Erika Olofsson, Umeå

Ny ordförande i bitterfittornas klubb

Nu har jag skrivit klart mitt irritationstal i stora drag. Det kommer handla om min biokväll i måndags. Får se hur nervös jag är när jag står där och pratar men det ska nog gå bra. Kom på att jag ska färga håret imorgon också med den nya 10 minuters färgen. Så får ge ett utlåtande imorgon.
(ursäkta för en alltför lång text, men kopierade mitt tal direkt. måste göra stödord sedan)

’Jag hade alltid trott att det var gamla tanter eller bara bitterfittor som lyckades hitta fel på en bio, tills i måndags när jag var på bio och såg Valkyria. En 2 timmar och 1 minut lång film som verkade spännande, hade perfekta platser och det kunde inte bli en bättre kväll. trodde jag ja. Men det är en förhoppning jag snabbt ändrade åsikt om.

10 minuter efter filmens start tog mannen bredvid mig fram en liten napppåse. och den är ju inte särskilt stor och jag brukar inte vara så brydd när det kommer till folk som prasslar. Om det inte hade varit för att den där lilla napppåsen räcke 1,5 timma och samtidigt satt mannen och grät, snyftade och smaskade. När jag suttit och irriterat mig ett tag bestämde jag mig att koppla bort mannen.

Jag lutade mig tillbaka eftersom det hade kommit till den mest spännande delen i filmen. Och helt plötsligt började två unga tjejer som satt bakom mig. Viska och diskutera filmen. Det var inte ett sådant där lågt viskande som inte störs, det var mer en diskusion där ljudnivån ökade. Efter att ha försökt kopplat bort båda mannen och dom viskande tjejerna så lutade jag mig mot min pojkvän och frågade vad filmen handlade om, eftersom det nu bara var kvar 10 minuter och jag försökte ändå hålla humöret uppe.

Och just när han ska svara på min fråga välter han ut hela popcornskålen och en halv liter dricka i mitt knä. Irriterad och arg sätter jag mig och surar medan filmen börjar lida mot sitt slut.

med dyngsura byxor och ett argt humör gick jag vägen hem. jag kände irritationen öka varje gång jag tänkte på den gråtande mannen, diskuterande tjejerna och mina klibbiga byxor med vita prickar på. Det blev inte bättre när min pojkvän hela vägen hem pratade om hur bra filmen var och att han var ledsen över mina kletiga byxor. Efter att ha kommit hem och lagt mig i sängen insåg jag att just i denna sekund försvann mina åsikter jag haft om bio och jag blev ordförande i bitterfittornas hata bio klubb.’

Godnatt för idag, /Nya ordförandet.

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.