Jag börjar låta som en gammal hagga som klagar på allt, men idag måste jag sno den gamla klyschan att det var bättre förr. När jag var liten var påsk en underbar högtid där man längtade tills skärtorsdagen så att man fick klä ut sig till påskkärring för att springa runt och knacka dörr. Mamma var på glatt humör och hade dekorerat hela huset i gula fjädrar och påskris. Man målade ägg och hade fjärilar i magen när man på lördagsmorgonen sprang ner för att leta rätt på sitt påskägg.

I torsdags kom det 2 påskkärringar det var allt, vad har hänt med dagens barn? Mamma har legat på lat sidan och kompenserat fjädrarna med en kruka påskliljor. Förvisso så hade de fixat påskägg imorse dock hade de glömt att gömma det. Nu läggs påsken till en högtid som inte längre är viktig det blir ungefär som barnens dag som ligger och dammar på en hylla som man har glömt bort för länge sen.

Men för att inte dissa påsken helt är iallafall farmor, farfar och mormor här för att äta middag ikväll. Så det är väl det som räddar påsken, att det fortfarande är och förblir en familjedag.

Glad påsk och gud vad jag älskar lov!