Det finns så mycket vackert att se – bara just över hustaken, från vår egen fönstervy. Morgon- och aftonrodnad, under klara dagar och mulna – året om. Så lätt man glömmer att det som ligger nära kan vidga perspektivet – hur märkligt det än är! – Gud, låt mig aldrig glömma att du alltid finns närmare mig än mitt eget hjärta. Och även om jag – som Psaltaren säger – gjorde mig en boning ytterst i havet, så skulle du vara med mig även där. Om jag så toge morgonrodnadens vingar… (Ur Psalm 139 av Kung David). 

Just läst…
En vänlig bok med många tänkvärda tankar. Förstår kanske inte riktigt allt, men det måste man kanske inte. Men där finns mycket av, just eftervärme. Rekommenderas om/när man vill läsa något varmt och vilsamt. 

Funderar nu lite grand på vad jag ska läsa härnäst. Fast jag har förstås några stycken på gång allaredan. Av lite olika slag…  Och lite mer därtill… 

Vårt vildvin i vinterskrud! Precis som allting annat – i trädgården… …och runtomkring. Nej, jag vill inte ha mera snö, och inte heller tö. Men dessvärre får jag nog inte själv bestämma.

Bara nere vid Tvärån… Så fint därnere, oavsett årstid! Det är som lycka att bo så nära, så man snabbt tar sig ner dit om man vill koppla av en stund utomhus, någon liten timme om dagen. Då där finns tid – eller när man tar sig den!

Några julkort sitter kvar på anslagstavlan i köket, och förmodligen ligger det några kvarglömda saker i någon vrå. Sådär som det alltid brukar göra, ni vet. (Eller kanske inte vet.) Annars är allting undanstuvat snyggt och ordentligt i sina lådor. Och livet går vidare… ”Allt har sin tid”, som Predikaren säger.  På ett sätt tycker jag att det är först nu det nya året börjar, och allt känns så där fräscht och trevligt och nytt. Själva nyårshelgen kommer ju som mitt i en sammanhängade helgperiod och är på ett sätt inte särskilt ny. Åtminstone inte känslmässigt. Fast – det är förstås inte på känslor man ska leva, utan på fakta och verklighet. Men om inga känslor fanns, det vore förstås bra konstigt. Och nog är de verkliga också – på sitt sätt, av vilket slag de vara må. Ibland kan man kanske önska att de inte vore det… Men känslan av något nytt och oskrivet, som en ny period av något slag, eller bara som en ny morgon till en ny dag. Det känns, i varje fall just nu, både verkligt och bra!