Det var nu länge sedan jag kom mig för att skriva här på bloggen.

Nåja det är väl aldrig försent att bättra sig hoppas jag.

Idag gjorde jag min första promenad ner till ån för året. Jag tycker att snön har tagit alldeles för gott om tid på sig och tanken på snö i stövlarna har hittils avhållit mig från vandringar annat än på plogade vägar. Men idag såg jag chansen att smyga efter skogskanten och kanske lyckas ta mig ner till ån.

Av någon anledning är det så gott som alltid vindstilla där nere och efter en stunds kontemplation på bänken och med alla fågelläten som bakgrund till åns friska brusande, så kände jag att det nog finns hopp om en sommar i år också.

Det är märkligt vad upplyftande för humöret den där första vandringen i naturen kan vara och när nu väl isen är bruten så lär det säkert bli fler.

Vi höres!