Sitter i solen, varmt och gott. Tvätten igår torkade på två timmar men den doftade inte så gott som tvätten på strecket i Lappland. Det är en helt annan luft här. Skulle vilja säga: unken och gammal.

I går kväll hade vi hos oss vänner som vi inte sett på flera månader. De kom och ringde på porten och önskade oss välkomna. Det känns så skönt att ha så fina vänner. De tänker på oss när vi är i Sverige och saknar oss. Till och med har de i bouleklubbens rum satt in foto på min man med "efterlyst" för de har saknat honom. 

Jag är nog en ensamvarg.Född en kall januarinatt utan varken mor eller far tillstädes…………………låter konstigt. Min mor måste ju ha varit där i alla fall. Annars hade jag ju inte funnits. Men det gick så fort innan hon försvann så jag har inga minnen av henne då.

Hur som helst så längtar jag hem till kalla norden. Ni som sitter i Sverige i kylan tror nog att jag är missnöjd, dum eller virrig. Nej då. Vi har vistats här nere nu i 16 år och nu räcker det! Vi kan alla årstider, vi kan Spanien, jag kan språket "så där bra" så jag klarar mig bra. Men det är något som fattas likväl. I mitt sinne. 

Det lider mot jul. Önskar att jag satt innanför ett fönster där snön lyser vit. Där julstakarna lyser fint och de levande ljusen inne likaså. Här pyntar jag till julen. Men det känns inte som jul ändå.

Okey. Vi får ha det så som många önskar att dom hade det men det är inte alltid att det känns till hundra procent bra. 

Man ska nog vara en viss person för att kunna sälja allt i sitt hemland för att bara vistas här nere för all framtid. Det är många andra landsmän som faktiskt inte har någonting kvar i sitt hemland. De bor här och åker knappt tillbaka. Det kan jag inte förstå.

Nu ska jag ut till solen igen. Under parasollen.