Som ett slag i magen…

Sitter i mitt rum. Tora har ganska nyss farit. Har packat ihop för att åka till mamma och tagit fram kläder inför imorgon. Sitter i sängen och funderar på allt och ingenting, och så fick jag en sådan där blixt i huvudet, som ett slag i magen ungefär. Hur fantastiskt liv jag verkligen har. Hur tur jag har att ha människor omkring som älskar mig, som jag älskar tillbaka. Som accepterar mig för den jag är. Egentligen, trots alla "jobbigheter", så skulle det vara ganska underbart att bara få stanna tiden och leva såhär hur länge som helst. Jag är så full av glädje, men ändå så full av sorg. Så full av kärlek, men samtidigt så full av ilska.
Så full av liv. 
/William