Att bo eller inte bo – it’s blowing in the wind

Umeå studentkår tar över akutrumsförmedling i Umeå. Det är mycket bra! Igår pratade jag om det i radio och idag i tv (tyvärr verkar varken SR eller TV4 orkat ta reda på vad jag heter, men det är väl inte så lätt med efternamn kanske, vad vet jag). Inför mitt tillträde till posten som ordförande för Umeå studentkår funderade jag mycket på vad en studentkår egentligen borde hålla på med. Jag har fortfarande inte helt och hållet kommit fram till det, men att bidra till att lindra effekterna av bostadsbristen för studenter hör åtminstone i allra högsta till vad jag tycker vi ska göra.

När man diskuterar bostadsbrist och lösningar på densamme kan man se det i två perspektiv, det kortsiktiga och det långsiktiga. Med akutrumsförmedlingen kan vi hjälpa till att minska den kortsiktiga bostadsbristen, vi kan förmedla rum, friggebodar eller vad som helst till studenter i ett skriande behov av bostad. Det är väldigt bra. Om det nu står en massa halvtomma lägenheter och villor och skräpar är det en bra sak att någon tillfälligt kan flytta in, det är tråkigt om man står ute i den blåsiga vinden så att säga.

Däremot vill jag vara väldigt tydlig med att förmedlingen av kortsiktigt andrahandsboende aldrig kan lösa den långsiktiga bostadsbristen. För att komma tillrätta med den finns bara en lösning och det är att bygga mer lägenheter och studentrum. Jag anser att man ska bygga energieffektivt och rejält, men enkelt. Det bör inte vara toppmoderna och lyxiga lägenheter designade av någon fancy ass innearkitekt. Det behöver verkligen inte vara häftiga byggnader som ger staden en speciell prägel. Det bör vara funktionellt och det bör vara människovärdigt boende. Det bör vara subventionerat av staten. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har några andra förslag istället för att subventionera billiga, energisnåla och effektiva lägenheter, han anser att vi ska slopa byggreglerna för studentbostäder för att få ner prislappen. Några exempel på vad Attefall tycker är värdigt boende för studenter:

• Bostäderna ska kunna vara så små som 8 kvm.
• Regler om bullor utanför bostaden lättas på.
• Slopat krav på tillgång till direkt solljus i alla lägenheter.
• Fler boende per toalett/kök/etc.

Jag anser att vi bör fundera på hur vi värderar olika människogrupper. Varför ska just vissa människor förväntas klara av att leva under det som en gång varit bestämt som minimistandard i Sverige? Attefall har givetvis ett svar: studenter klarar det eftersom det bara är under en period av deras liv. Det skulle alltså ofta röra sig om 3 – 5 år. En ganska lång period i allas liv kan jag tycka.

Givetvis ska de byggstandarder vi har i Sverige gälla alla som befinner sig i det här landet. Men om vi nu ska diskutera i termer av byggande för tidsbegränsat boende så har jag ett motförslag. Vi bygger några hundra åtta kvm stora lägenter utan fönster i det allra stökigaste eller åtminstone billigaste området vi kan hitta i Storstockholm. Dessa lägenheter blir sedan tjänstebostäder för riksdagsledamöterna och statsråden. Jag menar, det är uppdrag de bara innehar under en period av sina liv så det kan ju inte kännas som något problem för dem.