Oj oj, helt plötsligt längtar jag…

…mindre till skolan när jag ser det här inlägget som jag skrev i oktober förra året?!

Tänk dig känslan av att väckas innan klockan sju och
vara så trött att du knappt kan stå på benen.
Känslan över att ha istappar som fingrar samtidigt
som du cyklar genom outhärdig kyla till skolan.
Tänk dig att du går på lektion efter lektion och du blir
bara hungrigare och törstigare och mer uttmattad efter
varje minut som går.
Tänk dig att den efterlängtade lunchen inte blev något
mer än currydoftande korv, och tänk dig känslan över
att bli "misstänkt" för att hällt mjölk på en väns tallrik
och sedan få mjölk/ris över hela byxorna medans
som alla stirrar (ja, det hände). Tack min vän!
Tänk dig sedan känslan att måsta ha idrott vid
tre på eftermiddagen – svimfärdig…

Men oj, vad bitter jag var då! :s