Tänkte att min blogg bara skulle visa de vackraste orden. Men, men. Livet består ju inte bara av vackra färger och rosenskimrande moln. Ett svart täcke la sig över oss och förmörkade vår värld.

En mycket kär vän till vår familj, inte bara vän utan en som hade stor betydelse för oss alla, har avlidit. En vän vi haft i flera decennier. Han hälsade på när någon av oss hade problem och ville veta hur det var och försökte ställa upp. Trots egna problem. Han ville alla så väl och hade en underbar humor. Han gjorde rätt mot andra men glömde bort sig själv. Det var oerhört lätt att skratta i hans sällskap.

För många, många år sedan gav han bort en gåva till en för honom mycket nära släkting. Denna släkting har blivit trakasserad, baktalad och nästan terroriserad  av andra, mindre nära släktingar. För att dom vill ha tillbaka den gåva som getts för länge sen. Gåvan är inte värd någonting mer än affektionsvärde, ett minne från en tidigare generation.  En person, inte alls en släkting, blev beordrad att hämta dessa saker och hade mage att ringa den mycket nära släktingen för att meddela att han var på väg.

Nu blev det ingen hämtning eftersom detta var en gåva när den personen levde. Hans dåvarande fru var tillstädes när han gav bort gåvan och allt var korrekt.

Har läst om dessa tragedier som drabbar familjer. Ovänskap och delning av familjeband uppstår. Det är för mig så svårt att förstå. Var kommer alla dessa hyenor ifrån när någon avlidit?