Snipp snapp snut, så var sagan slut. Dalen lämnade slutspelet innan det ens hade börjat, ja så känns det.

Gårdagens match var katastrofal. Första perioden var trevande från båda lagen, men efter ett mål i PP och ett grymt snyggt andramål kändes det helt OK inför andra perioden. Det som kom därefter var tyvärr riktigt uselt.

Ett lag som slagits om seriesegern, och bevisligen besitter kvalitéer, SKALL inte förlora en kvartsfinalperiod med 0-6, det är helt enkelt en omöjlighet. Framför allt inte i en vinna eller försvinna- match.

Jag föreställer mig att när akutkirurgen får in en patient med svåra blödningar gör denne en första snabbdiagnos, en "damage control", enbart med målet att snabbt stoppa blödningen. Först därefter böjar arbetet med att reparera skadorna.

Dalens akutmedicinska enhet avstod dock helt från denna kontroll, utan lät patienten förblöda. Ingen control, bara damage alltså. Målen ramlade in i en jämn ström där markeringsmissar och präktiga individuella misstag avlöste varandra. Man kunde nästan ta på den panik och desperation som infann sig i det svarta laget.

Jag har skrivit detta tidigare, tror det var under försäsongen, men det är just i sådana här situationer som analytikerhjärnor som Robert Holmgren, Johan Lindgren och Daniel Marklund varit så värdefulla genom åren. Spelare som under match kan se vad som måste förändras, egenskaper som gör att det inte behövs en time out eller periodpaus för att göra justeringar. Jag såg tyvärr inga tendenser till sådana justeringar igår, utan spelet fortsatte oförändrat medan målen fortsatte att ramla in i Dalenkassen.

Chanserna till en vändning i sista perioden var mikroskopiska och hade krävt ett tidigt energigivande mål. Tyvärr var Dalen aldrig riktigt nära att skapa tryck eller heta chanser. Dalens jakt präglades mer av adrenalin och frustration än av genomtänkta attacker.

Att Dalen förlorar i tre raka mot Storvreta talar tyvärr sitt tydliga språk. Laget har helt enkelt blivit utmanövrerat och avklätt av ett för stunden bättre lag. Storvreta har toppat formen och spelar också i större grad tajt slutspelsinnebandy. Dalen har däremot tappat form, avslutade serien med två raka förluster, och förstaformationen har varit förvånande uddlös.

Viktigt att komma ihåg är dock att Dalen, trots kass slutspelinsats, gjort en mycket bra säsong. Laget fylldes under sommaren på med en hel del nya, unga och oerfarna spelare. Inför säsongen sågs därför en slutspelsplats som en OK målsättning. Med detta i åtanke kanske man inte skall vara alltför kritisk i sitt omdöme.

Johan Samuelsson var bäst i Dalen igår och tillsammans med Kohonen bäst på planen. En rätt hyfsad rookiesäsong måste jag säga!

Västerås vann SM-guld i bandy. Lite lustigt att se dem ta emot bucklan på ett podium som klätts med en sponsorbanderoll med företagsnamnet Edsbyn?

Till slut spräcktes den sagobubbla som Täby båst upp. Ut i kvartsfinal mot ett kraftigt nederlagstippat Balrog. Tycker fortfarande att Täby är topp tre av alla lag, men i slutspelet måste pusselbitarna falla på plats, annars åker man obönhörligen på pumpen.

Balrog förresten. Föreningen kickade Bruno inför slutspelet, varför det känns mycket konstigt att se föreningens sportchef Tony Andersson stå framför TV-kamerorna och försvara Bruno, och dessutom totalsåga spelarna.

Jag är mycket besviken på svenska sportredaktioner som knappt uppmärksammat att vi äntligen håller på att få fram en ny svensk cykelstjärna. Thomas Lövkvist kör för ett av de största proffsstallen, bar den vita ungdomströjan i fjolårets Tour de France, vann nyligen Italiens näst största lopp Eroica och var med och slogs om segern i efterföljande Tirreno-Adriatico (slutade 4:a). Om detta har man knappt kunna läsa en rad i dagspressen -bedrövligt!

Själv skall jag idag genomföra ett eget cykellopp. IKSU erbjuder denna söndag ett extra långt spinningpass över två timmar. Jag är anmäld, jag är redo, jag kommer att vara helt förstörd efteråt.

/Gustaf