Rysslands avsikter – Ola Tunander

Av , , 18 kommentarer 11

Åsiktskorridåren gällande relationerna mellan Ryssland och det s.k. ”väst” har medvetet smalnats av de senaste åren och är i akut behov av breddning och liberalisering (i ordets rätta betydelse och inte partipolitiskt). Ola Tunander är i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor ett tungt namn men verkar tragiskt nog vara i det närmaste okänd för den breda allmänheten. Han borde vara en stående gäst i alla nyhetsstudior när dessa frågor diskuteras men jag har aldrig hört eller sett honom i några inslag eller program i exempelvis SR och SVT.

Här skriver han utförligt och initierat i en artikel i nätpublikationen Parabol. Han har även en Substack som är väl värt ett besök.

18 kommentarer

    • thedoctor (inläggsförfattare)

      Hej Villy!

      Försköning? Utveckla gärna. Vad menar du Rysslands avsikter är då och vad grundar du det på?

      Svara
  2. Torbjörn Jonasson

    I mitt svar på föregående blogginlägg från författaren kunde jag inte beskriva hans åsikter som annt än ”äcklande”. Intressant då att han väljer att komma med ett ännu mer provocerande inlägg.
    Självklart förstår alla fritt tänkande människor att författaren inte på riktigt delar åsikten att ett land skulle kunna invadera och ockupera ett annat fritt och demokratiskt land för att skapa en ”buffertzon”.
    De allra flesta av oss fritt tänkande människor förstår att Sovjet/Ryssland (han får kalla det vad han vill, kärnan i det är densamma) har för avsikt att lägga under sig de stater de historiskt anser vara ”sina egna”, eller utryckt i enkla termer, de som en gång ingick i Sovjetunionen. Åtminstone är det ju så ledarna i Kreml själva utrycker det.

    Svara
    • thedoctor (inläggsförfattare)

      Provocerande på vilket sätt?

      Ja, jag kallar inte Ryssland för Sovjetunionen för att det helt enkelt inte är det. Precis som jag inte kallar Tyskland för Preussen eller Habsburgska riket. Du använder återkommande uttrycket ”fritt tänkande människor” men hänvisar samtidigt till samma påståenden vi oupphörligt hör i våra medier som vore de sanningar huggna i sten utan att på något vis styrka dem. Jag är fullt medveten om att det är svårt att få fram några hundraprocentiga belägg under en pågående konflikt då många aktörer på båda sidor samtidigt försöker påverka narrativet med både fakta och fiktion men någon form av referens eller länk att sätta tänderna i vore tacksamt.

      Vad gäller uttalanden ifrån Kreml så är i stort sett det enda jag hört eller sett i medierna i väst, just dessa mediers tolkningar av dessa. När korta snuttar och klipp tolkas och beskrivs endast från den ena sidans perspektiv så försvinner många nyanser och trovärdigheten sjunker.

      Vi borde ha lärt oss av lögner och vilseledande rapportering kring tidigare krig, konflikter och händelser som vi nu vet mycket mer om. Korea, Vietnam, Irak, Afghanistan, Libyen o.s.v. men tydligen är vi som samhälle inte kapabla till det.

      Jag gissar att du anser att även detta är provocerande och det står jag ut med.

      Jag fick inga svar på mina tidigare frågor, endast upprepade och ogrundade påståenden, så jag väntar med att ställa några fler.

      Svara
    • brorson

      TJ är varken en självständigt tänkande eller självständigt sanningssökande människa, och verkar inte heller ha några egna minnen av det som rapporterades av svenska main stream media (SR. SVT. TV4, Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, samt den Bonnier-ägda landsortspressen, som även tagit över den tidigare Stampen-ägda pressen, m.fl. före 2022.

      Den massiva historieförfalskning och indoktrinering av nästan hela svenska folket fr.o.m 2022 ställer frågor om både ägarkoncentrationen inom tidningsbranchen och det stockholmska journalistkläggets inflytande över åsiktsbildningen. Man får gå till Nordkorea för att finna något ännu värre. Och möjligen till Ryssland under det senaste året. Och kanske även till Ukraina, som sannerligen inte är något fritt och demokratiskt land. Med en president, som i egenskap av skådespelare, spelade president, innan han blev president, lanserad som presidentkandidat av, sitt TV-bolag, som ägs av en av landets rikaste oligarker, som fikar efter en plats för sitt media-konglomerat på den gemensamma marknaden (EU).

      Om det ö.h.t. finns fria medier i Ukraina idag, anlitas de inte som källor av det svenska journalistklägget. På tal om detta, har SvD:s USA-korrespondent sagt upp sig i protest mot tidningsledningens krav att hon ska utmåla Trump som ett hot mot demokrati och förtiga Bidens användning av rättsväsendet för att eliminera politiska motståndare, främst Trump.

      Som skådis gjorde Zelenskij succé genom att gyckla med den föregående presidenten, choklad-oligarken Porosenko, som tidigare varit ögste chef för all kakao-import till Sovjetunionen. Vilket kanske förklarar Kiev-regimens kampanj mot svensk-amerikanska Marabou-Mondelez p.g.a. Mondelez chokladfabriker i Ryssland. Zelenskij springer även som president på riktigt (åtminstone formellt) omkring i T-shirt för att ge sken av att vara en vanlig kille från någon arbetarstadsdel. Erfarna journalister borde genomskåda bedrägeriet. Ukraina är ett land, som helt saknar demokratiska traditioner. Nikita Chrustjev hade gjort karriär inom den ukrainska sektionen av Sovjetunionens kommunistiska parti, innan han blev Sovjetledare. Som en gest av tacksamhet mot sina ukrainska partikamrater skänkte han i – i strid med Sovjetunionens grundlag – Krim, som tidigare varit en del av Ryssland, till det ukrainska kommuniststyret.

      TJ vet inte vad han pratar om, åtminstone inte i detalj, när han skriver att Ryssland ”har för avsikt att lägga under sig de stater de historiskt anser vara `sina egna`, eller utryckt i enkla termer, de som en gång ingick i Sovjetunionen. Vid upplösningen i december 1991 bestod Sovjetunionen av 12 delrepubliker. Tre delrepubliker hade i enlighet med Sovjetunionens grundlag beviljats utträde: Estland i maj 1991, Lettland och Litauen i september 1991.

      Det är lätt att förstå oron i dessa småstater för att återerövras av Ryssland. Och just det skulle kunna bli en följd av Nato:s krigsförberedelser mot Ryssland. Det vore självklart en strategisk fördel för Ryssland, om Nato anfaller från Ukraina. Om det var Trump som sa det, hade han rätt i att ”vi” (= krigshetsarna inom Nato – även i Sverige) försöker provocera Ryssland att anfalla först.

      Svara
  3. Basic Rules

    Det är precis som Ola T säger, vi måste lära oss förstå Ryssland, dess historia, kultur och folk…
    Istället har vi matats med uttalanden om att Ryssland är en ”gasstation” förklädd till stat, medan verkligheten är en helt annan. IMF och Världsbanken lägger en prognos på >3 % BNP ökning för 2024.
    Russia is in tatters (ekonomin) enligt Ursula von der crazy likafullt. Medan tex den tyska ekonomin med hjälp av De Gröna och EU sanktioner är i recission.
    I dag är man den 4:e största ekonomin efter Kina, USA och Indien, men det går ju inte an förstås ”It´s in Tatters I say” !

    Svara
    • thedoctor (inläggsförfattare)

      Ja, det är en uppvisning i propaganda som skulle gjort Erich Honecker imponerad.

      Svara
      • Basic Rules

        Den norske statsvetaren Glenn Diesen ger i sin senaste bok ”The Ukraine War & the Eurasian World”,
        mycket intressant och värdefull historisk återblick varför Ukraina konflikten uppstod.
        Här spelar kontrollen över Svarat Havet en mycket central roll, då Ryssland under århundraden betraktat detta som man betraktar ett innanhav och en ”röd linje”. 1853 startade Storbritannien Krimkriget, just med avsikten avskärma Tsar Ryssland, med de ödesdigra konsekvenser det kunde få.
        Idag upprepas samma strategi från Storbritannien och USA, med vasallerna i kö…
        Ryssland har tre ”utlopp” mot väst; Arktis, Finska viken och Svarat havet, sen överlåter jag tankeverkstad till var och en..!

        Svara
  4. Mique

    Tjena grabben! Putin-kramarna tycks ha julafton på din blogg! Faktafel, konspirationsteorier, etiketterande, personangrepp och allmän fjollighet frodas fritt!

    Svara
  5. brorson

    Vill börja med att slå fast att ”förstå Ryssland” inte alls är detsamma som att ”ha förståelse för Ryssland” (d.v.s. tycka att Ryssland gör rätt och acceptera det som Ryssland gör.) Man kan mycket väl förstå varför Ryssland kan komma att agera på ett visst sätt och samtidigt göra allt för att hindra eller avhålla Ryssland från att agera på det sättet, i synnerhet om det är negativt för oss (Sverige) och våra grannländer.

    Sveriges försvarsminister, som rätteligen bör kallas krigsminister, har sålt ut särskilt norra Sverige som slagfält för ett kärnvapenkrig. Han har därmed uppfyllt önskningarna hos de engelska och franska militärstrateger, som inför andra världskriget ville göra det glesbefolkade norra Sverige till huvudsakligt slagfält under det kommande kriget, i syfte att skona det tätbefolkade Centraleuropa. Det kan man också förstå, mot bakgrund av de många civila dödsoffren i Centraleuropa under första världskriget. Förstå, men inte gilla. Den dåvarande svenska regeringen gjorde emellertid rätt, som höll kriget borta från Sverige.

    Om vi nu förstår Ryssland rätt, måste vi med fredliga medel (inkl. militär beredskap) avhålla Ryssland från att anfalla Sverige, och om det misslyckas, med militära medel hindra Ryssland att angripa Sverige. Att utmåla oss, som tycker det, som något slags landsförrädare som inte vill försvara vårt land, är skamligt. Speciellt när det snarare är våra meningsmotståndare, som är de verkliga landsförrädarna. Samma partier, som är ansvariga för slakten på det svenska försvaret, säger nu att vi måste ta hjälp av Nato för att försvara oss, men med Nato-medlemskapet och DCA-avtalet har de gått längre än så.

    Alla dessa miljarder som har kastats bort på onyttig vindkraft, fossilfritt stål och laddstolpar till Muskbilar, borde i stället ha använts till upprustning av det militära och civila försvaret, såsom minst 10 – 12 nya ubåtar, och minst 5 nya kustkorvetter, minst 30 nya Gripen-plan, minst 10 nya transportplan, minst 20 attack-helikoptrrar samt minst 300 nya stridsvagnar (som komplement till de drygt 100 befintliga). Det är pinsamt att höra Sveriges ÖB fantisera om att Sverige ska leda krigsoperationer i Nato-havet (Östersjön) med sina 3 ubåtar.

    Sverige är ett land med stora avstånd, vilket betyder att beredskapen gör att alla stridsvagnar inte kommer att finnas där de behövs vid ett överraskande anfall. Beredskap måste finnas i hela landet, men fienden kommer att sikta in sig på vår svagaste punkt. Jag tror inte alls att Ryssland har någon lust att erövra Sverige och göra Sverige till en del av Ryssland. Men vår militära beredskap kan inte bygga enbart på vad vi tror. utan måste också bygga på vad som kan ske – även om det ter sig ytterst osannolikt.

    Det mest troliga målet för Ryssland skulle vara att hindra Nato från att använda Sverige som transitland för ett anfall mot Ryssland (skära av Murmansk och Kola-halvön från övriga Ryssland) och dels skrämma skiten ut våra nu så stöddiga politiker genom begränsade anfall mot väl valda mål. Samt slå ut verkliga eller förmodade lagringsplatser för amerikanska kärnvapen.

    Svara
    • thedoctor (inläggsförfattare)

      Jag håller med om att ”förklara” inte nödvändigtvis är detsamma som att ”försvara” någonting.

      Att förstå sina motparter, motståndare, konkurrenter, fiender betyder inte att man håller med dem eller allierar sig med dem. Att bara avfärda, vifta bort och vägra att ens tala med dem är ytterligare ett kardinalfel om man vill uppnå hållbara och etiska lösningar på konflikter.

      Jag anser inte att miljösatsningar är slöseri men de måste göras rätt och utan att vara alltför inläst på vindkraftssatsningar så kan jag nog säga att de hade kunnat gjorts bättre och med andra mål. Problemen med alla miljösatsningar är att de antingen inte varit seriöst menade eller i avsaknad av en sann förståelse för problemens magnitud. Inte ens det parti som kallar sig Miljöpartiet verkar riktigt vilja förstå eller våga erkänna det. Jag känner och känner till enskilda företrädare som gör det dock.

      När det kommer till militära satsningar så är jag principiellt emot det men inte naiv (även om vissa debattörer här påstår motsatsen och värre ändå). Ska vi nu hålla oss med ett försvar så ska det till att börja med vara just ett FÖRSVAR. Vi ska inte ha militär personal utanför Sveriges gränser. Vi ska inte vara inblandade i olagliga operationer mot andra stater och folk. De enda situationer då svenska medborgare skulle kunna tänkas medverka i militära operationer utomlands är under FN-regi. Men som FN ”fungerar” idag så är även det tveksamt för tillfället.

      I huvudsak är min hållning att vi borde ha fortsatt på den linje och med de stämningarna om avspänning och samarbete som rådde direkt efter Sovjetunionens fall. Förhoppningsvis går det att hitta tillbaka dit. Ett fungerande samarbete mellan Europa och Ryssland är logiskt. Inte minst geografiskt. Vi ligger där vi ligger.

      USA är naturligtvis välkomna och skulle kunna spela en viktig roll i ett sådant samarbete men tyvärr verkar de, tillsammans med framförallt UK, vara inställda på att besegra, bryta sönder och plundra Ryssland. En politik som, åtminstone UK haft i över 100 år. Det är svårt att komma fram till diplomatiska lösningar med en motpart om man samtidigt till denne öppet deklarerar att man aktivt arbetar för att störta dess regering och bryta upp landet och plundra dess naturresurser.

      Jag håller inte med dig om allt brorson men uppskattar verkligen dina resonerande och nyanserade inlägg. Det kan ta lite tid innan jag hinner svara ibland, just p.g.a. det.

      Att tycka olika anser jag är viktigt och för samhället framåt. Men bara så länge man kan diskutera i en respektabel form och vara beredd att lyssna på den andre. Det kan gärna vara lite kraftfullt och bestämt ibland men så länge det sker respektfullt och syftet är att nå en högre kunskapsnivå så är det ok tycker jag.

      Svara
      • brorson

        Beträffande militära rustningar borde vi och resten av världen ha fortsatt den nedrustning, som skett efter kalla krigets slut, men det borde vara samma procentuella nedskärningar för alla och inte den ensidiga slakt på det svenska försvaret, som inleddes under den moderatledda (!) regeringen 1991 – 1994 och blev ännu värre under den nya M-regeringen, som tillträdde 2006. Bildt-regeringens uttalade mål var att rusta ner till den lägsta nivå, varifrån man kunde rusta upp vid ett försämrat världsläge, men det målet övergavs av Reinfeldt-regimen, rustade ner långt under den nivån, vilket fick den moderata försvarsministern Mikael Odenberg att avgå redan efter ett år på posten.

        Härigenom skapades i Sverige ett militärt vaacum, vilket ökade risken för ett ryskt angrepp mot Sverige. Odenberg efterträddes av handelsministern och vapenvägraren (av samvetsskäl) Sten Tolgfors, som gjorde om Sveriges försvar till ett skyltfönster för krigsmaterielindustrin och svenskar började åka runt på slagfält för att demonstrera de svenska vapnens dödsbringande egenskaper. Idag är han verksam som lobbyist för krigsmaterielindustrin. Som behöver krig för sin långsiktiga överlevnad, i synnerhet som de tidigare stora beställningarna från den svenska försvarsmakten reducerats till ett minimum.

        Bildts dolda syfte med nedrustningen av det svenska försvaret torde (gissningsvis) ha varit att skjuta över kostnaderna för Sveriges försvar från de svenska till de amerikanska skattebetalarna. Om jag har rätt i detta påbörjades omvandlingen av Sverige från suverän stat till ett lydrike under USA redan under Bildts tid, med kommunismens fall i Östeuropa som förevändning. Sedan Putin tillträtt som Rysslands president var budskapet under 12 år (varunder 6 år med M-ledd regering) att Sverige ö.h.t. inte behövde någon invasionsförsvar, utan bara ett ”insatsförsvar” (alltså för insatser i andras krig). Spelplanen omkullkastades helt, när Trump krävde att de europeiska Nato-medlemmarna själva skulle stå för sina försvarskostnader.

        Den moderata skattesänkarpolitiken (andra betalar) blev därmed ett totalfiasko med följd att Sverige tvingas öka sina försvarsutgifter och dessutom lita på att försvaras av Nato, åtminstone under tiden upprustningen pågår. Ökningen av försvarsanslagen ligger fortfarande långt under behoven. Man skjuter de stora utgifterna framför sig, när de i stället borde göras nu, och trappas av när vapendepåerna börjar fyllas. Regering och opposition använder demoniseringen av Putin, som framställdes som fredsduva under Reinfeldt-tiden, som ett sätt att skylla ifrån sig.

        I ett läge, då Sverige fortfarande är militärt mycket svagt, sett till egna resurser, hör svenska politiker till de värsta krigshetsarna inom Nato. Sverige har aningen mindre folkmängd än Belgien, men en femton gånger större yta. och enormt långa kuster. Den svenska marinen är så liten så att den inte ens klarar av att försvara Gotlands kuster. Detta är ett svårt dilemma för Sverige som förespråkare för nedrustning. Våra regeringar har försatt oss i ett läge då vi inte kan föregå med gott exempel. Vi måste rusta upp, när världen som helhet bör rusta ner.

        Jag har som anhängare av ett starkt svenskt försvar svårt att bestämma mig om jag ska gå med i Svenska Freds. Men deras röst behövs nu mer än någonsin. Det behövs en motvikt till krigsgalenskaperna. En hållbar fred är trots allt det bästa försvaret.

        Svara
  6. brorson

    Ryssland har – i likhet med Sverige – utökat sitt territorium genom fredsavtal efter krig. Ryssland har – i likhet med Sverige – förlorat territorier genom fredsavtal efter krig. Dessutom har territorier tillfallit Sovjetunionen genom Molotov-Ribbentoppakten, vilket saknar mosvarigheter i den svenska historien. Dessa territorier tillhör nu Ukraina och Belarus, varför Polen och Litauen torde ha territoriella anspråk i dessa f.d. sovjetrepubliker.

    Ultranationalister i dessa länder har drivit en intensiv propaganda och lobby-verksamhet inom EU och Nato för krig mot Ryssland. Har man tänkt att Polen ska återfå sina stora förlorade territorier i Ukraina som tack för hjälpen efter ett vunnet krig mot Ryssland. En del i krigshetsen är demoniseringen av Putin, som utmålas som en ny Hitler, med budskapet ”Nu ska vi inte göra om misstaget före andra världskriget, när vi inte stoppade Hitler i tid.”

    Oavsett vad Putin är för slags person, är detta ren krigspropaganda, som sprids av socialdemokrater och vänsterborgare i väst, såsom Jens Stoltenberg, Olaf Scholz, svenska moderater och Joe Biden, som tycks vara hels styrd av Blinken. F.d. socialisten Macron, som har startat ett nytt parti, tillhör väl också gänget, fastän han särskilt i början av det pågående kriget, försökt spela rollen (spel för galleriet?) som medlare.

    Ett argument för att gamla fresavtal inte ska gälla om de stödjer Ryssland, är att Ryssland inte var någon demokrati, när avtalen ingicks. Gäller olika måttstockar för Ryssland och andra länder, såsom Sverige? Som sannerligen inte heller var någon demokrati vid freden i Roskilde 1658, när Östdanmark blev Sydsverige….

    Tvärtemot vad den svenska krigspropagandan påstår är Putin noga med att hans krav ska ha statsrättslig legitimitet, vilket alltså inte respekteras av krigshetsarna i väst, inkl. Sverige, men har skaffat Ryssland nya vänner i andra världsdelar.

    Svara
    • thedoctor (inläggsförfattare)

      Det är många som liknats vid Hitler genom åren. Nasser, Milosevic, Hussein, Khadaffi, Ahmadinejad, Bush, Obama, Trump, Putin och många fler jag inte kommer ihåg nu. Man tycker att Godwins lag borde aktiverats vid det här laget.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Pigwidgeon