10 Anti-kärlekslåtar dagen till ära
Min Facebookvägg med massa hiskeligt blomster skvallrar om det idag är Alla hjärtans dag!? Inte så mycket att bry sig om man inte är handlare och har lyckats kränga hela sitt lager av trassliga teddybjörnar med hjärtan på.
Dagen till ära har slängt ihop en liten lista med anti-kärlekslåtar på. Etta på listan placerar jag Allan Edwalls låt "Du och jag" som är en jävligt ärlig låt och det kryper i hela kroppen när jag hör med rader som:
"Innanför vår tvåa mister livet färgen, medan solen lyser bortom Hallonbergen"
Jag kan helt enkelt inte låta bli att tycka om den. Låten slutar för övrigt ganska lyckligt kan eventuellt tyckas, men i detta sammanhang får det spela mindre roll.
1. Allan Edwall- Du och jag
2. Elliot Smith- Somebody that I used to know
3. Malcolm Middleton- Death Love Depression
4. Little Boots- Love Kills
5. Robert Plant, Alission Krauss- Gone Gone Gone
6. The Smiths- Last Night I Dreamt that somebody loved me
7. Haddaway- What is love?
8. Säkert- Det kommer bara att leda till något ont
9. Elvis Costello, Burt Bacharach- I´ll never fall in love again
10. The Kills- Love is a deserter
(I mina låtval har jag försökt att inte fokusera alltför mycket på dyster musik eller allför bittra män, hör: all gubbrock "Moss" från är alltid undantaget som får existera lite i periferin. Vill även tacka bollplanken Ylva och Björn som delat med sig av lite musiktips mitt i sitt kärleksrus.)
Gå nu ut och käka lite indiskt med din respektive eller gå på någon trök-film på bio. Jag läser på en känd biografjättes hemsida att 2 av 3 biodejter har bestämt filmen tillsammans, jag kommer idag tänka på alla dem som inte fått bestämma vilken film de ska gå på…
Jag kommer sitta på ett café som vill vara trendigt och lyssna på Gnarly Boys som förhoppningsvis sjunger om hur svenska gruvbolag tar liv och dödar städer. Jag kommer lukta svettapajas, gammal öl, men må väldigt bra!
Tillbaka hos min gamla flamma…
Igår berättade jag om mitt köpfria år i min gamla flamma, studenradion, som jag tidigare sände ett humoristiskt folkbildningsprogram kallat "Radiokaka" på.
Jag var med i Daniel Davidssons toppenprogram Indie-Go och förutom att spela schysst afropop från USAs träskmarker och lite hulahula musik från Nya Zeeland signerad Lawrence Arabia så passade Daniel på att fråga ut mig om mitt shoppingfria år och vad det gick ut på. Nu kommer jag få massa galna overall-studenter på halsen om jag skulle dra mig ur. Bäst att fortsätta med mitt mission.
Pelle Snusk skulle behöva handla…
Jag är i Århus Danmark och har just startat filminspelingen av dokumentärserien om Reggae, Rock and Rights tour. En turné för ungdomar i Barents området som Västerbotten tillhör, som kommer handla om mänskliga rättigheter. Bor på hotell med god organisk frukost och god standard, dock är det lite kyligt vilket stör min förkylning, annars är allt mycket gott! Innan Århus var jag i Tromsö på deras filmfestival och knöt några goda kontakter inför det fortsatta filmandet, hann även med några hippor och häftigast av allt var nog när vi var hemma hos brodern till Karoline Garfjell som gick till andra chansen i melodifestivalen. Stämningen gick riktigt att ta på. Med icke-shoppandet har allt gått fint i varken Norge eller Danmark har jag känt något vidare sug av att ge mig ut på shoppingäventyr. Men nu har en liten kris uppstått. Jag har glömt en av mina viktigaste reseprylar: Nagelklipparen. Mina nagelband fnasar och det är något jag stör mig enormt på. Bet nagelband som yngre efter det att min pappa sagt: " Börja aldrig bita på nagelbanden…", klart att man är dum nog att göra det! Det känns även som fingernaglarna växer snabbare när inte chansen finns att klippa dem. Nåja, jag ger inte upp såhär lätt. Man får inte ge upp ett uppdrag bara för att man ser ut som Pelle Snusk.
Tänker på Haiti.
Varför stoppar mig ingen på stan med bössor och skramlar pengar till jordbävningsoffren? Varför får jag känslan av att det hela skulle göra sig ruskigt påmint hela tiden om det rört något annat land än just… Haiti?
Varför rasade liv samman, skakades bort? Varför?
Sedan ser jag en blixtinsamling och allt ljusnar!
Idag har jag stiftat bekantskap med Shabby chic.
Det var en sådan dag som jag bestämt mig för att göra så lite så möljigt. Jobbade lite hemifrån med mitt filmprojekt, dansade lite i köket tillsammans med mitt favoritgäng från Brooklyn som gör en cover på bratpackvideon till Phoenix- Lisztomania http://www.youtube.com/watch?v=U1ywFh2AZLg och var på möte med tidningen Vasaplan, en fin blaska för socialt utsatta som jag ska börja skriva för.
Men störst av allt idag: Sofia presenterade mig för stilen Shabby chic. På Tradera säljs Shabby chic grejer i parti och minut. Shabby chic är enligt Wikipedia en fransk/dansk inredningsstil. Den kännetecknas oftast av det lantliga, ljusa färger oftast vit. Det är nötta grejer det rör sig om och pinalerna påminner ofta om det som ingen vill ha när man delar ett dödsbo, sedan har någon målat prylarna vita. Nu är vår idé i kollektivet att börja nöta ner ting för att sedan vitlackera, allt för att få folk på Tradera att betala överpris för dem. Vi får se hur det går ev. blir vi rika.
Nedan Shabby chic box. Troligtvis väldigt dyr…
Sista kvällen i Mariehamn: Slitarstället Pubettan.
.JPG)
Dyngahlistan- Saker som är skit just nu: Bland annat kylan.
Ja, det ska kallas dynga med h. Alltså dynga och listan ska innefatta saker som jag stör mig på, som är skit helt enkelt:
1. En urusel programidé- Tänk upplägget svenska kändisar träffas, lagar mat och pratar om oväsentliga ting som hur det var att medverka i sommarpratarna för 711 år sedan. Sedan hyllar de varandra och dricker sig fulla på fint vin helst ska detta ske på något jävla slott. Fy huggarn vilken dålig underhållning. Det känns som att antalet sådana här program växer. Billig underhållning kan tänkas och vem vill inte se en morotsfärgad Ranelid sitta och prata om hur härlig han är i en timma? Jag satt framför honom när jag var och kollade på Springsteen, han luktade gammal yoghurt, stoppa pressarna!
2. Kyla- Jag har inte mött den än ändå skyr jag den som sur gröt. Kyla är för djävligt.
Jag längtar tillbaka till Umeå, men den där kylan vill jag inte veta av. Jag är av den typen att om detta skulle tilldragit sig på 70-talet skulle jag åkt ner till "Mallis" i beppe-hatt, fickplunta och med en bitter fru i släptåg (70-tals män hade alltid sådana kanske berodde det på att de var den första "vi-äger-världen-generationen"). Sedan skulle jag skickat vykort till alla mina nära och kära:
Kära grannar. Ni må tro vad bra vi har det! Vi befinner oss nämligen i paradiset Mallorca. Idag var jag och Gullan nere på playan. 30 grader i skuggan! Vi kunde inte tro att det var sant. Ikväll blir det grisfest för hela slanten och i morgon ska vi på utfärd till en pittoresk bergsby och smaka på inhemskt vin. (Kanske kan jag ta med mig lite till er i pluntan…)
Ha det bra där hemma i Sibirien hälsar Adam och Gullan.
P.S. Nu ska vi ropa efter Pedro så han får komma hit med några drinkar (om det var 2000-tal skulle man härefter ev. lagt till en blinkande smiley. Men meddelanden på 70-talet kunde inte vara ironiska. I vilket fall som helst så skulle många ha valt bort att kalla all serveringspersonal Pedro. Av politisk korrekthet.) D.S.
Nu är det 10-tal och jag tillhör en generation som inte har råd att åka på semester, inte före 2013 iallafall och då kommer vi ses som svikers som flyger dit, så det blir väl cykelsemester i Norrtälje (ännu ett år igen…). Punkt.
3. Jonas Jerebko bänkad- Jag brukar sova i ett Pistons-linne och nu när Jerebko är i klubben så har jag faktiskt börjat bry mig om detta lag trots att deras vinststatistik är ungefär som Björklövens. Nu hjälper det inte att zzzockerzöta 14-åringar gör hyllningslåtar till Jonas. www.youtube.com/watch Nu vill vi faktiskt se honom på plan!
Underst: Den tyska glassmenyn från igår och ett bevis på att jag alltid ser fånignt nöjd ut när jag äter glass.
Mardrömmen.
Jag hade en mardröm i natt. I drömmen såg jag en, enligt drömmen, ruskigt snygg fotbollshatt. Det var en hög tyghatt med fastklistrade fotbollsbilder på. Sådana som jag samlade i album 1994 och jag fick såklart inte köpa den, fast den var världens snyggaste!
Vaknade kallsvettig i Liv och Albins gästrum. Mardrömmen kan ses som ett bakslag i mitt shoppingfria år. Men eftersom jag känner att allt gått mycket bra hittills så är den nog av någon annan betydelse. Hoppas isåfall att den betyder tur. Begav mig efter lite frukost tillbaka till Emelies lägenhet för att packa mina grejer innan resan till Umeå. Insåg att jag har en allt för stor packning för mitt eget bästa. En väska och en påse extra från det jag begav mig från Umeå för drygt två månader sedan. Dåligt planerat Adam! Sedan dök Liv och Albin upp i en av deras bilar (alla "ålänningar" har minst två bilar) vi drog till ett jättehärligt italiensktfik i Strandnäs med tyska menyer. jag åt en smarrig spaghettieis. Alltså en portion glass som såg ut som spaghetti. En ruggig hit! Bilder kommer så fort jag laddat upp den döda kameran.
Manifestationstips för Non Shopping Generation.
Nu har jag just klippt klart tre inslag idag som ska sändas i Ålands Radion och svenska YLE. Inslagen har handlat om en "Nojsdemonstration". Personer har fört fem minuters oljud utanför Ålands regering i protest mot att det ska byggas en ny golfbana på ön. Var faktiskt och vandrade i skogen vid Stornäset för någon månad sedan som vissa politiker vill skövla och ersätta med en konstgjord bana.
Mitt manifestations tips till alla som har något viktigt att upplysa omvärlden om är helt enkelt att samla trummor, ben från skyltdockor och plasthorn, trumpeter sedan är det bara att börja för oväsen, eller nojs som det kallas här! Tyckte det var effektfullt och framför allt är det ju kul att leva om ( det tycker jag trots att jag befann mig i position som reporter och därför bara agerade ljudupptagare.) Kanske ska vi alla mötas en shoppinggalen lördag på rådhustorget och skramla mot överkonsumtion. Vad sägs?
Senaste kommentarerna