Somrarna på fårön finns inte längre…

Sommaren 2010 var den sista sommaren vi fick i mormors sommarstuga i Piteå. Stugan har funnits där ända sedan jag föddes. Jag ställde mig t.o.m upp för första gången en jul därborta. När jag var liten åkte jag alltid ut på sjön med fiskaren i huset brevid, Göran, tidigt på morgonen. Men allt eftersom orkade han inte mer och för några år sedan, gick han bort. Jag älskade honom, han var världens snällaste människa, och trots att jag bara kan ha varit 4-5 år så minns jag så mycket av honom. 

Jag och mormor bakade alltid chokladbollar i köket och åt jordgubbar med socker på verandan. Stugan var alltid en frizon där man bara kunde vara.
         Men av olika anledningar var mormor tvungen att sälja stugan i somras, och det har varit tufft för både mamma, mig, och hon. Mest hon förstås. Och tanken av att inte åka dit nu i sommar, för första gången i livet, känns jobbigt. Men samtidigt så har jag bara bra minnen av fårön och då känner jag ändå långt inne, att det inte gör så mycket. Jag tar inte längre somrarna i stugan med mormor förgivet, vilket gör att jag uppskattar den så mycket mer. 

Ni kanske tycker att det låter töntigt att jag bryr mig så mycket om en stuga. Men det gör jag. Jag växte upp där, jag har så många underbara minnen därifrån. Stor-bryggan, uthuset, lillstugan, det första vinröda lilla trähuset man ser efter att man kommit över bron till ön och hundratals andra små detaljer som gjort att man känt sig så hemma, så trygg.