Lars Eliasson

Rosa huset

Följer med spänning fortsättningen på vad som händer med Rosa huset i Umeå. Byggnadsnämnden vill bevara huset som byggts 1905, men fastighetsägaren vill riva. Byggnadsnämndens nej till rivningslov har överklagats och kammarrätten har gett rivningslov som nu kommer att överklagas av byggnadsnämnden. 

Det här är en principiellt viktig fråga som berör många kommuner. I Vilhelmina har vi liknande fall där frågan om att riva eller inte riva kommer upp. En lärdom av fallet hittils är att högre krav på underhåll och skötsel måste ställas för att bevara kulturellt värdefulla byggnader.

6 kommentarer

  1. Tommy Streling

    Först måste privatägt särskiljas från kommunala fastigheter. Vilhelmina kommuns äldre fastighetsbestånd har haft undermåligt underhåll länge. Det här ligger även före 2006, sen man förbyggt sig kring 1995. Det är inte en följd av dyrtider utan ett inofficiellt, det nyare går först, de äldsta sist. Den ”policyn” skapar ett uppdämt behov och fördyrad restauring när den väl utförs. I det läget används ofta ekonomiska rivningsincitamentet. I det perspektivet har INGET krav på underhåll och skötsel funnits. Oansvarigt, men likafullt politikernas (särskilt i KUN) ansvar för kulturmiljöer. Medicin?

  2. Tommy Streling

    forts…
    Men om majoritet finns i MBN för rivning, som i fallet Åsgatan 4 (tandläkarstation, hus med anor i hyfsat skick) och Regnbågen (g:a ålderdomshemmet, landskommunskontor, inte alls nedgånget), vem ska då hindra rivningar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer?

    KUN gör inte ett dyft för att följa §1. Hur utkräver man ansvar när KUN inte följer egna direktiv? Det kulturhistoriska värdet påtalades men bevarandevärde/ ställningstagande utreddes aldrig eller bilades ärendet, vilket borde kommit KS tillhanda.

    Vad spelar krav på högre underhåll för roll, när politiken ändå bestämt sig?

  3. Tommy Streling

    forts 3…
    Min poäng är, att om varken bevarandeplan letas upp/ uppdateras, och politiken i KUN och KS ignorerar kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (utöver det k-märkta och det som Länsstyrelsen pekpinnar) – då får man en självuppfyllande profetia. Hur ska man bryta det mönstret, vänta tills inga hus finns kvar?

    I fallet Regnbågen är det inte eftersatt underhåll, utan underhåll som är dags att utföra. Politiken vill inte bifalla detta.

    Har man samma obefintliga ”bevarandepolicy”, privatägt eller kommunalt, undrar jag vad MBN kan göra, om MBN följer kommunstyrelsens rivningspolitik.

  4. Lars Eliasson

    Svar till Tommy Streling (2010-07-26 11:05)
    Tommy. Kulturellt värdefulla hus som bör bevaras måste underhållas,oavsett ägare.Miljö och byggnadsnämnden kan ålagga en fastighetsägare att underhålla sitt hus enligt plan och bygglagen ,PBL.
    Frågan om rivning av Åsgatan 4 och Regnbågen kommer upp i kommunfullmäktige och förhoppningsvis finns då ett fullgott beslutsunderlag. Mycket talat mot rivning av de fastigheterna. Ännu mera känsligt och intressant blir frågan om Slottet. Huset är i väldigt dåligt skick och måste snarast renoveras. Därför är det viktigt att dagbarnvårdarna snarast får en ny och bättre lokal.

  5. Lars Eliasson

    Svar till Tommy Streling (2010-07-26 11:05)
    Det är klart att det behövs en bevarandeplan som uppdateras och följs.Regnbågen är bäst att sälja och generera en intäkt till kommunen.
    Miljö och byggnadsnämnden har delegation av kommunfullmäktige att fatta egna beslut enligt PBL.De besluten kan överklagas till förvaltningsrätten.
    Jag har som ambition att MBN ska ta en mera aktiv del i bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, helt i enlighet med PBL.

  6. Bo-Lennart Danielsson

    Tack Lars!
    Du skall se att förnuftet skall segra tillslut,synd att det hann gå lite för långt. Tänker på flytten av Regnbågen.
    Mvh Bo-Lennart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.