“You can’t stop the waves, but you can learn to surf.” – Jon Kabat-Zinn

Det här är ett av mina favoritcitat.

För det är ju så att vågor alltid kommer finnas på havet precis som att det alltid kommer förekomma en viss rörighet i livet. Vågor kommer, stora som små, ibland obefintliga, ibland rullar dom på djupet så vi knappt kan se dem på ytan, men de finns alltid där. Precis som våra känslor.

Vågor kan skapas av vind men också av jordens djupaste vibrationer. I livet kan det vara små saker som stör oss, påverkar oss, gnager i oss men det kan också vara djupare känslor som sorg, ilska, skam, depression och ångest.

”Du kan inte stoppa vågorna , men du kan lära dig surfa”

Jag har i bland sett det glittrande havet, legat och guppat på ytan och lyckats paddla mig in i en lång härlig våg där saltvatten stänker på min kropp och jag njuter av varenda hundradels sekund. Sen så har jag i girighet bland paddlat ut alldeles för långt, hamnat i för stora vågor, vågor som vält mig av surfbrädan och tryckt ner mig på botten och bara släppt taget så pass att jag kan kippa efter luft tills nästa kommit.

Jag har mest hängt med i mina känslor och många gånger reagerat impulsivt och starkt för att sedan ångra mig. Jag har kanske heller inte varit medveten om hur jag faktiskt låtit tankar och känslor påverka mitt liv så otroligt mycket och hur jag många gånger stått som en passiv åskådare till detta.

Men det senaste året har jag insett att jag kan välja att inte låta mig bli slukad av vågorna som kommer, att jag kan bli bättre på paddla, bli bättre på att se när de stora vågorna kommer och bestämma om jag vill paddla ut och försöka surfa på dem eller om jag kanske ska närma mig stranden. Känna efter hur dagsformen är. Alltså att det är okej att bara acceptera vissa känslor och tankar och att det är okej att inte reagera och agera på allt som kommer min väg, inte ens på saker som gör mig upprörd.

Jag har yogat i många år men inte lagt så mycket tid och energi åt meditation. Mest suttit och tänkt varför jag inte kan släppa alla tankar blivit sjukt irriterad och sedan gett upp. Men jag inser nu att tankar alltid kommer att finnas, det gäller bara att acceptera att de är där. Inte gå in i dem, inte bli irriterad eller arg, utan bara låta tankarna vara under tiden jag mediterar.

Som Jon Kabat-Zinn skriver om i sin bok om meditation.

“People who don’t understand meditation think that it is some kind of special inner manipulation which will magially shut off these waves so that the mind’s surface will be flat, peaceful, and tranquil.

But just as you can’t put a glass plate on the water to calm these waves, so you can’t artificially suppress the waves of your mind, and it is not too smart to try.

It will only create more tension and inner struggle, not calmess. That doesn’t mean that calmness is unattainable. It’s just that it cannot be attained by misguided attempts to suppress the mind’s natural activity.

It is possible through meditation to find shelter from much of the wind that agitates the mind. Over time, a good deal of the turbulence may die down from lack of continuous feeding. But ultimately the winds of life and of the mind will blow, do what we may. Meditation is about knowing something about this and how to work with it.