Miljöhyckleriet

Under EU-valrörelsen har flera av riksdagspartierna försökt rida på väljarnas miljösamvete. Värmerekord, översvämningar och torka runtom i världen har gett dem både inspiration och draghjälp. Men hur genuin är denna omsorg för klimat och miljö egentligen? Samtidigt som man tävlar om vem som vill sänka utsläppen mest, ha hårdast straff för dem som inte uppfyller, de redan otroligt låga, kraven som ställs i t.ex. Parisavtalet och från EU:s sida eller ge mest subventioner till elbilar och uppförande av laddningsstolpar så tävlar man även om vem som vill ha mest militär upprustning och aggressivast hållning mot en majoritet av världens befolkning.

Inte ens de mesiga miljökrav man säger sig stödja har en chans att uppfyllas i kombination med ökad militär rustning och aktivitet. Det finns få saker, om inga, som förstör vår förmåga att skapa och bibehålla en god och hållbar miljö som militära aktiviteter. Krig förstör inte ”bara” vår direkta miljö och natur omkring oss utan även vårt inre, våra själsliga liv och vår förmåga att leva tillsammans, lita på varandra och samarbeta och samarbete är något helt oumbärligt om vi ska ha en chans att rädda något av den civilisation vi känner.

Så hur politiska företrädare och representanter kan se sig själva i spegeln och på allvar säga sig vilja rädda och skydda miljön samtidigt som de kräver ökad militär upprustning och förstörelse i världen är en gåta. Om vi, mänskligheten, överlever den här perioden i historien så kommer framtida forskare förhoppningsvis att bringa klarhet i det och ge oss verktyg för att det inte upprepas.