Min man och jag började med två tomma händer för 40 år sen. Vi hade tillsammans 3 barn  att försörja. Vi började med att bestämma oss för yrkesinriktad utbildning, för att skaffa ett bättre arbete.Vi försörjde oss under tiden genom kvälls- och helgarbeten. Efter ett par år hade vi varsitt yrke och vi fick arbete. När den första lönen kom tyckte vi att vi blivit stenrika. Detta var 1972. Vi bodde i hyreslägenhet, cyklade till arbetet och sparade allt vi bara kunde. Vi tillbringade somrarna i en stuga vid havet som min mor ägde. Där ungarna hade underbara dagar med sandstrand och havsbad. Då hade vi faktiskt köpt en gammal ford så vi kunde köra in till stan´ en gång i veckan för att tvätta, hämta dricksvatten och duscha.

Så har åren gått. Innan vi köpt någonting har vi först sparat ihop pengarna och sedan köpt. Vi har aldrig handlat på avbetalning någonsin och aldrig haft kreditkort.

Okey. Vi köpte ett litet hyreshus 1975 som var helt nergånget. Det kostade inte mycket men det lilla vi då behövde lånade vi till. När vi sen hade betalt lånet fick vi påbackning från banken att vi måste låna upp på huset. De menade på att man  inte kan ha ett hyreshus utan lån!

Min man och jag rustade upp det efter tillgångar på pengar från hyrorna. Vi hade fina hyresgäster och alla var välkomna ut på gården för att grilla och sitta i trädgårdsmöblerna. Alla umgicks i vårt hus och hade det fint och trevligt.

Vi hade längtat efter en liten stuga i Tärnaby där jag är född. En dag, år 1986, så fick jag tips om en gammal stuga som stått obebodd i många, många år. Ett dödsbo. Vi tog kontakt med detta och fick köpa det. Vi lånade då första gången på hyreshuset. Inga problem varken för banken eller oss. Det var också små pengar. Våra barn och barnbarn uppskattar verkligen livet där uppe.

I många år skojade vi om att ha ett hus i ett varmare land. Det  trodde vi var bara skoj och snack oss emellan men så kom det en dag, när vi insåg att det inte bara va´ på skämt. Så i maj 1995 åkte vi ner till Spanien. Hittade vår obebyggda tomt och planritningarna på huset. VOV! Det satt som smäck! Vi betalade in handpenningen och åkte hem till Sverige. Därifrån kunde vi skicka fax och ändra lite på ritningarna hur vi ville ha det.

I november samma år hade vi lastat en släpvagn med diverse tillhörigheter och bilade ner. I en Lada Samara! När jag tänker tillbaka på det får jag nästan panik. Första anhalten var i Göteborg hos min svägerska för vi skulle åka båt därifrån ner till Tyskland. När vi vaknade på morgonen den dagen vi skulle åka till färjan hade det snöat minst en halv meter. Hennes söner hoppade ut genom köksfönstret för att skotta så vi kunde få upp ytterdörren. Vi hade fått ställa in släpet i hennes garage och vi väntade på uppskottning för att kunna hämta ut släpet. Oj. Det blev lite panik för färjan låter ju inte vänta på sig. Men till slut kom vi iväg så vi sov gott den natten för att fortsätta färden söderut.

Vårt hus var inte klart när vi kom,så vi kunde  kontrollera att allt var som vi ville ha det. Det fattades några kökskontakter och andra småsaker som sen blev gjorda.

Veckan före julen 1995 flyttade vi in i vårt hus och vi njöt av varje minut. Faktiskt så kändes det som om vi, precis som det kändes när vi flyttade in i stugan i Mosekälla, bara fanns där tillfälligt, att det var ett lån.

Vi hade betalt huset i Spanien genom att ta lån på hyreshuset. Banken var SÅ glad. För nu hade vi ett litet lån på det äntligen. Efter två år här nere, med allt ansvar vad gäller att ha hyresgäster, bestämde vi oss för att sälja hyreshuset. Det var så mycket som skulle skötas telefonvägen härifrån. Tex snöskottning, koll av inbetalningar och så vidare. Vi önskade bara lugn och ro.

Så några år senare kände vi för att renovera den lilla stugan, djupborra efter vatten, skaffa gäststuga och annat.

Med detta vill jag liksom tala om att vi inte har fått någonting gratis. Vi började med hårt arbete vad gäller hyreshuset sen vi sparat pengar och levt nästan fattigt. Men ändå haft ett bra liv. Än har vi ingen platt-TV, ingen ny skoter, faktiskt ingen musikanläggning, inga diskmaskiner m m nymodigheter. Jo………jag har en laptop. Och vi har varsin mobiltelefon med betalkort.

Våra små pensioner vill jag inte redovisa men jag har ändå sagt SMÅ

Spara först och handla sen!

Hasta luego mis amigos