Kim gästbloggar om smeknamn

En bild som jag snabbt och enkelt har redigerat i Windows
fotoprogram "Paint". Foto: Kim Lövh. 

Goddag stora och små!
Det är jag som är Kim, eller Kimsi/Kimman som människorna med de högsta statusarna på skolan kallar mig. Jag återkommer till det i stycket under.
Först vill jag bara tala om för er att William har fastnat på toaletten/WC:n med en ordentlig/rejäl öroninflammation. Krya på dig, kompis!

Hur som helst, nu till dagens ämne: Smeknamn. Jag blir så förargelseväckad på det! Varför kan man inte bara kalla en för sitt orginella namn, som nu ens föräldrar eller målsmän omsorgsfullt har valt ut. Varför? FÖR ATT MAN SKA SÄGA DET TILL DEN PERSONEN! Oppsidejsy, ursäkta, jag ska släcka min lilla gnista som hoppade fram där. Ni vet, man vill ju inte ha för mycket "Caps Lock-action" om ni förstår vad jag menar… (och visst var det lite häftigt när jag rödmarkerade "Caps Lock-action"? Lite extra spex i ett intressant inlägg bara. Ja, jag har ju mina små finesser!)

Tack för att ni lyssnade. Ni har varit en superduktig publik!
Med vänliga hälsingar
Kim Lövh