Så ligger de där på marken, rönnbären! Dem som fåglarna inte hunnit äta upp, vill säga. Eller sitt kvar uppe i träden, i gles envishet, medan löven för länge sedan fallit till marken. Skuggorna faller långa i det ännu ljumma solflödet. November viskar i närheten, men än så länge ler oktober…
När tiden blir knapp…
November knoppas i oktober…
Djupt därunder spirar våren…
Sommarminnen…
Sommarminnen – det kan vara så mycket!
Mest är det dem som bara dyker upp, som glada små bubblor i medvetandet. En varm känsla inombords, när de gör sig påminda. Eller man ser några foton…
Behövs kanske extra en dag som idag, när blåsten ute liknar storm och snön som kommit – om än inte så mycket – lika gärna kunde fått utebli!
Men det är den tid som är, så – visst är det bra ändå. Men minnena värmer som ändå mitt sinne!
När det onödiga försvinner…
En sista liten loppis-sväng…
Loppade lite idag…
Det är den tiden nu…
En vän till mig i södra Sverige, som lever nära tranorna, skrev just en dikt –
”Det är den tiden nu,
när solrosorna nickar tyngda och rönnbären rodnar,
och den febriga sommarpassionen får kylas ner,
som en sval duk över våra pannor.
Det är den tiden nu,
när tranornas skrik otåligt kallar de
kringspridda att samlas
i cirkeldansen högt uppe i skyn.
Kom, det är tid nu att lämna detta landet,
för ett långt mycket bättre…
Det är den tiden nu.”
Nu har vi ju just inte så mycket tranor häruppe, men tycker för övrigt att det stämmer så bra!Hon formulerade det dessutom så vackert!
Sena höstens detaljer…
Och sen kom solen, och rönnbärsträden som såg lite mörka ut igår, blev genast lite ljusare – eller inte? Tror förr det var lite ljusare runtomkring dem. För när löven och bären mörknar alltmer finns ingen återvändo, men vackra, så vackra står de där likväl. Som att ingenting kan beröva dem dess skönhet. En buske bland hyreshusen, jag aldrig lägger märke till, fast jag alltid vet att den finns där, kallar nu nästan på mig från husväggen. Och där den tecknar sin gyllene färgprakt mot den grå fasaden, kan jag inte annat än stanna till. Medveten om att min egen skugga blir bakgrund till dess skönhet. Fastän solen lyst hela dagen ligger vattendroppar kvar som en glittrande yta i solblänket. Så mycken skönhet sin ryms i sena höstens detaljer, när man väljer att stanna till mitt i livet…