Om att vara snart 15 år och inte få ta ansvar…

Just nu är jag bara besviken. Jag skulle vilja ha en tamråtta. Jag har haft tamråttor i två omgångar tidigare och på den tiden så brydde jag mig inte ens särskilt mycket. Bara att de exakta måtten på buren var rätt och att torrfodret var upphällt i precis i rätt mängd. Jag tänkte inte på råttorna på samma sätt som jag skulle göra nu…

Pappa klagar på att "de luktar förjävligt", men det är bara hanar som gör det (de ska markera revir överallt), en eller två små råtthonor/-a med en bur som städas oftare en en gång i veckan ska man inte klaga på. Mamma kommer med ursäkten "Du har haft flera gånger, Ebba ska få ha sin hamster nu!". När jag var i hennes ålder fick jag en fisk för första gången, och nu har hon en hamster och vafan ett Nitendo DS! Jag har betalat för min dator och mobil själv, och jag är redo att göra det denna gång också, men nej.

Det är det här som är felet med förä ldrar. Jag är snart 15 år, skulle jag inte kunna få en chans att ta ansvar och ta hand om en liten råtta. Råttor är typ världens socialaste djur, jag skulle vara med den hela tiden och den skulle få vara ute i mitt rum hela dagarna. Men nej. Det satte mina föräldrar stopp med utan att tänka. Bara nej.