Om någon frågar mig vem jag är nu så kan jag helt naturellt svara att jag är döden. Fy fan jag trött jag är. Jag vet inte ens om jag sitter vid datorn eller drömmer nu, vi får se imorgon. Men det händer inget vackert framför mig, typ flygande nyckelpigor eller en hårlös Madonna, så jag gissar att detta är verkligheten.

Jag har i alla fall varit hos Tora ikväll och det har varit awesome. Grymt. Lemmel. Nej, men det ägde. Hon gjorde emohår på mig, med spray och vax och massa kladd. Mysigt, javisst. Sedan har vi hånat massa människor, det känns bra att få göra det ibland. 

Nu ska jag sova. Om jag inte redan gör det somsagt.
Godnatt Hyland!

Och om ni insisterar på att veta så förmuntras över när unga bloggflickor tar bilder med webbkameran och lägger ut, föreställande såhär..

Och så under sista bilden skriver de "Busade till det ordentligt på sista bilden, visst är jag för annorlunda, haha, I know you love me biatches." Du busade inte, du är steril, och nej, ingen älskar dig. Tack. Jag älskar att vara bitter.

Hej du.
Idag på idrotten var vi runt Västtegsskolan och hade ett psykiskt krävande motionspass, kändes t.o.m lite Bin Laden över det hela. I alla fall, på vägen tillbaka gick vi på en gräsmatta framför ett hyreshus, bakom ett garage, och då, från ingenstans (eller ja, från trottoaren), dök en kvinnlig argsint pensionär upp och började "NI HAR INGEN RÄTT ATT GÅ DÄR, DET DÄR ÄR NÅGONS GRÄSMATTA,  BORT DÄRIFRÅN!". Men då svarade jag på hennes lilla statement och det förväntade hon sig nog inte. Jag sade att vi får väl visst gå där, och det är inte så att någon har stått och gödslat och planterat området, det är bara lite halvtorkat gräs. Det svarade hon inte på, hon gav mig bara den där arga blicken som bara äldre damer kan ge. 

Skapade en bild av henne
i min bästa vän Paint.

Traumatisk upplevelse vill jag säga. Då gillar snälla gulliga gummor mer. Dock förlåter jag henne, hon är också människa. 

Man behöver inte alltid tycka om sin familj. Det behöver man inte. Det är ett sånt tjat om att hur man än kan bråka med sina vänner så har man alltid sin älskade jävla familj kvar. Jag känner inte alltid den där djupa kärleken till min familj. Som idag till exempel, varför ska mamma alltid vara så förbannat arg? Jag kommer hem från skolan, är glad, träffar Patrik, är glad, träffar Ebba, är glad. Sedan kommer mamma in och jag ropar på henne för att hälsa och det enda hon säger är "INTE NU!" och går iväg. Sedan stormar hon in i mitt rum och klagar på massa saker och har ingen jävla respekt mot någon. Då känner inte jag "gud vad jag älskar min mamma". Just nu är hon bara respektlös. Det är alltid att alla andra gör fel och huuu så fel allt är. Så man ska inte ta de där djupa djupa perfekta familjebanden förgivet, man måste anstränga sig för dem också, och inte bara hålla på som man vill..

Hej. *episk emopunkt*
Är precis hemkommen från semlan vi kallar skolan, efter en lång lång dag. Det har varit så jekulst mycket långa lektioner idag, känns som om jag inte har återförenats med min säng på år. Men nu är vi tillsammans igen, kärare än någonsin.

Summa summarium så har det varit en bra dag. Skrev bara den meningen för att få säga summa summarium, det är ett lättsamt ord att pressa ut på tungan. Gjorde det kursivt bara för att göra det ännu vackrare. 😉

En nostalgitripp från i femman då jag hade blinktics. Goa tider.

Hallåj.
Jag ska starta en religion. Mullismen ska den heta. Och ni kan också bli mullister! Jag kommer att starta en inläggsserie om religionen och hur du kan bli en. Vänta bara, snart växer vi till en enda stor enhet genom att dela ut flyers på stan och slår ut buddhismen och alla andra före kristur-religösa knarkpuddingar..

Vi har fysikläxa till imorgon. Vi ska ha läst igenom (och förstått) ett helt kapitel om ljus. Tvi. Ljus är lamt.

Aja, nu ska jag ligga i, och researcha lite mer om den nya religionen.
Hej!

Bin Laden är död. Mannen med det långa svarta hotfulla skägget har besegrats. Dödad av amerikanska specialförband i ett lyxhus i Pakistan. Det är dagens, eller kanske till och med årets, stora nyhet. Nu vet jag inte själv så mycket om denna mannen, förutom att hans död orsakade nyhetshysteri och det fick gårdagens Desperate Housewives-sändning i USA lida för kan jag säga. Dem säger att det var han som var hjärnan bakom World Trade Center-attentaten 2001. Det finns en Live-tv-ruta på Aftonbladet där man kan se massa människor stå i Washington och sjunga och vara överlyckliga (länk). Jag sitter mest och respondar såhär på deras operavråliga "GOOOOOD BLEEES AMEEERICA"….. 

No offence men jag tror dem är berusade…

Aja, nu får vi se hur det här utvecklar sig. 
Ha en bra dag. Och oroa er inte, Desperate Housewives finns på nätet nu också, så ingen stor skada skedd. Hej.

Allt är möjligt med Paint. 

Hej alla feta!
Så var det söndagkväll. Helgen har passerat fort som rackarn alltså. Men ärligt talat så gör det inte så mycket att det är måndag imorgon. Vi har inga prov i veckan eller nästa, så det känns jättehärligt, speciellt nu när vi har haft ganska mycket sånt de senaste veckorna (förutom på lovet då, hoho). 

Jag är förövrigt väldigt inne på att köpa mig en keyboard. Jag har ju sedan några månader tillbaka börja gilla klassika dramatiska/emotionella stycken som
denna —–klicka på rutan—–>  och då känner jag att russin, nu är det på tiden att jag blir lite musikalisk. Har hittat en på Blocket nu ikväll och ska ringa på den imorgon. Jag kommer bli asduktig. Dock vill jag inte ta lektioner, varför göra det när mästerverket Youtube finns? Och så har jag ju ett slöfinger så jag kommer bli en sådan där musiker med ett funktionshinder som blir mer hyllad än alla andra. Hehehehe..

Godnatt!

Sommaren 2010 var den sista sommaren vi fick i mormors sommarstuga i Piteå. Stugan har funnits där ända sedan jag föddes. Jag ställde mig t.o.m upp för första gången en jul därborta. När jag var liten åkte jag alltid ut på sjön med fiskaren i huset brevid, Göran, tidigt på morgonen. Men allt eftersom orkade han inte mer och för några år sedan, gick han bort. Jag älskade honom, han var världens snällaste människa, och trots att jag bara kan ha varit 4-5 år så minns jag så mycket av honom. 

Jag och mormor bakade alltid chokladbollar i köket och åt jordgubbar med socker på verandan. Stugan var alltid en frizon där man bara kunde vara.
         Men av olika anledningar var mormor tvungen att sälja stugan i somras, och det har varit tufft för både mamma, mig, och hon. Mest hon förstås. Och tanken av att inte åka dit nu i sommar, för första gången i livet, känns jobbigt. Men samtidigt så har jag bara bra minnen av fårön och då känner jag ändå långt inne, att det inte gör så mycket. Jag tar inte längre somrarna i stugan med mormor förgivet, vilket gör att jag uppskattar den så mycket mer. 

Ni kanske tycker att det låter töntigt att jag bryr mig så mycket om en stuga. Men det gör jag. Jag växte upp där, jag har så många underbara minnen därifrån. Stor-bryggan, uthuset, lillstugan, det första vinröda lilla trähuset man ser efter att man kommit över bron till ön och hundratals andra små detaljer som gjort att man känt sig så hemma, så trygg.