Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Corona Covid-19 påverkan

Av , , 1 kommentar 11

Det känns som om allt kommer allt närmare oss.
Vi har säkerligen hittills haft det relativt bra med pandemin.
Jag jobbar ju inom vården.
Hemtjänsten.
Ett jobb som jag älskar – där jag hoppas att jag är till nytta.
Tidningsrubrikerna skriker ut att de som jobbar inom vården jobbar utan skyddsutrustning, vi jobbar med livet som insats.
Tidningsrubrikerna skräms och det rejält.
De pensionärer som är i behov av vård är isolerade och hör alla spekulationer.
Hostar man till i arbetet så möter man en blick fylld av skräck.
Man jobbar med ”basala hygienrutiner” dvs extremt noga med handskar, förkläden, hansprit och ytdesinfektion.
Man håller avstånd från vårdtagarna.
Man är lika rädd att man kommer till en smittad som att man är rädd att man bär på smitta – utan att veta om det.
Men vi gör så gott vi kan! Ja vi gör nog mer än man orkar ibland.
Läser att de som jobbar inom hemtjänsten blir utskällda och anklagade att vara smittobärare.
Vad är alternativet?
Svara på det!
Många anhöriga är såklart oroliga och läser och hör om hur det smittas.
Sen hör man att personalen dör, de blev smittade.
Ja t o m läkare har ju dött.
VAD ÄR DET FÖR JÄKLA VIRUS???

Vi får heller inte glömma att många (dock inte alla) som avlidit har andra sjukdomar underliggande och även är väldigt mycket äldre.
Men de som har hemtjänst behöver sin hjälp.
Vi gör allt vi kan för att minimera personalen till att de får för många olika personer på besök.
Men det ska ju fungera praktiskt!
Är en personal sjuk så ska den stanna hemma, då ska en vikarie in och jobba.
Dessutom ska man kanske vara hemma i 2 veckor och ev längre för att minska smittorisken.
Vikarien kanske inte kan jobba alla hans/hennes arbetspass så då måste vi ta in en ytterligare vikarie.
Samtidigt som någon sitter på ens axel och skriker – INTE FÖR MÅNGA OLIKA PERSONER HOS MIN MAMMA/PAPPA hon/han tillhör ju riskgruppen.
Men å andra sidan så är det många som hälsar på de äldre, de kanske är på affären och handlar, tar en promenad i parken och möter någon de inte sett på länge. De kramas.
OJ nu glömde de visst ”hålla avstånd”.
Ni som har anhöriga som sitter ensam och isolerad och ”bara” har hemtjänst, hur mycket skulle ni kunna göra för era anhöriga?
Vad ska ni göra – inte göra?
Detta är fruktansvärt svårt! För detta är något nytt för oss.
Ena stunden hör man att det är ju bara som en vanlig förkylning, sen är man immun, det är ju många som inte ens vetat om att de varit sjuka.
Sedan har vi de som har arbetsmoral och tänker att kollegorna får ju gå kort om jag är hemma och sjuk, lite halsont, det smittar väl inte?
Många gånger smittar man ju värst just innan man blir sjuk.
Så då borde väl alla vara hemma för säkerhets skull? Men vem ska då göra jobbet?
Hur ska de som har behov av vård klara sig?
De som är dementa och bor på ett äldreboende – ska de nu låsas in på sitt rum för att de annars går runt, runt och tar på allt och alla?
När man jobbar och har order om att håll avstånd, gärna 2 meter från vårdtagaren, Han/hon som i vanliga fall vill krama en då man kommer, eller ta en i hand, kanske klappa en på axeln.
Hon/han kanske är superledsen och behöver tröst – 2 METERS AVSTÅND!

Vi jobbar så gott vi kan, vi riskerar att bli smittade eller smitta andra.
Är det då en arbetsskada?
Vad händer om man dör pga att man blivit smittad på jobbet och ens partner blir ensam.
Då tror man ju att det skulle utgå en stor ersättning till de efterlevande.
Just nu så känns det farligt att leva – man kan ju dö!

Dessa personer som inte respekterar att de inte stannar hemma de går på krogen, de hostar och nyser öppet.
Man förstår inte allvaret i det hela.
Jag som jobbar inom vården har svårt att förstå.

Detta är inte lätt.

Jag har mer och mer börjat inse att vi får lära oss leva mycket annorlunda.
Blir nog ingen utlandsresa på flera år.
Man kan inte ha storkalas om man gifter sig, fyller år eller firar något.
När ens anhörig är i livets slutskede så kanske man inte ens får ta ett sista farväl.

Jag tänkte igår att om jag blir smittad, svårt sjuk och hamnar på en intensivvårdsavdelning med covidsjuka så kanske ingen är hos mig när jag tar sista andetaget.
Det känns svårt det här, nu är vi ju bara i början av allt elände.

Ta hand om er.
Håll avstånd.
Hosta och nys i armvecket.
Var glad att det finns folk i vården och de allra, allra flesta gör så gott de kan och mer därtill.

Tänk alla småkommuner som går miljoner i back, detta är nog dödsstöten för många kommuner.
Detta kostar pengar! Skyddsutrustning, extrapersonal, sjukskrivningar, arbetslösa, permitterade, usch usch!

1 kommentar

Läs och locka till läsande

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag minns att jag var väldigt glad åt att få lära mig läsa.
”Mor ror, far är rar”
Jag började tidigt läsa allt jag kom åt.
Jag gillade att läsa serier.
Morsan hade hemmets veckotidning och jag gillade ”Stor-Klas och ”Lill-Klas”.
Jag förstod inte ”August och Lotta” och hade lite svårt för Årets runts serier.
Tänker att nu i efterhand är jag förvånad att det kom serietidningar till oss i Finland, det var svenska serietidningar.
Prenumererade mina föräldrar verkligen på dessa eller fick vi de i present av någon?
Jag minns att vi hade en tidning åt gången men det var många olika, hade man sparat alla så hade man varit miljonär idag.
Tarzan, Tarzans son, Korak, Lilla Fridolf, Åsa-Nisse, 91:an, Kalle Anka, Fantomen (var ju självklart med i Fantomenklubben),
Buster, detta är vad jag kom på nu.
Sen läste jag Wahlströms barn och ungdomsböcker.
Gillade mest Skratt-Maja böckerna först och sen De sex med olika deckare, sen kom Alfred Hitcoocksoch tre deckare,
Läste Asterix, Tintin, Lucky Luke, Bröderna Dalton.
Läste en del Allers romaner. Bernard Nordhs böcker gillade jag.
Gunnel Beckmans böcker bl a ”Peters baby” glömmer man aldrig.
läste en del böcker av Bengt Martin om homosexualitet, tror att han hade bott i Södertälje om jag minns rätt.
När jag flyttade hemifrån blev jag medlem i bokklubben ”Bra Böcker” och det damp ned massor med böcker.
Blev att läsa Virginia Andrews böcker om barnen på vinden, Torey Haydens böcker om barn som for illa, Pojken som kallades det.
Stephen King och Dean R Koontz.
Grottbjörnens folk.

Sen bara sprack allt, jag läser i stort sett inget nu. Jag har gett ut två böcker, håller på med två till men det går bara inte nu!
Jag har köpt en del böcker, men nej kan inte läsa, kanske för att jag låg och läste i sängen innan jag somnade och det får jag då inte göra när Lars är hemma.
Jag hoppas jag kommer in i nån läsperiod snart eller helst en skrivperiod.

Gissar att internet förstör allt läsande. Ljudböcker är verkligen inte min grej heller. Första ljudboken jag lånade på biblioteket var en bok som lästes upp av Hasse Alfredsson, det gick ju inte alls.
Har en bok på CD-skivor av Michael Nyqvist och den ska jag lyssna på nån gång!

Uppmuntra era barn att läsa!
Det är verkligen en glädje om man fastnar i att läsa böcker – bättre än en massa dataspel!
Läs tillsammans eller ha en bokcirkel och lyssna på en bok och recensera den sen.

Ha en bra dag!

Bli först att kommentera

Ni som sitter i karantän

Av , , 2 kommentarer 6

Att sitta i karantän kan vara hur tråkigt som helst, för att man måste!
Då finns inga val.
Då kommer det där som sägs så ofta:

”Man har så roligt som man gör sig”

Lite tips från en amatör.
*Skriv en lista på saker du länge behövt göra men som man inte hunnit med.
*Ring de där som du tänker ofta på men som man inte kommit till skott att ringa till
*Skriv handskrivna brev och skicka eller skicka bara ett vykort, inget är så kul som att få privat post.
*Gå igenom garderoben, vilka kläder har du aldrig haft på dig på flera år? Sälj, skänk bort eller bara börja ha på dig de.
*Plantera om blommorna, ta blomskott, sätt plantor som om du aldrig planterat förut, tomater, gurka, kryddor etc.
*Läs de där böckerna – du vet det finns böcker skrivna av mig du kan läsa. Finns på flera bibliotek.
*Baka och laga mat på recept du aldrig provat.
*Handarbeta – ta fram symaskin och sy upp de där byxorna som är för långa.
*Gå igenom skafferiet och kolla datum, skura skåpen.
*Frosta av frysboxen och städa ur kylskåpet.
*Kolla cykeln, olja in kedjan, laga punkan, måla den chockrosa eller neongrön.
*Lös korsord i veckotidningar skicka in lösningar – jag har faktiskt vunnit pengar flera gånger.
*Ta fram fotografier, skriv namn och årtal på baksidan, en dag kommer dina släktingar titta på gamla fotografier och bli förbaskade för de vet inte vem det är på kortena.
*Börja släktforska – hur kul som helst. Helt plötsligt inser du att du är släkt med grannen som du inte hade en aning om!
* Fota och gör en inventering av dina värdesaker, för en dag kanske ditt hem brinner upp eller du har haft inbrott, då har du i alla fall inventerat en del av det du har, förvara listan/fotona på annat håll.

Eller gör inget annat än slappa, men då får du sy ut dina kläder senare och jobba upp din kondition och innan du anat det så sticker din äkta hälft för du har visat din dåliga sida i karantänen.

 

2 kommentarer

Hur ska det bli egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 4

När jag la mitt schema tidigare i år, så la jag in 11 dagar ledigt i april.
Tanken var att jag skulle åka utomlands ensam, kollade resor och det lutade åt Rhodos.
Sen kom det där som heter Corona.
Jag insåg ganska snabbt att resa blir det inte till Rhodos.
Tänkte om och kom på att jag skulle bila ned till Stockholm, hälsa på i Järna. Ta båten från Stockholm till Tallinn, Helsingfors eller Åbo.
Jaha jag skippar Tallinn, Helsingfors kanske?
Nej men jag åker till Åbo och kör bil upp till Vasa och färjan till Holmsund hem.
Nähä! Finland stänger sina gränser.
Jamen då åker jag väl upp till Haparanda så kan jag köpa lite grejer i Torneå.
Nämen hur var det nu med dessa gränser?
Nu sitter jag och funderar på att om jag skulle ta en tur till Sundsvall och besöka Iittala outlet och kanske bo en natt på hotell i Sundsvall.

Nämen det låter nog ologiskt att fara dit.
Så jag har ändrat mitt schema. jag jobbar.
Jag behövs säkert inom vården.

Planer kan ändras.
Många, många i Sverige tänker säkert att de lever som vanligt.
Jag tänkte också så.
Men det kommer allt närmare allt detta man tror ska bara drabba andra.
Så nu har jag och maken faktiskt tagit oss i kragen och skrivit testamente.
Inte för att vi tror vi ska dö i Corona, men vi har pratat i många år att vi borde fixa detta så det blir lugnt och fint och inga bråk den dagen en av oss trillar av pinnen.
Men det kan ju faktiskt hända rätt snabbt att båda gör det.

Har skrivit det och nu behöver vi bara skriva ut det och få det bevittnat och hoppas att de som sörjer oss och är arvsberättigade respekterar våra önskemål.

Fattar inte alla dessa människor som reser runt i världen just nu. Sen ”kräver” de att få komma hem snabbt.
Har de åkt i dessa tider med allt runt Corona och den info som funnits så har man ju faktiskt gjort ett val.

Nej stanna hemma, gör det där som är ogjort i bostaden eller som vi skriv era önskemål om hur ni vill ha det om ni drabbas.

Men tills dess lev och må!

Bli först att kommentera

Nu utökas farmen

Av , , Bli först att kommentera 4

Nej inte farmen på TV, den är klar. Jag tänkte anmäla till nästa års ”Farmen”.
Fyllde i ansökan på nätet och det var många frågor av alla de slag. Det tog nog mestadels en timme innan jag fyllt i allt.
Då jag skulle skicka in ansökan så gick det inte och allt försvann som jag skrivit så jag gav upp.
Lika bra det – kanske ?

Nej nu har getterna börjat få killingar, ägg har kläckts så det piper för fullt och kaninen är parad.
Så det är en del djur att ta hand om.

Bli först att kommentera

Hysteri runt Corona

Av , , Bli först att kommentera 8

Oj vad folk är hysteriska.
Jag förstår att det känns skrämmande, folk blir sjuka och dör.
Men hur många dör inte varje dag av lunginflammation, influensa.
De som dör av Corona är ju oftast de med mycket svårt nedsatt immunförsvar, kanske redan väldigt sjuka och de hade kanske dött av annat snart, om de inte smittats.
Epidemi – jovisst, man börjar vi bli livrädda och inte umgås och slutar jobba, går inte i skolan, så stannar samhället.
Ska vi sitta där i vår bostad och vara livrädda att gå ut för en smitta som kanske inte ens finns i just vår kommun.
Det är ju allvarligt med en epidemi, men sunt förnuft gäller väl alltid.
Tvätta händerna med tvål och vatten och sprita sedan dina händer.
Hygien är viktigt – alltid.
Det finns annat än corona i vår värld.
Lev som vanligt, men undvik att hosta och nysa på varandra.
Stanna hemma från jobbet/skolan om du är sjuk inte för att du är rädd för att bli sjuk!

Bli först att kommentera

Spännande vår framför oss

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi samlar ägg för att kläcka fram kycklingar.
Kaninerna har parat sig.
Lappgetterna väntar smått, killingar i mars.
Sen ska vi få barnbarn i mars och vi blir farfar!
Så det är mycket positiva saker framför oss nu!

Bli först att kommentera

Det var bättre förr

Av , , 1 kommentar 11

Usch nu låter jag som en gammal gnällfarbror.

Förr då inom vården så var det gott om personal. Folk trivdes på sina jobb och alla gjorde sitt bästa.
Jobbar själv inom vården och när jag träffar äldre personer som jobbat inom vården så lyser deras ögon upp och med stolthet berättar de att de jobbat inom vården och att de stortrivdes.

Idag blir det färre som söker till vården, mer och mer personal pensioneras och det blir brist på personal.
Ibland händer det att inget folk söker på en ledig tjänst!

Vadan detta?

Alltför mycket privatisering har också gett vårdyrket en dålig syn på vården.
Man läser om fler och fler som flyttat till privat vård att de är missnöjda och alla dessa missförhållanden.

Förr var Telia statlig. Visst minns man då det såldes ut och folk köpte aktier som tokar.
Med stor förlust.
Nu finns det konkurrens och Telia är skit, särskilt då det gäller landsbygden och mobiltäckning samt bortkoppling av fasta nät.

Posten ska man inte ens nämna. Huvva huvva – är glad om jag får post varje vardag. Fredagar är oftast brevlådan tom.
Det beror inte på att jag inte har någon post utan det delas ut på måndag.
Vet inte hur mycket post som försvunnit för mig.
Post som privatpersoner skickat som aldrig kommit fram.

Visst kostade personal förr, men idag får de inte kosta.
Det är indragningar det är nedläggningar och allt flyttas till städer eller utomlands.

När jag flyttade till Hällnäs 19870901

Då fanns det en Konsumbutik, Icabutik, Sparbank, verkstad, postkontor, garnaffär, 2 dagis/förskolor, skola från årskurs 1-6, butikerna hade hemkörning 2 gånger i veckan ut till byarna.

Man kunde kliva på rälsbussen och tåget på station och åka till Luleå eller Stockholm. Nu stannar inte tåget ens där. Jo Norrtåg kommer ju då kan man ta sig till Lycksele eller Umeå, fast mestadels är det inställt eller ersättning av bussar.

Många saker är sämre idag men självklart finns det saker som är bättre.

Men man hoppas ju att byar ska leva och inte bara storstäder.
För alla ska ju kunna leva och bo där man trivs.

1 kommentar

Klimatspåning

Av , , Bli först att kommentera 6

Det pratas så mycket om klimatet och hur många som flyger och hur mycket det skadar vår miljö.
Då kan man ju undra varför det är billigare att flyga t ex från Umeå till Stockholm än att ta tåget?
Varför inte sänka priset på tågbiljetter till bussprisnivåer?
Då åker fler personer tåg.
Idag åker väl halvtomma tåg och flygplanen fylls.

Förr var det t ex möjligt att kliva på i Hällnäs och åka hela vägen till Stockholm.
Idag stannar inte det tåget i Hällnäs.

Satsa på tågresor till bra priser och se till att de också håller tiderna.
Att betala hutlösa priser för en tågbiljett som sällan passar tider eller blir ersatta av bussar.
Det är skamligt.
Flyger jag till Arlanda för 399 kr eller tar jag tåget för 1100 kr?

Det är frågan.

Bli först att kommentera

Tror ni på sierskor? Spågummor? Mediala personer?

Av , , Bli först att kommentera 9

Min mormor brukade säga att hon skulle spå mig med kortlek.
Hon la ut några kort och sa då att jag ser en resa med båt framför dig.
(Jag var i Vasa på besök och bodde i Hällnäs och det var just båt hem jag skulle ta… hi hi)
Sen har jag fascinerats av att folk eventuellt kan se in i framtiden.
Jag har varit och spått mig och vissa gånger kan man säga att allt slagit in och vissa saker har aldrig hänt.
Ibland vet jag inte om jag kanske lagt in orden på mun och nickat medgivande och därmed fått det bara bekräftat. Första gången jag var och spådde mig var nog 1994 eller 1995.
jag var frånskild och barnen bodde varannan vecka hos mig.
För att inte ge någon information så ringde jag och bokade från mitt jobb, så att hon onte skulle kunna se vem jag var och var jag bodde.
Jag sa att jag kan komma varannan vecka för jag jobbar skift i stället för att berätta att jag var barnfri varannan vecka.
Nåja, nåja, jag for dit och när jag kom innanför dörren så kändes det som om någon sög ur mig luft.
Hon tittade på mig och sa ”Vilken otrygg barndom du haft du har flyttat från stad till land fram och åter – har du haft två familjer?”
Jag bodde ju i Vasa hos mina biologiska föräldrar och sen bodde jag på lov och vissa perioder hos en familj på landet.
Så ja jag hade väl kan man säga två familjer.
Vidare sa hon att jag var sällan ute och försökte hitta mig en ny kvinna,
jag skulle inte tro att de kommer och knackar på dörren,
du får ta dig ut om du vill hitta någon, men egentligen är du inte intresserad av kvinnor, men det vet du ju.

OUPPS! Jag rodnade och tänkte att hon ser ju färgen på mina kalsonger. Här finns inga hemligheter.
Hon berättade vidare att jag skulle få en stor räkning på en återbetalning, det var inget jag visste om nu och inget jag ens tänkt på.
Det var ingen ide att jag grubblade på det, för det skulle komma brev på posten.
Hon undrade om jag var konstnärligt lagd, nej sa jag, skriver du? Jo jag skriver.
Din bok kommer att komma ut och sälja så mycket att du lever på den inkomsten i 2 år. (Inte hänt ÄN!)
Gick ett halvår och jag fick ett brev om att jag fått ut för mycket ersättning i bostadsbidrag. 26 437 kr skulle jag betala tillbaka.
Kan säga att jag varken bluffade till mig bostadsbidraget och jg hade ingen aning om att jag fått för mycket.

Hon berättade att jag skulle vara bland ungdomar, inte politiskt, inte jobba på fritidsgård, men det var någon slags information.
Jag blev så småningom skolinformatör för RFSL och det var 1999-2001 och jag var i ca 80 klasser och berättade om RFSL.
Något som jag aldrig hade kunnat ana då när jag var hos henne.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det besöket men jag har ju ett privatliv.

Jag har varit och spått mig och fått vägledning – när jag stått i vägval.
Jag har skrivit ned allt de sagt och lagt i kuvert och sedan tagit fram det fem år senare för att kolla och det har ibland varit kusligt sant och vissa saker har än inte hänt.
Men jag har inte frågat om dödsfall och sjukdomar.
Fick bara veta att jag skulle leva OTROLIGT LÄNGE!
Jag ska få 11 barnbarn.

Den där boken håller jag på och skriver men det dröjer innan den kommer ut.

Mitt tips är att om man vill bli spådd så ska man ta det som vägledning, man ska inte låta sitt liv styras för ibland går man andra vägar i livet.

Jag kommer aldrig att bli rik, men ej heller vara utblottad.

Det var det, det!

Bli först att kommentera