Löven i våra hjärtan

Gripenhoftner om Löven i våra hjärtan. Har jag möjlighet går jag gärna och ser en match med Löven på isen. Ett tips från mig är att även du som inte är intresserad av hockey borde besöka en match någon gång för att stödja stadens lag, och helt klart är hejaklacken bara den värd biljettpriset. Även om det i detta fall har varit en del förluster för Löven är det ändå få aktiviteter som förenar människor så mycket som idrott. Sverige har en mycket aktiv och ofta idrottsligt framgångsrik befolkning med tanke på att vi egentligen är ett relativt litet land. Mycket av den framgången har vi föreningslivet att tacka för. De ideella krafter som år efter år finns med och stöttar idrotten har även gjort att vi prestationsmässigt hållit en hög kvalité.  Jag tänker på de tränare, föräldrar och medlemmar i stort, som gjort det möjligt för barn och ungdomar att träna, tävla och utvecklas inom sin sport. Men även tillgången på lokaler, planer och arenor spelar självklart roll.  Ekonomiskt stöd har alltid behövts och många av oss har sålt både kakor, strumpor och bingolotter för att stödja en verksamhet vi tror på. Föreningsstödet lär ha räddat både en och annan förening och klubb i vårt land. Men tänkt om näringslivet skulle ges större möjligheten att få fördelar som t. ex skattelättnad av att stötta idrott, hjälporganisationer och andra positiva verksamheter? Skulle då t. ex idrotten ges möjlighet att växa ännu mera?  I många andra länder är det inte självklart att stödet kommer från stat, kommun, idrottsförbund eller som ideell kraft . Att i t. ex ett land som USA ha barn som vill utöva en sport kan kosta föräldrarna ett par 100 000 kronor per år. Kostnaden följer ofta beroende på hur kvalificerad tränare barnet har, antal träningstimmar och i vilken typ av lokal träningen sker. Naturligtvis måste sådant leda till en typ av segregering inom idrotten, eftersom det i så stor utsträckning är föräldrarnas ekonomi som styr barnets valmöjligheter. Det är ett problem som vi tack och lov inte behöver se lika mycket av i Sverige. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att det kanske finns mer vi kan göra med hjälp av näringslivet, som ett komplement till det vi redan har? Slutsignal, för den här gången!/ Maria