Krönika: Djuren lider i ladugårdarna

Den "grova" versionen:

Det är olagligt och inte ens mänskligt att hålla på så. Men ändå känns det som att ingen riktigt bryr sig. Jag pratar om de stackars djuren i ladugårdarna som blir inträngda, plågade och exprimenterade så grovt att de ofta dör.

Det går på "Kalla Fakta", det står i tidningarna, det vimlar av sådana klipp på internet, men vad görs emot detta? Ingenting, känns det som. Och då menar jag inte bara det värsta djurplågeriet, utan även det som sker i vissa ladugårdar i Sverige också. Självklart så behandlar ju många bönder sina djur rätt okej, men det finns ju de djur står instängda i ett halvår och lever i sitt eget bajs, tuggar hö och trängs med över hundra till av samma sort.

Men då finns det ju somsagt även den värre sorten av hur de behandlar djuren. I juli förra året ville de införa tillåtelse som innebar att de fick ge korna elstötar för att de skulle kunna ge bättre mjölk, och allra senast såg jag hur de hade borrat ett hål i en ko så att de skulle kunna stoppa in händerna i magen och exprimentera med deras foster och nedsmälta hö. Forskarna säger att djuren inte lider av det, men hur fasiken kan dom veta det, ärligt talat?

Men det är det som händer i Sverige, ännu värre saker sker i USA och andra större länder. Jag såg precis en video på Youtube där de har gjort en dokumentär om vad som sker på en av de största livsmedelsföretaget i hela Amerika. De kastar runt griskultingarna som bollar, och slår i deras huvud i väggen med vilja. Det ser verkligen ut som om arbetarna njuter av lidandet de ger till grisarna.

Jag menar, djuren är inte känslokalla robotar, hur kan människor behandla dem på det här viset? Och även fast det mest handlar om pengar, så har väl dom någon slags medkänsla? Nej, tydligen inte. Och det värsta är att folk köper alla mejeriprodukter och köttvaror och allt annat som har producerats genom detta.

Varför gör vi det då? Ärligt talat så tror jag inte vi bryr oss, egentligen. Så länge det vi äter håller kvalité för oss skiter vi i hur det har blivit så. Och det inkluderar även mig, tills nu. När man verkligen tittar närmare på detta levande helvete förstår man verkligen hur hemskt det här är, det är ändå 2010.

Men vad ska man göra för att detta djurplågeri ska upphöra då? Det är inte direkt så att man bara kan säga till folk att sluta, och så gör de det. Så jag vet inte, och det är det som är det mest skrämmande. Man vet inte.

Fler krönikor publicerar jag om några dagar…

Krönika: När föräldrarna skiljer sig

Det är 6 år sedan, men jag minns precis hur hon sa det. Och hur ledsen jag hade blivit. De sa att de ville prata om något, och jag minns hur jag anade mardrömmen. ”Bara de inte ska skiljas, eller nej…det ska dom nog inte”. Sedan hörde jag hur mamma sa ”pappa ska bo i ett hus här bredvid”. I mitt huvud översattes det snabbt till ”Det är över, pappa flyttar, familjen är förstörd”. Och det var ord som ekade i mitt huvud i veckor.

Många föräldrar går skilda vägar, och ofta är det ändå vi barn som får lida mest. Fast så är det ju att vi tar det på olika sätt också. I början var jag helt förstörd, men jag repade mig ganska snabbt vad jag förstår och nu är det inget annat än en småjobbig rutin som sker en gång i veckan. Min lillasyster var bara något år så hon skulle nog klia sig på hakan om hon fick veta att mamma och pappa hade bott på samma ställe när hon var mindre.

När det var nytt med mamma och pappa-veckorna började jag se mig själv som onormal, eftersom jag var nästan den enda med två adresser på klasslistan. Men nu känner jag inte på det sättet längre. Det är som två helt olika liv, hemma hos mamma och pappa. Och det känns jättebra, som om jag får leva i öknen i en vecka för att sedan flytta till regnskogen. Olika rutiner, olika humör, olika gräl, men samma kärlek.

Men vill jag att mina föräldrar ska bli tillsammans igen då? Nej. Även om de hade hållit sams så känns det bara inte rätt längre. Det är som om de skulle separera på nytt, fast tvärtom.

Men nu pratar ju jag som om det inte behöver vara smärtsamt att ens föräldrar skiljer sig, men sanningen är ju faktiskt att allt ligger i hur föräldrarna hanterar det hela. Mina var som sagt jättebra och rättvisa, men jag vet inte om det hade känts lika okej för mig om de hade bråkat våldsammare och kämpat om vårdnad och sådana saker. För grejen är att det är okej för oss att skickas runt som vykort varannan vecka bara föräldrarna agerar som de vuxna, även om det är svårt för dem också. För det jag minns tydligt var hur jag undrade och undrade hur mamma och pappa kände inför hela separationen. Jag menar, de lade som allt fokus på mig och Ebba och pratade aldrig hur dem kände. Och det var nog en ganska dålig grej, för jag vågade inte fråga. Och det är det man måste göra. Fråga.



Svar på kommentar: Publicera krönikor

Raymond:
William lägg in dina nya krönikor i lilla.
_______________________

Svar:
Jo, jag har ju tidigare sagt att jag ska länka dem när de kommer ut på Lilla VK:s hemsida, men nej, de har inte uppdaterat den på flera flera månader (kanske t.o.m ett halvår!) så jag lägger ut de direkt på bloggen nu, eftersom det verkar som om att ni verkligen vill ha de här. 

Men då kräver jag att ni kommenterar vad ni tycker, eftersom det är rätt svårt att få respons när det är i papperstidningen. Tack. ^^

Lägger ut dem strax…
/W

TV: Den enda mulliga stjärnan har blivit smal

DIREKT FRÅN MIN UNGDOMSBLOGG PÅ 

__________________________________________________

jennifer-hudsonpreview
Jennifer på röda mattan. FOTO: FabSugar.com


ÅHH! Riktigt dåliga nyheter här…

Som de flesta av er har märkt så är 99% av alla Hollywood-kroppar trådsmala. Och självklart får de vara det om de vill, bara det att nu har "den enda mulliga stjärnan"
Jennifer Hudson blivit smal. Och det var för en roll hon gjorde det:

– Vad det än krävs för en filmroll så gör jag det, säger Hudson till People.

Jag tycker det är synd. Alltså, bra att hon är i form och så, men det handlar ju nog inte om henne egentligen. Det handlar om att man inte FÅR ha kurvor i dagens samhälle, och det är ju bara idiotiskt.

Vad tycker du?

Pappa är besatt av skogsturken

Ligger sjuk inne på mitt rum och hör Skogsturken säga "Vem vare, vem vare som kasta?!". Pappas telefon ringer…
Pappa: Vem vare, säg vem det var?! HAHAHAHAHA, har du inte sett klippet på Youtube? VA?! Harru inte sett det? Men sök upp det då för fan…ja, skogsturken! Den har ju typ 8 miljoner visningar, det är ju det kändaste på hela Youtube!

Jag har en konstig far *punkt*.
/W

Har en röst som Bengt Magnusson idag…

Jaha, det känns ju jävligt bra. Gick och lade mig igår med svag migrän, sedan imorse gick jag upp och tog fram kläder och skulle precis hoppa i duschen då jag verkligen kände hur halsen var död och hur orken lämnat min kropp. Så jag smög in i sovrummet och sa till pappa med min hesa Bengt Magnusson-röst:
– Pappa, jag är sjuk. 
Han vänder sig emot mig.
– Nehe!
Det blir tyst i 10 sekunder. Misstänker att han tror jag skolkar. Tvi han!
– Jaha, gå och lägg dig igen då… säger han till slut.

Och jag som skulle filma idag. Och så är det ju Kulturnatta imorgon.
Morrrr!!!

Jag idag.

/W