Åter på jobbet…

Eftersom vi nyligen har flyttat så har vi inte fått igång internet hemma, enda gången jag kan blogga är alltså på jobbet, tur att man har ett sånt jobb som ibland kan innebära en del dötid. Igår påbörjade vi städningen av lägenheten. Jisses vilket sjå det är att flyttstäda, jag vill gärna vara överdrivet noggrann också, det ska ju bli bra. Richard sprang omkring där inne och plockade ihop allt som vi hade lämnat efter oss, jag trodde det skulle resultera i kanske en flyttkartong men han fick ihop 5(!) och är fortfarande inte klar. Otroligt vad småsaker kan ta upp plats ändå. Vi kom inte ens halvvägs med städningen igår, det kommer ta hela veckan innan vi är klara, men det är ju lite roligt att städa när allting är tomt, det blir liksom enklare så. Jag tror jag ska köra på den principen i huset, det som inte används eller behövs det kastas bort. Då slipper man ju sortera, dammtorka och lagra sånt som bara tar upp en massa plats. Det säger jag nu men jag vet att jag är sjukt dålig på kasta saker, det och min näsa har jag fått efter min pappa. I våras när jag skulle vårstäda så hittade jag mina favoritskor, sulan på båda skorna hade släppt och klackarna var helt nednötta men jag kunde inte slänga dem, Rickard fick slänga dem istället, jag tror han njöt av det för han har tjatat om att jag ska kasta de där skorna i över ett år. Det är lite roligt det där med manligt och kvinnligt, för mig är mina skor heliga, även om jag aldrig anväder vissa par och ibland är de trasiga och fula. För Richard har skor knappt någon roll alls, han nöjer sig med sina foppatofflor och ett par andra dojjor, men hans sockar däremot, de slänger han aldrig, de används tills det bara är resåren kvar (han har ju hela också). Men jag kastar utan att fråga, jag brukar säga att det är min kvinnliga rätt, min karl ska ha vettigt på fötterna.

Usch vilket långt och tråkigt inlägg det blev. Jag återkommer med något bättre sen.

Adios.