans med en tjej och man blir lika osäker när man ska ta kontakt med någon. Man har träffat tjejer och kysst på tok för många genom åren men fortfarande så känner man sig som en osäker 17 åring varje gång man ska stöta på någon.

Det känns tryggare att sitta framför datorn och skriva än att stå öga mot öga, stilla tillsammans medan världen springer förbi en.

Men samtidigt så sitter man i soffan med sin laptop och betalar räkning efter räkning och försöker att få ekonomin att gå ihop…

Jag sitter fortfarande på kvällarna och fnissar för mig själv när jag ser på The Simpsons och på alla andra kultserier (helst tecknat, Family Guy & Futurama mm)

Jag har mina palestina sjalar, mina New Era kepsar och skateskor. Jag vägrar släppa taget om ungdomsåren och tonårslivet helt…Jag vill för alltid vara den jag är.

Skjortor, stickade tröjor, finskor och dricka vin till middagen är inte alls min grej. Tidiga kvällar, bingolotto på helgen och skidåkning? Nej tack, inte min grej….alls!

Jag antar att vi alla måste växa upp till slut men låt mig få ta mig dit självmant med tiden…nu känns det som att man blir knuffad framåt.
Parmiddagar med lama och torra skämt, att toffla ihop totalt och hitta sig en partner att yngla av sig med.

Vad hände egentligen med att hålla fast vid barnet inom sig själv?
Jag är kantstött och lite trasig men jag har listat ut systemet! Jag har klurat ut en av många av livets alla mysterium!

Jag fortsätter att vara ungdom ett tag till….en ungdom som tar hand om business och håller i rodret som en riktig man. jag har tagit hand om mig själv i så många år att jag vet hur man står på sina egna två ben.