– Och då inser man att det finns tröst och stöd från alla håll


                                                                                                                Foto: Västerbottens-Kuriren

För ett par dagar sedan så hittades fyraårige David på bassängbottnen på Umelagun här i Umeå. Det var med sin faster och syskonbarn David åkte dit för att bada och ha roligt. De var precis som vilka andra familjer som helst. Men så, trots att det bara var för ett ögonblick, så riktandes uppmärksamheten åt ett annat håll. Och så hade det hänt. Bara sådär. En badgäst fick syn på David på bassängens botten. Han var livlös, men hans hjärta slog fortfarande. Han fördes till intensivavdelningen på Norrlands Universitetssjukhus, men efter sex långa dagar orkade han inte kämpa längre. 


                    Davids pappa Solomon Zeray. Foto: Västerbottens-
                                                                                        Kuriren

Det här är något av det mest tragiska jag någonsin har varit med om! Mest för att man ser sådant här på TV och läser om det hela tiden, men när det händer på anläggningen man har varit med sina nära och kära hur många gånger som helst, inser man att det verkligen är lätt hänt.

Mina tankar går till mamman och pappan, men även fastern som hade ansvar för David under olyckan. Hur mår hon? Jag menar, föräldrarna har det ju självklart värst, men tänk er hennes tankar som måste åka omkring i hennes huvud. Och ångesten hon måste ha över detta. Kunde hon ha gjort något för att förhindra det som hände? Om jag hade passat honom lite extra noga?

Ja, det här är verkligen jättehemskt. Men när jag ser kommentarsfältet på avlidningsartikeln på vk.se så förstår jag att trots att de går igenom ett helvete, så har de stöd och tröst från alla håll. Över 140 kommentarer är publicerade. Över 140 medlidande, hjälpande texter. 

Jag hittade en dikt ibland dem, som jag verkligen tyckte var jättevacker. 

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.


Den dagen hände det och då

orkade inte mitt hjärta slå.


Älskade pappa mitt liv blev så kort.

Ta hand om varandra när jag flyger bort.



Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.

Men lyssna till ert hjärta och

ni kan höra min röst.



Jag finns inte bland er

men jag finns ändå.

Jag hör era böner och

älskar er så.

R.I.P lilla David. 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.