Burkarcupen höll på bli min död..

Inte min pokal, men en teamkamrats..

Ännu en deltävling i Burkarcupen äro till ända. Vilhelminas populära WWW-helg präglades av gamla veteranskotrar i ett hundratal. Allt på platsen som redan 1969 var i full gång med skotertävlingar. Dagen som kommer att kommas ihåg som dagen då alla med en snorbroms (mustage) skulle få användning av den. För att börja från början så var de så här…

Sune ringde och fråga om jag visste någon som kunde tänka sig bo i en husvagn som dom skulle ha ståendes nere på banan i Vilhelmina. Allt för att dem var lite oroliga över alla inventarier som tävlingen kräver. Dessa var redan dragit dit kvällen innan för att slippa en del stress på morgonen. Hmm.. slippa stiga upp 05.00 för att åka till Vilhelmina lät ju faktiskt ganska lockande så jag sa, vi kommer. Med vi menar jag mig själv, min sambo Therese och vår vän ’stor Gadd’. När skotrarna var lastade och MDP-stallet hade haft upptaktsmiddag med Tacos bar de iväg till Vilhelmina. De första vi gjorde var att åka ner på "Plass´n" som Vilhelminas lokalbefolkning kallar den, samhällskärnan alltså. Vi åkte förbi campingen som Ockelbo grabbarna från Borlänge skulle bo på, ett hej och en kaffe hade ju inte suttit fel. Såg deras bil utanför en stuga som lyste så jag knackade på, dock kom en halvsovande TYSK ut i kalsonger. Ursäkta mig, vi har kommit fel. Ich kanst nicht försteén nanting.. eller nått i den stilen, väste han.. Jag harklade ny luft och tog de på Engelska, han nickade till och stängde dörren. Dom bodde iaf i stugan bredvid men där var de svart som i natten så vi åkte tillbaka till samhället för att beskåda isstolpssittarna i stället. Frågar ni mig så är det de dummaste påfund jag hört. Dock är de mycket populärt och ändå en kul grej för den som inte har så mycket att göra en helg. Läste på VK att alla tre suttit hela helgen och fick drygt 8000kr med sig hem, inte värt de men men.. de är en annan historia. Efter en hamburgare så bar de iväg till skoterbanan och Sune hade sagt att vagnen var varm och mysig, så var fallet. Åtminstånde till en början. 24 grader kallt ute så ingen bensträckare på banan var intressant. In i husvagnen och bädda upp för en skön nattsömn. Vi kröp till kojs och skulle just till att släcka ner. Blink blink blink, va är detta för blått sken som blinkar. Sneglade mot ljuset och till min fasa kunde jag läsa "svagt batteri". Å nej, detta bådar inte gott. Gadd sa att när batterierna tar slut så kopplas gasolen in automatiskt på dessa nyare vagnar. Det var ju en lättnad att höra, de var ju trots en splitterny Polar 660 som någon snäll sponsor ställt dit i syfte att tjäna som sekretareatsvagn under tävlingen, så det var väl inte omöjligt att de var så. Nåväl, tankarna var på skotertävlingen så att somna var inte de lättaste. Klockan hade nu blivit runt 02.00 och plötsligt hördes ett surrande. Gasolen gick igång. Då vi hade med oss en varm filt och låg med kläderna på blev de ganska svettigt så jag tog av mig filten och kunde sedan lugnt somna in med tanken om att de skulle vara lika skönt på morgonen. 05.00 väcker min Sambo mig och säger att de är svinkallt, de hade hon rätt i. FY F? va kallt de var. Jag kollade på termometern i husvagnen och den visade +4 grader inne i och -23 ute. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. När vi frågade några mer erfarna happy campers senare på dagen säger dom att gasolvärmehistorien på nyare vagnar har nå säkerhetsbrytare som behöver 12V för att fungera. Frusen in i benmärgen tog jag på mig skoterkläderna och harklade mig ut till lastbilen vi fått låna av snällaste snäll-Annika på Statoil och vred igång den. Tids nog var den varm så Jag och sambon åkte till Vilhelminas Statoil, vilka också har nattöppet, för att köpa kaffe. Upptiningen var långsam men tids nog började blodet som levrats i ådrorna att flyta igen och plötsligt var de dags för race..
Racet är en helt annan historia och den kan ni inom kort läsa om på våran hemsida www.alltomlycksele.se/lmu

Sköt om er!

/Marino