Jag har alltid velat ditt bästa, alltid försökt finnas till hans och alltid stått vid din sida i både gott och ont. Jag har aldrig gett vika eller lämnat din sida. Aldrig velat dig något ont. Har försökt göra det bästa av allt skit som vi gått igenom tillsammans, alltid försökt hålla humöret uppe och stöttat dig i dina beslut. Helt ärligt, så vet jag inte längre vart vi står eller vart vi kommer hamna efter detta. Jag har försökt förstå varför du valde denna väg och varför du inte ens sa något till mig. Enda sedan du drog till honom så har du förändrats, du berättar ingenting för mig längre. Du hör aldrig av dig, svarar aldrig när jag ringer nästan och säger att du ska ringa men du ringer inte. Det är som att du inte längre vill veta av mig, eller något. Jag vet inte varför jag känner det, kanske för att det är en sanning i det jag skriver. Efter allt jag har gått igenom med dig så gör det förbannat ont att ens behöva inse dessa saker, men jag vet inte vad jag ska göra helt jävla ärligt. Det känns som en mardröm eller något. Du är för bra för att hamna där igen, alldeles för bra. Jag är så fucking förstörd just nu.