Hur kommer det sig…

Ibland så känns det som att alla människor tappar bort sig själva, vem man är och ens personlighet osv.

Vi är så stressade med att finna alla svaren här i livet att vi inte ens hinner andas eller leva.

För någon månad sedan så fick jag ett brev, det var om en klassfest. 10 år sedan vi gick ut årskurs 9. Jag fick en sådan otäck känsla i magen, ni vet som om någon hade stuckit en kniv i magen på en…

10 år sedan…jag tog upp gamla klassboken. Tittade på alla mina gamla klasskamrater och vänner i samma ålder. Vad många som nu har flyttat, skaffat barn och gift sig…?!

Vad har jag gjort under denna tid då? Jag har…hrm, gått kockutbildningen, jobbat i kök som en råtta i 5-6 år. Annars så har jag mest flyttat från den ena till den andra lägenheten.
Hjälp, är det verkligen allt? :S nu fick jag ångest.

Nä, det är inte det enda. Jag har fan levt emellanåt!

…och kul har jag haft! =)

Jag har mitt mål i sikte, att komma in på journalistlinjen. Jag ska komma dit.

För att återgå till ämnet. Vi springer genom livet känns det som. Jagar kärleken, jagar den där prestigefyllda karriären och försöker bräcka varandra med sitt boende.

Jag får ångest som bor i min etta, är student och singel. Jag blir stressad, jag jagar upp mig själv. När kommer det att vända för mig? När kommer jag att ’ha’ allt?
Ska man stressa sönder för att ’säkra’ sin framtid? Är det verkligen såhär livet ska se ut?

Jag vill kunna stå stilla, leva mitt liv i lugn och ro utan att bli sönderstressad av alla andra.

Usch, jag vill inte ens gå på återträffen…vill inte höra om hur alla har lyckats och hur glada de är över sina liv. Alla leker glada och ’framgångsrika’ medans vi alla vet innerst inne att det bara är en jävla tävling som pågår. Sedan så ska man vara glad åt alla andras prestationer…

Kalla mig bitter men…nä, jag pallar inte.

Ibland känner man sig som en råtta och som en ’förlorare’ som inte har kommit längre i livet än vad man har gjort.

Ska man behöva känna så?

Jag hoppas inte det iaf. Samtidigt som jag trivs med mitt liv och med alla i min omgivning så drömmer man ibland om att det vore lite mer….större lya, överlägsen flickvän och ett jobb där jag tjänade storkovan…sedär, där kom den materiella önskan fram igen…

Vad är det för fel på mig? Njut av livet och nuet som det är Erik…

Vet du vad? Sommaren kommer att komma, jag får alla möjligheter i världen till att fly från verkligen ut till stugan. Bada, sola, ligga i gräset och titta på alla moln och bara finna lugnet…

Nä, nu ska jag göra det bästa av min livssituation nu och ta vara på alla mina vänner, min ’frihet’ från alla måsten och bara koppla av.

Hoppas dock att något större boende och en trevlig och mysig tjej väntar på mig i horisonten…till slut så vill man ju ändå stadga sig och somna/vakna upp bredvid den man älskar…