En känd Kd:are skriver i sin blogg: 

”Det snackas hit och dit om ”kränkningar” i olika sammanhang.

Frågan man rakt på om just ”du” känner dig kränkt, blir oftast svaret ”-Nej inte jag, men någon annan kan känna sig förolämpad.”
Låt då denne ”någon annan ” tala för sig och du talar för dig, så blir livet betydligt mindre komplicerat.
Man behöver väl inte använda uttryck som man misstänker kan förlöjliga eller förminska en annan person, men det behöver väl inte ältas i tid och otid in absurdum.

Nog finns det väl viktigare saker att avhandla än detta evinnerliga tjat om ”kränkningar”.”’

Jo det kan man ju tycka….men kanske inte om man tillhör dom som blir kränkta i tid och otid, då är det inte så enkelt. Alla är inte lika, alla kan inte bara skaka av sig de sårande orden….alla är inte som denne hårdhudade politiker som inget biter på (även om han ibland vägrar ta in mina kommentarer eftersom de retar gallfeber på honom) Vad ger hans ord för signaler till de barn och ungdomar som blir kränkta dagligen i skolan och på fritiden? Deras berättelse är ”tjat” och ska inte ”ältas” i tid och otid. De ska helt enkelt sluta tjata.

Jag tycker tvärtom, det är viktigt att prata om kränkningar, det är inte okej att använda kränkande ord och det är bra om man kan få folk att förstå att man kan ändra på sig och se över sitt sätt att bemöta andra i sitt dagliga tal.