Nu vill jag bara ge upp med allt

Allt känns grått

Hey!
Det har börjat hända ganska ofta nu för tiden (mamma kallar det tonårs-hormonerna), men ibland blir byter jag humör på en blinkning. Det krävs inte mycket för att jag ska bli förbannad och vilja slå sönder saker, men det krävs inte heller mycket för att jag ska bli lyckligast i världen.

Som idag, till exempel. På Öppet hus sjöng vi Västtegslåten och jag fick beröm för det, mina filmer och bloggen. Och när jag kom hem så var jag tvungen att rensa råttburen, som luktade piss. Sedan skulle jag ringa filmteamet från Bortförd och fråga om dom kunde spela in imorgon, fredag, som vi bestämt. Nej, det var träningar och övernattningar som gällde då. Inte funkade det på lördagen heller, men efter att ha ringt till 4 av 5 som kunde på söndagen, så fick jag en kvickt nej av den 5:e, och då kände jag mig besviken och arg inuti. Men jag höll mig och satte mig vid datorn. Jag började att chatta med tjejen som inte kunde och försökte få henne att övertala sina föräldrar, och tillslut fick hon fram att hon skulle göra det ’typ imorron’. Och då blir man bara less. Jag har skrivit manus, fixat ljudeffekter och filmmusik, traliers och inspelningsplatser och var redo med kameran, men när allting verkar så lyckat så kan ett enda ’nej’ förstöra den glädjen.

Jag vet att det låter fånigt, ’det är ju bara en film’, men det är en av dom bästa jag någonsin skapat, och det är faktiskt skitsvårt att få 5 stycken 7:or i olika klasser att kunna göra film samtidigt, och nu när det inte gick vill man bara ge upp. Det är egentligen skitfånigt, men ögonen blev blöta och jag ville bara skita i allt. Jag glömde läxan som jag skulle göra, på skolan också, och manuset ligger också där.

Näe, nu känns det inte bra!
/William