Gör knappast ont när knoppar brister…

Nej, det gör knappast ont när knoppar brister… Inte hos knopparna, och definitivt inte hos mig – snarare tvärtom. Som när man kommer ut på morronen och regndropparna ligger tunga på knoppar som vuxit till under natten, på väg att vecklas ut i sin skönhet… Det är konstigt det där, hur en versrad kan bli så flitigt citerad, långt efter det att den skrevs. Karin Boye hade det självklart svårt när hon skrev de där raderna, om hur ont det gjorde. Men nu handlade det ju om henne och hennes livssituation. Och egentligen inte alls om växter. (Men man kan ju ana att hon skrev det om våren.) Men nu används den här raden i alla möjliga sammanhang, och så kanske inte Karin B hade tänkt. Men hon blir ju hågkommen förstås, men det kanske inte heller var viktigt. Och kanske inte alla som hör eller citerar den där raden ens vet att det var hon som skrev den. Lite sorgligt kan jag tycka…