IV
Jag var liten i lyssnandets dagar-
vid härden sutto de gamla
vaggande sina förmenta synder mot
den sista dagen, då en
korsfäst frälsare skulle två dem rena.-
Katten spann, elden brann, spjällen tjöto,-
någon sjöng slagen och klagande visan
om pigan som trampade på brödet.
Tandlösa munnar berättade i sena höstar
om spetälsk kärrsäd och
beska mjöldrygans blomma.
Jag frös vid min barndoms härd.
"Lyssnare" / Harry Martinsson
–
Senaste kommentarerna