Det här med detaljer …

Av , , Bli först att kommentera 1

Träffade på några påfågelöga idag – Inachis io, som de vackert heter på latin. När jag tog fram fotona så la jag märke till några nya detaljer jag inte tänkt på förut – den randiga kanten längst upp på vingen. Konstigt att jag inte tänkt på det förut, på de foton jag tagit tidigare år. Lite roligt också att en god vän också för första gången lagt märke till den där randiga kanten idag, på ett foto som hon tagit.   Gillar färgskimret där i mitten också, de lysande blå ögonfläckarna ja, allt – en så fantastiks design. Ögonfläckarna är för övrigt för att lura fåglarna. Mimikry, som det heter – skyddande likhet. Till och med höns har drivits på flykten säger forskningen.

Se mer info i länken – https://www.dinosaurier.nu/nyheter/fjaril-jagar-hons-pa-flykten-2/

Bli först att kommentera

Utveckling …

Av , , Bli först att kommentera 1

 Och så en morgon satt den där i solen, fullt utvecklad. Kan förstås varit en annan individ av hårig bärfis (Dolycoris baccarum) som kommit på besök. Men jag tycker om tanken att det var den nymf som hållit till i vår trådgärd, genom några olika stadier. Ofta har den hållit till på en och samma prästkrage. Suttit stilla på en blomma, eller klättrat omkring lite på stjälken … Det sista jag såg av den som nymf höll den till på bladet av en kärleksört … Och nu satt den där som sagt – om det nu vara den – fullt utvecklad, imago som det så vackert heter. Det är så fascinerande det där, med hur olika arter utvecklas hos en och samma individ. Tänkte på det senast igår, då jag såg ett bladluslejon. Hur denna lilla larv, med betoning på liten, utvecklas till skimrande vackra guldögonsländor (Chrysopidae). Inte för att de är särskilt stora som imago heller – men jämfört med larven är det ändå en väldigt stor skillnad. Förutom den genomgripande skillnaden utseendemässigt. För att nämna ett av många exempel, som det finns så rikligt av. Och som vi just nu bevittnar dagligen, inte minst hos våra kära nässelfjärilar (Aglais urticae) som så flitigt besöker oss!  

Bli först att kommentera

Att läsa och läsa om, en extra gång …

Av , , Bli först att kommentera 1

Blir en hel del att läsa om just nu, då det gäller böcker. Tror jag väljer denna nästa gång –  Det största loppet av Eric T. Eichinger (Sjöbergs förlag 2018). Boken handlar om Eric Liddell, som var den mest berömda engelsmannen av sin tid, tack vare sitt ärofyllda OS-guld på 400 meter i Paris. En lite annorlunda sak Liddell blev känd för var att han som troende vägrade att delta i lopp som arrangerades på söndagar. Oavsett hur viktiga de var, och oavsett vilka påtryckningar han fick.

Eric Liddell väljer dock bort sportkarriär och berömmelse, för att följa sitt hjärtas kallelse som Kina-missionär. Citerar från Sjöbergs förlag:“Hans karaktärsstyrka gjorde att han valde en osäker framtid i Kina mitt under brinnande världskrig för att hjälpa det kinesiska folket. Han levde med mål och mening, även när världen omkring honom stod i brand och trots att han tvingades genomlida en skräckfylld tid i ett japanskt fångläger. Erics berättelse handlar om att känna hopp i en osäker tillvaro, att visa beslutsamhet trots att oddsen är dåliga och är en inspirerande påminnelse om vad som är viktigt i livet, även när slutet närmar sig …”

Den här biografin fängslade mig alltmer ju längre jag kom in i handlingen. Och min beundran för Liddells karaktärstyrka på olika områden, kopplad till hans tro, bara växte. Men kanske beundrade jag honom mest, då han av kärlek och barmhärtighet till de barn han är satt att leda, väljar att slå av på sina principer. Funderar på att läsa om Lars Adaktussons bok, Världens bästa bok, också (Ekerlids 2011). Han har hunnit med mycket den mannen. Så mycket jag inte visste, innan jag tog del av det här i boken. Rent språkmässigt är det en njutning att läsa. Jodå, jag har en massa nya böcker också, som står på en hylla nära sovrummet. Men just nu är jag lite inne i att läsa om. Tycker att många böcker är så värda att man gör det – läser dem en extra gång. Ibland ännu flera …

Bli först att kommentera

Lyckan att komma ut just då myrorna svärmar …

Av , , Bli först att kommentera 3

Hade lyckan att komma ut härom morgonen just då myrorna svärmade. Som barn trodde jag att flygmyror var en speciell sorts myror. Men lärde mig så småningom att så inte var fallet. Men ett intressant fenomen och intressant att se vilken förändring som äger rum. När jag var barn gällde det stora stackmyror. Här hemma hos oss är det små svartmyror. Men förunderligt att se hur stora dessa små myror kan bli. Och sen de skimrande vingarna … Så glad att jag inte missade det, det varar inte så länge tills några har flugit iväg för att bilda nya kolonier. Och snart är allt som vanligt igen. Det finns så mycket i skapelsen att förundras över – och att vara glad för.

Bli först att kommentera

Vägrenars renfanor, en sovande igelkott med mera

Av , , Bli först att kommentera 2
Där ligger en död igelkott, sa mannen … Ville just inte titta, men mannen såg lite närmare på den och såg att den andades. Den hade bara lagt sig att sova på marken, helt synligt. Den hade inte ens krupit in i den omgivande växligheten, som det fanns ganska gott om. Sen vaknade den och tittade upp lite gulligt på oss. Såg ut att må bara bra – en ganska ung individ, mer unge än vuxen – men vad vet jag … (Någon som vet hur snart igelkotts-ungar skiljs från mamman?)
Ett trevligt möte hur som helst, Var ute för att spana efter insekter bland närliggande vägrenars renfanor, klint och andra blomster. Tacksamt nog var det inte nedklippt. Kanske har man äntligen börjat förstå att våra , mestadels nyttiga insekter behöver sin livsmiljö. Eller har kommunen kanske bara ont om pengar? Befarar att det kanske bara är tillfälligt, men igår fanns växterna kvar och fullt med insekterna fanns där. En guldögonslända såg, likt igelkotten, nästan ut som en unge – men är nu inte så kunnig på guldögonsländor. Även om dessa, med sina skimrande spetsvingar, tillhör mina favoriter i insektsvärlden.
Fullt med småfjärilar – visst är väl detta en vickerbackmätare? Känner mig lite osäker, men bör väl vara en mätare ändå? Och de större nässelfjärilarna, så vanliga just nu … Och förutom allehanda småkryp, en hel massa humlor och bin – förstås!
Bli först att kommentera

Söndagsutflykt, småfjärilar med flera …

Av , , 2 kommentarer 2

Nog finns det insekter alltid – och gott om dem. Både hemmavid och ute i markerna. Som på en plats vi ofta åker till på söndagseftermiddagarna. Där vimlar det av allehanda olika arter, inte minst av de allra minsta. Dom som lätt blir ja, lite suddiga om man försöker fånga dem på bild. Händer att de fastnar någon gång, ibland när man inte ens märkt att de är där. Som denna, bredvid vad det nu är för en fjäril. Fjärilar ja, småfjärilar – dom finns det riktigt gott om där. Nu är det vitfläckig guldvinge som nästan varit mest frekvent ett par söndagar. Hanen lyser mer än honan, men personligen tycker jag nog honan är vackrast ändå.  Men även vickerbackmätaren hör till de vanligaste just här.  Lyckades pricka in ett fjädermått igår också. De hör annars ofta till dem som blir tämligen otydliga på foton. Ja, sen vimlar det som sagt av diverse småkryp, men även av humlor, bin och blomflugor. Såg bland annat en fin fönsterblomfluga igår, samt en annan jag inte vet namnet på. Kanske kändes den som en ny, annorlunda art på grund av alla pollenkorn då förde med sig? ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre. Med vishet har du gjort dem alla …” (Från Psalm 104 i Psaltaren.) Ja, nog finns här en mångfald alltid, bara på ett endaste litet ängsområde, nära skogen …

2 kommentarer

Backtimjan, tistlar och humlor med flera …

Av , , Bli först att kommentera 4

Den börjar tacka för sig nu, backtimjan. Men länge och väl har den blommat, till fröjd inte minst för humlorna. Och oss också – förstås! Intressant det där med färgen på pollensäckarna – och ja, storleken också på dessa förstås. Man ska kunna lära sig vilka blommor humlorna varit på och samlat, genom färgen. Är inte så kunnig på området, men tror att humlan nedan varit på mjölkörten. Det finns gott om sådan i närheten av humlans position. Men visst – jag kan ha fel!  Vad det blir för färg av åkertistlarna vet jag däremot inte. Men de är mäkta populära, inte bara bland humlor … Och att borra ner huvudet i dem, tycks vara särskilt populärt. Så vackra är de också, tistlarna – där de står lysande, ofta nästan i stora fält. Tycker det är ovanligt många av dem i år. Men det är kanske som man glömmer – mellan somrarna.

Bli först att kommentera

Gick på fjärilssafari …

Av , , Bli först att kommentera 2

Gick på fjärilssafari igår. Åtminstone kändes det lite så. Inte så att vi gick särskilt långt – bara på ängsmarken bakom våra hus – eller såg en massa av de större praktfjärilarna. Men där var alldeles fullt av guldvingar och gräsfjärilar – luktgräsfjärilar, mest tror jag … Det var just att det var så väldigt många av dessa, som det inte fanns några av när vi gick där för en vecka sen. Jo, sen var där några nässelfjärilar också, några blåvingar och ja, en massa sotmätare. Plus några flyn och andra mindre arter. Och sen mitt i försöken att  fånga de snabba fjärilarna, så satt där en humlebagge länge på några prästkragar. De brukar göra det – stanna länge, menar jag. Och det var ganska skönt – hur roligt det än var med fjärilarna. Och återigen tänkte jag på det där bibelstället – ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24). Och på hur fullt det är av dem, bara i vår närmaste omgivning …

Bli först att kommentera

På gång med krypen …

Av , , Bli först att kommentera 1

Så fint kom den marscherande på vår infart, en liten bärfis. Visade sig vara en Större björkbärfis (Elasmostethus interstinctus). Den har så vackra färger. Jag vet, många gillar inte bärfisar, bara för namnets skull. Tycker det är ganska dumt, en så fin liten insekt. Och det är bara när den blir skrämd som den sprutar ut den där vätskan som luktar – i ren bevarelsedrift. Själv tycker jag den borde heta sköldbärare, efter den sköldlika teckningen på ryggen.

Tillbaka till vår vän på asfalten tänkte vi hjälpa in den till lite mjukare mark. Men medan mannen hämtade ett blad för att flytta den med hann den flyga sin kos. Medan mannen ivrigt sökte efter den hittade han istället en liten larv, med betoning på liten, som sprang i full fart där på asfalten. Nu kröp den så nöjd upp på det blad, som var avsett för bärfisen, och satt alldeles stilla medan den flyttades över till lite säkrare mark. Vi tog den först för en liten nyckelpigelarv. Men den visade sig vara ett litet bladluslejon – guldögonsländans larv (Chrysopidae). Det var ju trevligt! (Därmed inget ont sagt om nyckelpigelarver.)

Bli först att kommentera

Att läsa om, och (nästan) hundra humlor …

Av , , Bli först att kommentera 1

Läser just om ”Jag valde mitt liv” av Sigrid Kahle (Albert Bonniers förlag, 2003).

Lite blekt foto – jag vet! Men innehållet är långt ifrån blekt, en mycket intressant livsberättelse. Inte minst den svenska dåtidshistorien, från 1928 och framåt. Och dito runtom i världen, från hennes tid som diplomathustru. Efter att boken dykt upp i tankarna ett tag plockade jag fram den ur bokhyllan. Kanske inte läser om alla passager av de 700 sidorna. (Hoppade faktiskt över några sist jag läste – kanske skulle läsa dem nu då?) Sen ska det nog finns en fortsättning på hennes självbiografi, som tar vid då denna slutar. Hoppas springa på den – eller någon annan av hennes böcker – på PMU eller någon annanstans, någon dag … Gillar att läsa om vissa böcker. Man minns vissa saker, andra inte – och lägger ofta märke till nya saker, som man inte riktigt tänkte på första gången man läste. Är i slutet i en omläsning av Anders-Petter Sjödins bok ”Förvandlad i Guds närhet” också. En bok med mycket balsam för själen, som jag läser en bit av varje kväll innan jag somnar. Tycker om att ha ett par – eller flera – böcker av lite olika karaktär på gång samtidigt. Kahles bok är liite tung som kvällsläsningsbok, men nog fixar jag det. För övrigt är humlor och bin fortfarande väldigt aktiva i vår backtimjan, och i omgivningarna runtomkring oss. Igår kom även en sotmätare (Odezia atrata) dit på besök. De håller annars till i gräsmarkerna just nu i stora svärmar. Den nedan är från ängarna bakom vår huslänga, från promenad i gårdagens kvällssol – en av ”hundra”. Så ock humlorna bland mjölkörten från dito promenad – kändes nästan också som hundra. Nåja, kanske inte riktigt men många var det!  

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter