Lööfs och Sabunis våta dröm

Av , , Bli först att kommentera 3

De hårda orden mot regeringens hantering av LAS-frågan haglar från Centerpartiet och Liberalerna. Man hotar med att ta sitt stöd från regeringen och fälla den om man inte får som man vill. Missförstå mig inte. Jag är ingen stor supporter av Stefan Löfven eller hans regering. Särskilt inte i den här frågan. Även jag anser att regeringen har misskött inte bara LAS utan hela den fackliga frågan. Men det som Annie Lööf, Nyamko Sabuni och deras partier eftersträvar är så uppenbart horribelt att jag har svårt att förstå hur de kommer undan med det. Deras förakt för förvärvsarbetande människor som försöker få livet att gå ihop är chockerande. Jo, de upprepar visserligen ständigt mantrat om hur de kämpar för att människor ska komma i arbete men de går aldrig in på djupet om vilken sorts arbeten och framförallt inte vilka villkor dessa arbeten är förenade med.

De nyliberala rötterna går både djupt och brett i dagens Centerpartiet och Liberalerna. De regler som dessa två partier vill ska råda i samhället, inte bara på arbetsmarknaden, är så få regler som möjligt. Åtminstone för företagare och makthavare. Främst storföretag, för det är en väl spridd myt att borgerligheten kämpar för småföretagare. Det syns lika tydligt nu under pandemin som det gjorde under bankkrisen 2008-2009. Vilka var det vi medborgare fick skänka mest pengar till? Storföretag och storbanker. Dessa ska skyddas mot allting. De ska inte behöva planera eller ha någon framförhållning för eventuella kriser. De blir rent av kränkta av sådana tankegångar. Många företagare och makthavare planerar och har framförhållning för eventuella kriser men enligt Lööf och Sabuni & Co så ska de inte behöva det. Allt ansvar ska ligga på någon annan. Ju längre ned du befinner dig på den sociala och hierarkiska samhällsstegen, enligt dessa två, desto större del av samhällsansvaret ska du belastas med.

Centerpartiet och Liberalerna har en ingrodd misstro mot alla arbetare. De tror att de fuskar och ljuger så fort de får chansen. Därför anser de att det måste bli lättare för arbetsköpare att sparka sina anställda, utan att krävas på någon förklaring eller orsak. Detta är för övrigt en attityd som i allt större och ökande utsträckning även spridit sig gentemot medelklassen. De ska inte tro att de är säkra på något vis. Den stora förebilden är USA och dess arbetsmarknad där en stor del av alla anställda är mer eller mindre livegna. Det gäller inte bara själva anställningen utan även basala saker som tillgång till sjukvård. För i USA är, för de som har tillgång till det överhuvudtaget, sjukvården oftast knuten till anställningen via en försäkring. Om du får sparken eller blir uppsagd så förlorar du även din sjukvårdsförsäkring. Inte nog med det. För även om du har en anställning med sjukvårdsförsäkring så är det många som ändå inte har råd att nyttja den. Detta beror på dyra premier och att försäkringsbolagen har arméer av jurister vars enda uppgift är att spara försäkringsbolaget så mycket pengar som möjligt genom att hålla ned kostnaderna, med andra ord leta efter så många skäl som möjligt för att slippa betala ut försäkringspengar för olika former av behandlingar. Det är en snårskog med regler och förbehåll medvetet krångligt formulerade med det enda syftet att förhindra att försäkringstagaren ska kunna kräva sin rätt och få sina behandlingar täckta. Och i USA kostar sjukvård multum för den enskilde. Är du inte förmögen eller har lyckats spara undan pengar i förväg så har du helt enkelt inte tillgång till någon sjukvård.

Detta är det samhälle som Annie Lööf och Nyamko Sabuni ser som Sveriges förebild. Ett land där nu enligt officiella siffror arbetslösheten ligger på mellan 13-15%. Som sagt, de officiella siffrorna. För USA har en enorm grå/svart arbetsmarknad med migrantarbetare som städar, passar barn, tvättar, plockar frukt och grönsaker m.m. Vidare har väldigt få någon arbetslöshetsersättning. För i ”the land of the free” förtäljer myten att förlorar du ditt enkla lågbetalda jobb över dagen så finns det 1000 andra enkla lågbetalda jobb att ta istället. Samma sak om du är missnöjd med din arbetsköpare så slutar du bara och tar ett annat arbete. Då behövs inga fackföreningar och skydd för de anställda resonerar man. En effekt som svaga fackliga rättigheter har fått i USA är att det har förvärrat pandemins spridning och effekter då många anställda tvingas gå till arbetet trots att de är smittade. De har inget val. De får sparken annars. Direkt på dagen. Eller blir åtminstone helt utan lön. Inget skyddsnät där inte. På flera snabbmatsrestauranger förbjöds anställda att bära ansiktsmask för att det kunde ”skrämma bort kunder”. Många är även hemlösa vilket gör att de inte kan skydda sig lika bra mot smitta eller isolera sig om de skulle bli smittade. Detta samhälle är alltså förebilden för Lööf och Sabuni. Ett samhälle där du inte får kritisera misshälligheter på din arbetsplats. Ett tystare samhälle. Ett otryggare samhälle. Det skulle de naturligtvis inte hålla med om men det blir effekten av deras politik.

Parat med obefintliga rättigheter och skydd på arbetsmarknaden så vill dessa två även göra det svårare för människor att komma in på bostadsmarknaden. Det är därför de förespråkar att ersätta hyresrätter med bostadsrätter. Argumentet är alltid att man vill ”hjälpa” människor att ”äga” sitt eget boende. Även detta är en myt. För det första innebär det att fler människor sätts i djup ekonomisk skuld, ofta från tidig ålder. En skuld de flesta aldrig kommer kunna betala igen, om de inte har förmögna föräldrar. För det andra är det väldigt många som inte är kvalificerade för att ta miljonlån på en bostad så de stängs effektivt ute från bostadsmarknaden. För det tredje leder detta till stor ökad segregation vilket är dåligt om man vill ha ett stabilt och sammansvetsat samhälle.

Jag ska avsluta med att tillägga att naturligtvis så hyser även resten av de borgerliga partierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna dessa eller närbesläktade åsikter men de är inte stödpartier till regeringen så därför koncentrerade jag mig på Centerpartiet och Liberalerna.

Bli först att kommentera

Skyll inte på Miljöpartiet

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu talas det återigen om att bägaren kan ha runnit över för Miljöpartiet i regeringen efter avslöjandet om Socialdemokraternas separata förhandlingar med de borgerliga partierna i migrationsfrågan. Detta är dock inte första gången och den enda frågan där Miljöpartiet har blivit överkörda och förödmjukade av Socialdemokraterna. Utbyggnaden av Arlanda, godkännandet av Preems raffinaderi i Lysekil är bara några av de senaste exemplen. Socialdemokraterna har hela tiden behandlat Miljöpartiet som något man inte behöver ta hänsyn till. Visst, Miljöpartiet är mycket mindre än Socialdemokraterna men det betyder inte att man inte ska behandlas med respekt. Säga vad man vill om Alliansen men Moderaterna behandlade småpartierna i den regeringskoalitionen med mycket större respekt än Socialdemokraterna någonsin gjort med Miljöpartiet.

Jag vänder mig även starkt mot hur man väljer att beskriva denna risk för en regeringskris i medierna. Man lägger hela skulden på Miljöpartiet om regeringen skulle spricka när man talar om att det är de som ”utlöser en regeringskris” om de skulle välja att lämna. Det är både ett väntat men samtidigt märkligt sätt att resonera på. Väntat då det är så det fungerar när man har en strömlinjeformad mediekultur med journalister som helst inte vill störa status quo utan agerar inställsamt gentemot de traditionella maktsfärerna. Märkligt eftersom man helt bortser från Socialdemokraternas ansvar i krisen.

Om en kvinna tar sina barn och lämnar sin man för att han ständigt misshandlar henne så skulle ingen vettig människa komma på tanken att anklaga henne för att splittra familjen. Så ska det heller inte vara i fallet med regeringen. Socialdemokraterna har misshandlat Miljöpartiet i åratal. Det håller inte i längden. Till slut rinner bägaren över. Det måste både Socialdemokraterna och media förstå. Ett stort problem är att makten i sig med välbetalda poster väger mer än att bedriva en hedersam politik. Ett annat problem är att Socialdemokraterna de senaste decennierna har utvecklats till ett mer eller mindre borgerligt parti. Detta syns inte minst på miljöområdet. Här har man gång på gång huggit Miljöpartiet i ryggen. Så det är inte konstigt om de ledsnar. Frågan är om Miljöpartiet vågar göra verklighet av hotet.

Bli först att kommentera

Detta är ingen avart – det är precis så här det är tänkt att fungera

Av , , Bli först att kommentera 2

Den här rapporteringen från The Intercept visar exakt hur hemska effekter den kapitalistiska logiken får. För detta är ingen avart, utan precis så den är tänkt att agera, reagera, resonera och verkställa. Precis som Glenn Greenwald här säger så är det tankeväckande hur vi i väst har höjt våra katter och hundar till familjestatus och (med rätta) aldrig skulle acceptera minsta lilla misskötsel av dessa husdjur. När vi hör om att de i andra länder äter hundar så blir det ramaskri på sociala medier. Om vi hör om någon som slagit sin hund så blir det (med all rätta) uppror i samhället.

Men när det kommer till djur som vi satt till att tillgodose vår livsmedelsproduktion med råvaror och sina liv så upphör genast empatin. Den upphör till den grad att vi inte bara resonerar att nyttan överväger lidandet och miljöförstöringen utan vi accepterar eller blundar för ren tortyr. Vi blundar, för ingen av oss som bor i s.k. fria och upplysta samhällen med fri tillgång till nyheter och fakta kan med minsta trovärdighet hävda att den inte vet om vad som händer. Lyssna på hur grisarna vrålar ut sin ångest i filmklippet och säg sedan ärligt att du tycker att detta är en frisk ekonomisk samhällsmodell. Detta förfarande där man stänger av ventilationen så att djuren kvävs och i princip kokas levande (s.k. Ventilation Shut Down) ansågs helt logiskt ekonomiskt för företaget då efterfrågan på griskött rasat under Coronapandemin. Vi måste samtidigt inte lura oss själva att tro att det stannar vid djurhållning. De här makthavarna inom näringsliv och politik som följer dessa ekonomiska normer är lika beredda att offra massvis av människor för att säkra och öka sina vinster. Miljontals människor dör varje år runtom i världen som en direkt eller indirekt konsekvens av denna vinstjakt. Det är förgiftade vattenreservoarer, utfiskning, avskogning, utarmad odlingsmark, försurning, artutrotning o.s.v. För att inte tala om den luckrativa krigsindustrin.

Den inneboende logiken i kapitalismen är att man ska generera, inte bara vinst utan större vinst varje år än föregående år. Ibland är det t.o.m. på kvartalsbasis. En annan faktor som är inbyggd i systemet är likgiltigheten inför de skador och det lidande som jakten på ökad vinst orsakar. Det enda som inom systemet kan få ett företag som följer dessa ”lagar” att bry sig om att minimera sådana negativa effekter på människor, djur och miljö är om det blir en större kostnad i form av minskad vinst eller dåligt rykte för företaget att inte bry sig än om man gör det. Att undvika dålig PR är också en av orsakerna till att företag undertrycker anställdas möjligheter att för allmänhet, myndigheter och rättsväsende rapportera misshälligheter på arbetsplatser. Därav klausuler om lojalitetskrav i anställnings- och kollektivavtal.

Därför måste sådana här drivkrafter motverkas med hjälp av lagstiftning. Samtidigt måste samhällsandan ändras. Det nyliberala paradigm som råder har gjort stora delar av befolkningen mer eller mindre likgiltig inför de fruktansvärda effekter som vår jakt på lyx och flärd orsakar miljön och andra människor, både när och fjärran. Solidaritet är inte ett fult ord. Det är en av grundpelarna för ett fungerande och omtänksamt samhälle. Det vi nu lever i förespråkar och premierar egoism och kortsiktiga vinster. Till och med människor som hävdar att de älskar sina egna barn över allt annat offrar gladeligen deras framtid och hälsa för att kunna fortsätta leva sina behagliga liv.

Bli först att kommentera

Och ändå röstar de borgerligt

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag hamnar ofta och gärna i politiska diskussioner med människor. Samhällsfrågor intresserar mig. Jag är uppväxt i en borgerligt sinnad familj och de flesta av mina vänner från uppväxten hyser sådana politiska sympatier. När jag diskuterar sakfrågor med dessa släktingar och vänner så är vi nästan alltid överens. Detta kan låta självklart men jag har under de senaste 20 åren ständigt ifrågasatt och utmanat mina värderingar och långsamt men stadigt rört mig vänsterut på den ideologiska skalan. Så vi borde inte längre vara ense så ofta som vi ändå är. I sakfrågor alltså, för när det kommer till vad de röstar på så ligger de cementerat fast i det borgerliga blocket.

Fördelnings- och värderingsfrågor har de senaste månaderna seglat upp i samhällsdebatten. Det är både väntat och välkommet. Coronakrisen har tydligt blottat snedvridningen i samhället, ja jag skulle vilja kalla mycket av det som styrt inte minst det ekonomiska tänkandet de senaste 25-30 åren för rent människofientligt.

Nu blir det tydligt hur egoism och kortsiktighet har styrt väldigt många grundläggande beslut de senaste decennierna. Vi ser det inte endast inom sjukvården och de omdiskuterade ickeexisterande beredskapslagren utan på område efter område. Alla sektorer har drabbats av denna samhällsförstörelse.

När jag talar med mina släktingar och vänner så håller nästan alla av dem med om vikten av trygga anställningar, en trygg och säker arbetsmiljö, rätten till bostad, rätten till en likvärdig och kompensatorisk skola, vikten av att skydda ekosystem från kollaps genom att motverka utfiskning, avskogning, giftutsläpp, klimatförändringar orsakade av människan, artutrotning, problematiken och det sjuka i förmögenhetskoncentration hos ett fåtal individer i samhället på bekostnad av resten av befolkningen m.m.

Likväl fortsätter de att rösta borgerligt. Trots att detta går emot deras egna värderingar och intressen. Den äldre generationen kan jag förstå är svårt att få att ändra på sig. De har varit utsatta för en flodvåg av propaganda i decennier där vänsteridéer konstant har svartmålats. Man lever kvar i en partipolitisk föreställningsvärld från kalla kriget där man tror att högern och liberaler har utvecklats och blivit mer humana men vänstern bedömer man fortfarande utifrån ett 1960- och 1970-tals-perspektiv. Man vägrar acceptera att även vänstern har utvecklats och förändrats de senaste 40-50 åren och jag möts t.o.m. av synsätt som påstår att t.ex. Vänsterpartiet, ja t.o.m. Socialdemokraterna skulle ha sovjetryska tendenser och sympatier. Detta är en intränad bild som sitter väldigt djupt rotad och som försvårar för människor att faktiskt rösta efter sina värderingar. Det är tragiskt och faktiskt farligt för samhället.

Många ryser när de hör begrepp som kollektiva lösningar på samhällsproblem men för det första så bygger redan stora delar av vårt samhälle på kollektiva lösningar och de ses som självklara och har stöd av de allra flesta invånarna. Vi betalar t.ex. in skatt till sjukvård, brandkår, infrastruktur, försvar, rättsväsende m.m. För det andra så är det helt nödvändigt att vi går samman som en mer sammansvetsad, solidarisk och samarbetande enhet för ha den minsta chans att klara av de hot som vi står inför. Coronakrisen har visat att det är möjligt. Samtidigt är den ingenting mot de klimat- och miljöhot som vi måste ta itu med å det snaraste. Synsättet att privata vinstdrivna företag ska lösa de här enorma samhällsproblemen har kommit på skam gång på gång. Det är inte alls förvånande för om de som ska lösa våra stora gemensamma problem har inskrivet i sina direktiv och styrdokument att vinst och utdelning till aktieägarna ska gå före det som är moraliskt, etiskt och vetenskapligt rätt så förstår ju alla att det kommer bli mycket svårt om inte omöjligt att uppnå det gemensammas bästa. När skyddande av samhällsbärande ekosystem eller mänskliga rättigheter endast ses som en negativ kostnad för företagen som är tänkta att måna om dem så är naturligtvis risken överhängande att aktieägarnas intressen prioriteras över både miljö och mänskliga rättigheter.

Ta reda på vad partier och deras företrädare verkligen står för och driver för frågor istället för att gå på känsla, myter, tradition och ideologiskt arvegods. Visst finns det delar av det liberala tankegodset som är värt att ta med sig in i framtiden men det är tydligt att vår tanklösa konsumtion, tro på evig tillväxt och ständigt ökande uttag av naturresurser varje år, egoism och individuell självcentrering inte gynnar vår gemensamma framtida välfärd och civilisation.

Bli först att kommentera

Varför kommer politikerna undan ansvar?

Av , , 2 kommentarer 9

Det är helt i sin ordning att myndigheter som Folkhälsomyndigheten granskas och kritiseras när det är befogat. Men hur kommer det sig att våra politiker kommer undan hela tiden? Inte bara det faktum att de nu verkar få styra och ställa hur de vill utan att någon journalist ifrågasätter dem utan även det ansvar de har för att vi är så dåligt rustade för kriser överhuvudtaget.

Anders Tegnell får hela tiden frågor och anklagelser som om det vore han personligen som är ansvarig för att människor dör i Covid-19. Visst, han är ansiktet utåt och har en stor inverkan på vilken strategi som ska råda och vilka åtgärder som ska vidtas men ingen journalist verkar vara det minsta intresserad av att rota i hur vi hamnade i den här skiten. Är de rädda för att inte bli inbjudna till några fler presskonferenser eller frysas ut från finrummen om de ställer högst relevanta men jobbiga frågor till våra makthavare? En undrar ju för vi har ett koppel med politiker bakåt i tiden som bär ett stort om inte avgörande ansvar för rådande läge. Då menar jag inte främst hur själva krisen sköts i rådande stund utan hur ideologi, naivitet, egoism, girighet och rent och skärt människoförakt har gjort inte bara Sveriges utan hela världens befolkning mer sårbara och mindre motståndskraftiga.

Naturligtvis kan inte svenska politiker förväntas ha sådan stor påverkan att de får en storskalig global påverkan på allting men de hade inte behövt spela med och än värre varit pådrivande i den destruktiva karusell som snurrat i årtionden. Svenska politiker har varit med och avreglerat, privatiserat och lagt ner mängder av väl fungerande verksamheter med det enda syftet att kunna berika sig själva eller sina kompisar under årtionden. Alla som har opponerat sig har avfärdats eller aggressivt anklagats för att vara emot utveckling och till och med för att vara kommunister. Det är fascinerande att så fort någon är kritisk till en avreglering eller privatisering så kommer kommunistkortet fram. Det är tröttsamt, patetiskt, barnsligt och farligt.

Sedan åtminstone slutet av 1980-talet har svenska politiker med olika politisk färg (ex.vis statsministrarna: Ingvar Carlsson (s), Carl Bildt (m), Göran Persson (s), Fredrik Reinfeldt (m) och Stefan Löfven (s)) medverkat till att montera ned vår motståndskraft i den finansiella vinstens namn. Det har naturligtvis skett under många olika namn för att medvetet förvirra oss medborgare. Valfrihet, konkurrenskraft, individualism, mångfald (varor och tjänster), arbetstillfällen, utveckling m.m.

Innehållsförteckningen på nedmonteringen inbegriper saker som angrepp mot fackliga rättigheter, avreglering och privatisering av sjukvård, myndighetsutövning (såsom konsumentskydd, arbetsmiljöfrågor, läkemedelskontroll, krisberedskap, rättsväsende m.m.), kommunikationer, infrastruktur, lagerkapacitet m.m.

Politiken har stirrat sig blind på kortsiktiga vinster, konsumtion och handel utan att för ett ögonblick fundera över några eventuella negativa konsekvenser. Köpcentrum har gått före odlingsmark. Handel har gått före ekologisk långsiktig hållbarhet. Strategin har varit att vi måste förstöra natur för att kunna rädda den, när ens ekologi har befunnit sig i deras medvetanden. Systemet med att prioritera maximerade vinster för multinationella företag före ett långsiktigt hållbart samhälle har försvagat oss.

Lobbying och korruption har tillåtits breda ut sig och dränera vårt samhälle på både resurser och kompetens. Statusen för destruktiva ”yrkesgrupper” som börsmäklare och konsulter har stigit samtidigt som den har sjunkit för sjuksköterskor, lärare, omvårdnad, ja till och med för läkare (om de inte befunnit sig inom något hippt område i den privata sektorn). I ett friskt fungerande land hade det inte varit möjligt för politiker att sälja ut offentligt drivna vårdcentraler till kompisar för att de ska kunna göra miljonklipp. Det hade inte varit möjligt att skänka uppdrag till släktingar och bekanta eller anlita svindyra konsulter som bara ville berika sig själva för att bygga det dyraste och ett av det mest dysfunktionella sjukhuset i världen, Nya Karolinska). Det hade inte varit möjligt att låta stora privata bolag inom utbildning att sätta aktieägares utdelning före elevers utbildning. Det hade inte varit möjligt att avskaffa arvsskatt, förmögenhetsskatt och värnskatt, samtidigt som man använder vanliga medborgares inbetalade skattepengar till att lösa ut skatteflyende finansspekulanter och banker när de sänkt hela ekonomin genom sin girighet, arrogans och sitt förakt för allt vad etik och moral heter.

Allt det här hänger ihop även om det inte känns uppenbart vid en första anblick. Men ett samhälle som sätter kortsiktig finansiell vinst före sin befolknings hälsa och utveckling på område efter område blir svagt och har svårt att arbeta som en fungerande enhet om någon stor inre eller yttre kris helt plötsligt slår till. Det extra tragiska med Covid-19 är att vi faktiskt visste att något liknande skulle inträffa förr eller senare. Åtminstone har olika delar av forskarkåren och vissa medvetna oftast ignorerade politiker vetat om och varnat oss andra för det men vi var upptagna med att shoppa och kalla dem för kommunister.

2 kommentarer

Ställ in ställ upp ställ om!

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är feta rubriker om hur oljebranschen, flygbranschen och fordonsindustrin är i fritt fall och alla journalister, politiker och näringslivsexperter förfasas och undrar hur vi ska rädda dem. Jag börjar bli lite trött på detta. I decennier har de och de flesta av oss andra vetat att vi inte kan fortsätta med det ekonomiska system vi lever i. Omställningen har hela tiden skjutits på framtiden till förmån för kortsiktiga vinstuttag för en alltmer koncentrerad finanselit. Färre och färre på toppen får mer och mer samtidigt som fler och fler på botten får mindre och mindre. Våra livsuppehållande ekosystem misshandlas, sugs ut och förstörs i allt snabbare takt. Det är varken ekologiskt eller socialt hållbart i längden.

Fossilindustrin, flyget och fordonsindustrin är några av de huvudansvariga för klimatförändringarna. Så när våra makthavare pratar om att rädda dem så menar de att de vill tillbaka till att fortsätta som vanligt, med fortsatt miljöförstöring och utarmning av ekosystemen genom naturresursutsugning. Vi kan inte fortsätta så här. Om det någonsin har funnits ett tillfälle att stanna upp och skärskåda vårt samhälle för vad det faktiskt är och gör med både oss och hela vår värld så är det nu. Vi har lyckats med den första biten, att stanna upp. mycket av det som nu händer sades bara för några månader vara helt omöjligt.

Ja, detta slår hårt mot vårt ekonomiska system. Det ekonomiska system som vi för närvarande lever i men som inte är en naturlag. Om något så strider många av dess premisser mot just naturlagarna. Vi tar ut mer än vad naturen hinner återskapa. Det kan en sjuåring räkna ut att det inte fungerar i längden.

Nu är tillfället att börja tänka nytt. Nu är tillfället att ställa om miljö- och klimatförstörande industrier. Nu är tillfället att starta ett samhällsomställningsprojekt med månlandningsdimensioner. Människans förmåga att både förstöra och skapa är helt makalös. När vi sätter manken till och verkligen bestämmer oss så är det få saker som vi inte klarar av. Så varför inte omdirigera den energi vi använder till destruktivitet till att skapa ett långsiktigt och hållbart samhälle för alla?

Tyvärr är det starka krafter som vill se oss kvar i den destruktiva modell vi lever i. De som har mest att vinna på detta är förespråkare för snabba, kortsiktiga vinster (storbanker, s.k. riskkapitalister, multinationella företag och dess ledare). De som sätter sina personliga förmögenheter före människoliv. Det är de som tycker att det är självklart att göra stora aktievinstutdelningar samtidigt som de kräver miljardstöd från staten. Det är samma människor som genom lobbying och korruption jobbat stenhårt för att luckra upp miljökrav, arbetsrätt, avskaffa och sänka förmögenhetsskatter och andra omfördelande system. Det är samma människor som jobbat för och lyckats med att avreglera och privatisera så mycket som möjligt av våra gemensamma trygghetssystem. Samtidigt har de sett till att försäkra sig om att de är omgärdade av trygghetssystem för att de själva aldrig ska behöva lida vare sig socialt eller ekonomiskt. Att staten (folket) ska komma och rädda dem (bailouts) när de klantat till det. Sådana garantier som de vill förvägra alla vanliga arbetande människor. Så vilka är det som är de egentliga trygghetsknarkarna? Det är nämligen något som den ekonomiska eliten ofta anklagar arbetslösa, sjukskrivna och arbetande vanliga människor för att vara, bara för att de strävar efter och kräver sociala skyddsnät som gör att de slipper osäkra anställningar eller tvingas gå från hus och hem om de skulle bli just arbetslösa eller sjukskrivna.

Har ni läst och hört om hur luft och vatten har blivit renare runtom i världen under den rådande pandemin? En kortsiktig vinst säger en del miljöforskare och de har rätt om vi inte tar chansen nu och utvecklar vårt samhälle i en riktning som även våra barn och barnbarn kan leva i. Jag har inga illusioner om att det är lätt men alternativet kan jag garantera inte blir särskilt trevligt. Vi har redan sett exempel på det. Tänk på hur rädda de flesta blev bara av Covid-19. Hur folk fick panik, började hamstra och fly ut till sina sommarstugor. Hur tror ni det blir när mat och vatten börjar ta slut på riktigt? När ekosystem efter ekosystem kollapsar.

Men det måste inte bli så. Fast då måste vi fan anstränga oss. Och det börjar hos våra makthavare. De måste lägga ut regelverket som gör det lätt för alla i samhället att dra sitt strå till stacken. Vi har valt dem för att de ska ta hand om oss. Vi har valt dem för att de ska arbeta för att vi ska kunna leva goda och säkra liv. Vi har valt dem för att detta även ska gälla framtida generationer. Det är dags att vi påminner dem om det. Det räcker inte med lite laddstolpar för elbilar, källsortering av kartong och plast, liiiite snålare fossilbränslebilar, straffavgift för plastpåsar, trängselavgifter och biltullar.

Återigen, det behövs systemomställning och det gäller inte bara på miljöområdet i sig. Det inbegriper hur beslut tas, ansvarsutkrävande, hur företag ägs och drivs, människovärde, naturvärde, resursfördelning, etiska och moraliska gränsdragningar, motståndskraft m.m. Om det inte har tillsatts kommissioner kring detta så måste det skyndsamt göras och de ska ha en bred och djup social representation.

Bli först att kommentera

Det dör människor hela tiden

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag tycker det ofta saknas proportioner i rapporteringen kring coronapandemin. Inte minst när det gäller fixeringen kring och rapporteringen av dödstalen. Det är naturligtvis viktigt att rapportera om detta och varje dödsfall är en tragedi för de anhöriga men det verkar vila någon form av skräckblandad förtjusning i att skriva och tala om det här. Kan det vara för att vi i Sverige på det stora hela är och under lång tid har varit så förskonade från stora katastrofer och misär. Visst, katastrofer drabbar även det svenska folket med ojämna mellanrum men det är ofta långt mellan varven och av en helt annan karaktär och dignitet än i många andra delar av världen.

Estoniakatastrofen var ett nationellt trauma, inget tal om saken. Tsunamin i Indiska oceanen 2004 likaså, trots att den inte inträffade på eller ens i närheten av svenskt territorium. Stormen Gudrun och de stora skogsbränderna var också stora katastrofer men som sagt, i jämförelse med stora delar av världen så är vi lyckligt lottade. Framförallt på grund av vårt geografiska läge men även vårt politiska system och vår historia. Jämför det med de ständiga sjukdomsepidemier som drabbar stora delar av fattiga delar av världen, åratal av torka, missväxt, skogsbränderna i Australien och Kalifornien, orkaner och översvämningar. Att vara född i Sverige under åtminstone den andra hälften av 1900-talet och framåt kan inte hänvisas till något annat än turkontot. Jag hade ingen inverkan på att födas just här. Flyt!

Vart vill jag komma med det här? Jo, att vara uppväxt i ett så skyddat och väl fungerande samhälle gör att när en katastrof av något slag drabbar befolkningen så känns fallet desto värre. Jag drar mig till minnes en kommentar jag hörde för ett tag sedan från en Mellanösternkorrespondent som frågat människor i Palestina om karantänen på grund av Covid-19. – Vadå karantän? Vi har levt i karantän i 13 år. Den enda skillnaden är att skolor och moskéer stängt nu – sade en av de tillfrågade. Jag menar inte att det ska vara ribban. Självklart ska ett lands styrande sträva efter ett så gott liv som möjligt för sina medborgare men det skadar inte med lite proportioner.

Samma sak gäller dödssiffrorna. Vi kan inte bortse från de personliga tragedier som detta medför men människor dör faktiskt hela tiden. I Sverige dör årligen runt 90000 människor. Det är ca 245 personer om dagen. Många dödsfall är, hur sorgligt det än är var gång, väntade, en 95-åring som stilla somnar in, medan många rycks ifrån oss, som vi brukar säga ”alldeles för tidigt”. En god vän till mig dog i cancer 36 år gammal i somras. Det kändes jävligt orättvist. Dock tycker jag att det vilar något osmakligt över det här frossandet i media över hur många som dör. När 100000-tals människor dör i olagliga och meningslösa krig och attacker på civila i fjärran länder (även när de utförs av något eller några av våra ”högtstående” demokratiska länder i väst) har vi en fantastisk förmåga att stänga det ute från våra känslospektra. Vi vet att svenska företag med regerings och riksdags goda minne säljer vapen och vapensystem till både krigförande ”vänner” och diktaturer som använder dessa mot civila. Likadant när vi får höra om människor (många barn) som tvingas arbeta som slavar och under slavliknande förhållanden för att tillverka bl.a. elektronik och kläder som vi sedan kan köpa billigt här i Sverige. Vi förfasas kanske en kort stund över det när vi ser och läser om det men det skjuts snabbt från våra medvetanden. Även när vi får höra att enorma delar av vår ekologi (som vi är helt beroende av för att överleva) utrotats så tenderar vi att totalt blockera detta. Var är presskonferenserna där journalister återkommande bombar våra politiker och näringslivstoppar med frågor om moral och ansvar då?

En annan aspekt på det hela är att det samtidigt talas väldigt lite om framtiden. Varför får vi inte veta vilka planer som våra beslutsfattare och lagstiftare har för att undvika liknande saker i framtiden? Då pratar jag inte bara om hur erbarmligt illa man har behandlat sjukvård och beredskapslager under några decennier eller ens om hur själva pandemin skötts utan de bakomliggande ekonomiska faktorerna och orsakerna. För vi kan inte blunda för den roll de har, har haft och kommer att ha om vi inte får till stora förändringar både i Sverige och världen. Jag vill se och höra tydliga och klara långtgående förslag på hur vårt samhälle ska planeras och byggas om hädanefter. Jag vill se och höra journalister ställa frågor om detta om och om och om och om igen tills vi invånare får ett tillfredsställande svar.

Bli först att kommentera

Men Bolund har ju rätt

Av , , Bli först att kommentera 2

Som vanligt tog det eld i huvudet på nyliberaler när Per Bolund uttryckte en helt legitim förvåning över att storföretag inte var bättre förberedda för en kris. Om det finns pengar till utdelningar till aktieägarna så finns det pengar för att rädda företaget. Vilket dessutom är en av ägarnas huvuduppgifter innan man går till staten och tigger pengar av skattebetalarna, vilka för övrigt inte utgörs endast av höginkomsttagare vilket man lätt kan tro när man hör deras gnäll om höga skatter i tid och otid.

Per Bolund har inget att be om ursäkt för med sitt uttalande. Med tanke på de miljardbelopp som storbolagen har delat ut bara det senaste decenniet utan en tanke på att spara något för en kommande kris. Inte ens med facit från bankkrisen 2008-2009. Det är inte bara korkat. Det borde räknas som samhällsomstörtande verksamhet.

Det är däremot läge, och har varit länge, för Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni m.fl. i det borgerliga lägret att be alla arbetstagare om ursäkt för hur de har behandlat och sett ner på dem i åratal. Vilka var det som nickandes instämde i att ”alla borde ha en årslön på banken för sämre tider”? Det gäller bara för dem som har de sämsta förutsättningarna att spara undan pengar. Inte multinationella företag.

Bli först att kommentera

Det (ny)liberala folkmordet

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi borde ha fattat vinken och många av oss gör det men inte de borgerliga politikerna. På högerkanten verkar alla vilja tillbaka till business as usual så fort som möjligt. Antingen är de verkligen så korkade som detta ger intrycket av eller så är de bara cyniska och trångsynta. Jag skulle gissa på lite av både och. Redan innan virusutbrottet så hade politiken och näringslivet varnats, i decennier faktiskt, av klimat- och miljöforskningen att vi inte kan fortsätta på inslagen väg om vi ska undvika en ekologisk, ekonomisk och civilisatorisk katastrof. Coronapandemin är bara en försmak av vad som komma skall om vi inte ställer om samhället, både ekonomiskt och socialt.

Även om det inte går att säga att vårt ekonomiska system är helt och hållet ansvarigt för att Covid-19 uppstått så är det inte helt utan skuld och när det kommer till möjligheten för viruset att spridas så snabbt över hela världen så är det definitivt ansvarigt. Globaliseringen och den s.k. frihandeln har bäddat för detta. I decennier har dessa som ledstjärnor tillåtits sätta bankers, storföretags och riskkapitalisters vinster före människovärde, livskvalitet, livsviktiga och livskraftiga ekosystem, ja kort och gott det våra samhällen är helt beroende av för att fungera. Detta tillsammans med att man har tillåtit en explosiv befolkningsökning med enorm trängsel som följd kraftigt försvaga våra samhällens motståndskraft.

Det finns naturligtvis olika syn på vad livskvalitet är. Inom den politiska högern* är den likställd med att ha så mycket lyxprylar som möjligt. Det faller dock på sin egen orimlighet att alla kan befinna sig på samma materiella nivå om ett sådant samhälle ska ”fungera” efter de premisser som är uppsatta. Tanken är ju att inom ett sådant system måste det finnas en stor buffert med fattiga och utsatta som den finansiella eliten kan flytta runt och utnyttja efter behag. Om inte tillräckligt många människor var tillräckligt desperata så skulle du inte hitta tillräckligt många som var villiga att utföra själsdödande arbeten under otrygga anställningsvillkor. Är du inte rik och framgångsrik är det i detta system alltid ditt eget fel oavsett bakgrund. Även om du har ärvt din förmögenhet eller tillskansat dig den genom ljusskygga och oetiska metoder som skattflykt och rena olagligheter så lyfts du ändå fram som en förebild och ingen ska kunna ifrågasätta legitimiteten i din position i samhället. Det är dina pengar oavsett om du inte lyft ett finger för att göra dig förtjänt av dem. Du är self-made. Den ökande ojämlikheten i samhället är en tickande bomb. Den ökar inte bara risken för stort lidande bland stora mängder människor. Den ökar även risken för att extrema partier och ledare ska ta makten. USA är ett skyltfönster för en sådan utveckling. Att USA nu drabbas så hårt av Covid-19 är inte primärt Donald Trumps fel. Det grundar sig i decennier av vanstyre och ett förakt för den arbetande medelamerikanen. Man har under lång tid åsidosatt och monterat ner det välfärdssystem som man faktiskt en gång hade.

Vad gäller miljön och klimatet så har vi fått varningssignaler hur länge som helst, inte bara från forskarkåren utan från naturen själv, genom översvämningar, våldsamma skogsbränder, stormar, torka, massutrotning av djur och växter. Trots detta har våra makthavare, politiska som finansiella, ständigt skjutit de livsnödvändiga besluten framför sig. I princip inga politiker kommer undan ansvar i denna fråga men det finns grader i helvetet och allra skadligast har tveklöst högerpartiers inställning och beslut varit och fortsätter att vara. Rent fientlig och ovetenskaplig faktiskt. S.k. marknadsliberaler vill nu så snabbt som möjligt, utan några omvägar, tillbaka till exakt så som det såg ut innan pandemin. Samma misstag gjordes efter finanskrisen 2008-2009. Då löste man utan knussel ut alla de banker och institutioner som orsakat krisen och några år senare så var man tillbaka i samma spår igen. Man vill alltså fortsätta med samma nyliberala katastrofprojekt fullt medvetna om vad konsekvenserna blir. Jag ser det inte som något mindre än ett långt utdraget folkmord. Inte av etnisk karaktär utan grundat på klass för det är alltid de sämst bemedlade som drabbas hårdast i alla katastrofer, ekonomiska, ekologiska som virologiska. Jag säger utdraget för så kan det verka i början men när de s.k. positiva rundgångarna kickar in (som är allt annat än positiva) d.v.s. att t.ex. uppvärmningen gör att metangas frigörs från bl.a. den ryska tundran vilket i sin tur ökar på uppvärmningstakten ännu mer. Det finns många sådana här rundgångar och effekter. En annan känd effekt är den drastiska minskningen av pollinerande insekter vilket bl.a. hotar en stor del av vår livsmedelsproduktion i världen vilket i sin tur ökar riskerna för väpnade konflikter om de krympande resurserna. Vidare har vi utarmningen av dricksvattenresurser, utfiskning, skogsskövling o.s.v.

Allt detta är inte bara signum för det ekonomiska system som borgerliga partier nu så snabbt som möjligt vill återvända till utan det är dess ryggrad. Det är denna rovdrift som hela din vardag är uppbyggd kring. Om du, jag och en stor majoritet av befolkningen inte är beredda att ändra på detta på ett ordnat och planerat sätt så kommer naturens reaktioner på vår rovdrift ändå att se till att det sker, fast på ett mycket brutalare sätt. Naturen strävar efter balans. Om vi inte är beredda att spela på naturens villkor så kommer vi få betala dyrt och de dödssiffror som vi nu förfasar oss över under coronapandemin vara en knappt hörbar viskning i jämförelse. Det samhälle som du i så fall är så ovillig att ändra på kommer ändå att ryckas ifrån dig på ett totalt hänsynslöst vis.

* Till den politiska högern i Sverige räknar jag Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Rent praktiskt politiskt har även Socialdemokraterna med ökande grad efter år 2000 agerat högerpolitiskt med attacker på fackföreningsrörelsen, sjukskrivna, arbetslösa och med sin ovilja att faktiskt ens försöka rulla tillbaka de värsta avarterna från Alliansens regeringsår 2006-2014.

Bli först att kommentera

Sluta hacka på Anders Tegnell!

Av , , Bli först att kommentera 7

Statsepidemiologen Anders Tegnell får utstå mycket hat och hot. Människor anklagar honom på allvar för att vilja ta livet av folk med sina uttalanden och rekommendationer i kampen mot Covid-19. Jag har inte hans utbildning och kunskap men en sak är jag övertygad om och det är att han gör sitt bästa för för den svenska befolkningen. Något vi ska ha klart för oss är att detta till stor del är okänd mark och experterna lär sig under resans gång. Det finns nästan lika många strategier som länder hur detta ska tacklas. Det beror säkert på att länderna har olika samhällsstrukturer och kulturer så jag tror inte att det finns en ”fix for all” för detta. Dessutom är det nog bra att lite olika tillvägagångssätt prövas. Då kan vi använda det bästa från alla modeller när nästa våg kommer. För det är nog ganska säkert att den gör.

Jag väljer att lita på våra experter. Vilka ska vi annars lita på? TV-predikanter som säljer koloidalt silvervatten för 2000 kronor flarran? Det är det här vi har forskning och vetenskap för. Låt dem göra sitt jobb. Att så split och osäkerhet är bara farligt. Kritiskt tänkande och ifrågasättande som bygger på underbyggda argument är en sak och det är bra men hat och hot hjälper inte någon.

Bli först att kommentera