Kenneths tankar

I ett ögonblick förändras allt.

Inget är för evigt och i ett ögonblick kan allt förändras, lev i nuet och ta vara på den tid man har tillsammans för den kan vara kortare än du tror. När det sker raserar tillvaron och man tror inte sorgen har ett slut, tankarna mal över vad man sagt och inte sagt, man lever som i en bubbla och är inte mottaglig av världen omkring. Vi har förlorat en underbar människa, en stark frisk fläkt som man alltid blev glad av få träffa, hon var positiv och full av energi, världen kommer inte vara densamma utan henne. Mina tankar går till hennes barn och närmaste, ta emot allt stöd ni kan få….tiden läker inga sår men gör att man kan tänka tillbaka och minnas med glädje och inte sorg…..jag beklagar er förlust men finner inga ord till tröst, för jag jag kan inte hitta dom. Gråt ut och sörj……<3

6 kommentarer

  1. Leena Berggren

    Du har så rätt Kenneth. På ett ögonblick kan allt förändras, när en kär förlorats. Ett ögonblick vi har svårt att acceptera, för det gör ont – mycket ont. Ändå är just det där ögonblicket en del av livet. Ett ögonblick vi borde förbereda oss på genom att visa våra kära uppskattning. Tala om att vi tycker om. Och aldrig säga något vi behöver ångra eller ha dåligt samvete över. Likväl som inte lämna någon dispyt outredd. Då slipper vi ställa oss frågor som; Hann jag visa min uppskattning? – Borde jag bett om förlåtelse för något dumt jag sagt eller gjort? – när döden kommer och överraskar oss. Sorgen blir så mycket lättare att bära med enbart goda minnen, helt utan tyngd av skuld. För den är tillräckligt tung ändå. Tänk, om vi kunde tänka så. Så mycket bättre allt skulle bli.

    Kram till Dig för dina tankar, Kenneth.

    • keka (inläggsförfattare)

      Sorgen träffar en som en spark i ansiktet! Jag minns så väl när min pappa gick bort i cancer….vi visste redan att det va kört och att han skulle dö. Han fördes från Arvidsjaur där dom då bodde till min syster i Vilhelmina så att han kunde få dö hemma hos sina närmaste, mamma hade aldrig orkat sköta honom själv. Jag trodde att jag var förberedd inför hans bortgång, jag hade ju redan sörjt…..men ack vad jag bedrog mig, sorgen kan man aldrig förbereda sig för. När han avled på farsdag 1994 så gick luften ur mig, jag fick fysiskt ont i kroppen och allt kändes så jävla orättvist och meningslöst. Men med åren så kunde man tänka tillbaka över alla tokigheter man varit med om, minnas med glädje och bara ibland med tårar 😀
      En del tycker jag är konstig som aldrig besöker hans grav….men han ligger inte där, där finns bara hans kvarlevor. Han finns inom mig, i mina minnen och i mitt hjärta….inte på en myggig plats utanför Vilhelmina 😉

      • Petran

        Du har SÅ rätt Keka, min pappa har ingen grav och det behöver han inte, han finns runt mig hela tiden ändå, han lägger sig i och kommenterar när jag gör något som han skulle vilja ha varit med på, eller när han ”kunnat göra det bättre” KRAM och tack för dina ord. <3

  2. Leena Berggren

    Kenneth, jag vet. Det var likadant för mig när min älskade mormor gick bort. Dödsbeskedet kom som en chock, trots att jag visste hur sjuk hon var. Det kändes som det fundament av trygghet jag växt upp på brast och jag tappade fotfästet när tryggheten var borta. Jag var nyss fyllda 18 år när hon dog. När den värsta sorgen lagt sig kom den oerhörda saknaden, och med den lever jag än. Och lär så göra resten av mitt liv.
    Men jag menade inte att vi kunde förbereda oss för sorgen. Den måste vi gå igenom. Jag menade att förbereda oss genom att värna om våra kära, så vi slipper skuldkänslor för de vi inte hann säga, eller vad vi sagt och inte menade. Sorg är tung nog och bära, utan att ytterligare belasta den med skuld. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.