Billiga hus i Västerbotten, alltså. Utom i de närmaste delarna kring Umeå och exklusiva stugor i fjällen. Det är så sorgligt att se dessa hus och gårdar som ingen vill flytta till. T.ex en vanlig villa i Gladaberg för 350000. Till salu i 1135 dagar. Överallt på landsbygden finns fullt beboeliga hus, en del i häpnadsväckande bra standard. T.o.m. i aktiva byar son Tvärålund. Finns det verkligen inga jobb? Kan man inte skapa sig jobb eller hitta något på distans?

Priserna är otroliga, naturen är nära och nu när byarna ligg på gränsen att förlora viktig service är det nästan så att den suraste byålderman blir glad av en inflyttad barnfamilj. 

Nä- alla vill till stan. Även om man får betala 3-4000 i månaden för en halvtaskig liten 2:a eller 2-3 mille för en ordinär villa. Har vi kommit dithän att motsvarande villa i Dorotea eller Malå kostar en tiondel?

Jag vet att jag är envis och bakåtsträvande, men varför in till stan???? Det är nära till allt, jamar de om. Men om du ska jobba ihop till bokostnaden hinner du ju knappt vara i ditt stora fina hus, eller gå på teater. Om jag kör från Tavelsjö till stan tar det en halvtimme, kör man från Umedalen till Tomtebo tar det typ 20 minuter. Nöjen, idrott och vänner är ju utspridda så man måste ändå åka en hel del.

Eller flyttar man till Stockholm, där "allt händer", jobbar på McDonalds deltid och bor i ett hyresrum i Fittja för 3200. Medan man väntar på det stora genombrottet. Kul.

Istället för att ha ett schysst hus med överkomlig belåning, en bra bil, frihet att åka vart man vill utan bilköer och tullar och parkeringsbekymmer, och skogen utanför dörren…

Men så är jag bara en dum blondin också.