De senaste åren har något hänt i Umeå. Kulturlivet och framförallt utelivet har väckts till liv igen tack vare en rad nya klubbar. Numera finns inte bara ett ställe att gå till, det finns flera att välja mellan varje helg. Och det är jättebra. Dessutom tar de nischade klubbarna i stan hand om många olika genrer, allt från hip hop, electro och pop till punk, techno och reggae. Med andra ord finns det något för de flesta.

Trots klubbarnas olika ingångar blir det konkurrens om gästerna då det sker en krock. Mängden klubbar rimmar illa med antalet klubbesökare (och kanske stadens storlek), vilket många arrangörer fått erfara när fler än två klubbar kör samma kväll.

Konkurrensen är bra. Den får oss klubbarrangörer att anstränga oss lite extra för att locka till oss gäster. Men det får gärna stanna där. Skitsnack och smutskastning är aldrig kul och kommer alltid i slutändan fram till de berörda. Sånt infekterar också det goda samarbete jag tycker klubbarna i Umeå har sinsemellan. Eller ja, jag önskar att samarbetet var ännu bättre men det är svårt att uppfylla med så många olika åsikter och viljor.

Det jag vill komma till är just arrangörers – och även klubbesökares – åsikter. Det är inte ofta någon yttrar sig i en gästbok eller för den delen kommer fram och diskuterar vad de nu kan tänkas ha på hjärtat. Utan det är, med få undantag, genom omvägar man får höra något. I de flesta fall handlar det om missnöje.

Nu senast i Johnnys blogg, när ämnet kritik diskuterades. I en kommentar skrevs att övermod skulle vara något alla inom kulturlivet borde eftersträva. Att folk (klubbesökare) inte ska få det de vill etc. Sån attityd gör mig riktigt bitter. Och rädd. Hybris är aldrig attraktivt.

Jag kanske är ensam om det men jag har lärt mig att man alltid, i alla sammanhang, vinner på att vara ödmjuk. I klubbvärlden har det funkat alldeles utmärkt. Det är på det viset jag har knutit kontakter och skaffat mig ett gott rykte. Det går att vara ödmjuk och samtidigt tydlig och rak, ärlig och rättfram. Det funkar fint att kombinera ödmjukhet tillsammans med viljan att våga, ta ut svängarna och tänka framåt.

Genom att visa sig samarbetsvillig och visa respekt får man mycket tillbaka. Det är inte alltid ballt med storhetsvansinne. Båda fötterna på jorden är min melodi och den har alltid gått hem. Ni som inte håller med kanske borde prova på.

Nina Kienast