Jag slutade tidigare på jobbet idag, vilket gav mig chansen att snabbt bege mig till affären för att inhandla dagens och morgondagens middag. Jag lagade lite kyckling, potatis och en god liten sallad. Tack vare det tidigare avslutade på jobbet så hade jag tid att ta en lång och avkopplande promenad i Decembermörkret.

Det här är nog min favoritsak med att gå ner i vikt och att leva hälsosamt: att man kan göra det på ett så njutbart sätt. Att komma hem efter en dags arbete, byta kläder och ge sig ut på en harmonisk och fridfull promenad. Inga människor omkring, på sin höjd en hundägare som passerar, och bara vindens sus genom öronen. Marken knakar när man går framåt och det är lite småkallt om kinderna. Den friska luften som helar både själen, mitt inre när jag andas in och mitt skinn. Ah! Det är fantastiskt! Samtidigt bränner jag kalorier och går ner i vikt.

Ingen hippie – bara glad

Ja, ja, jag vet. Jag låter som en guru eller en sån där hälsohippie som brukar stå i TV och berätta om hur fantastiskt skönt allt är och hur de kan leva på bara bär och frukter. Ja, ni fattar vinkeln. Min mening är inte att låta så. Men jag är så överdrivet glad över att ha funnit den här… delen i mitt liv.

Tidigare trodde jag att man behövde lida, svälta och svettas dag ut och dag in för att lyckas gå ner i vikt. Men tji fick jag! Jag har bara slutat (nästan) äta struntmat och börjat ta långa promenader. Vid ett senare tillfälle ska jag börja lyfta lite vikter också tänkte jag. Eller i alla fall göra situps. Men när det kommer till träning så har jag mycket att lära än och då framförallt innan jag själv börjar ta mig till ett gym eller träna här hemma. Även om jag ibland har lyft lite vikter ibland för att jag varit övermotiverad… Men det är en hemlis! 😀

Nu ska jag sätta på ett kokosljus i vardagsrummet, krypa in under en filt och läsa en bok som jag lånat av en väninna som handlar om hur man gör nyttiga och goda smoothies som hjälper vid träning och viktnedgång. Får se om jag hittar något gott att prova!

Ha en trevlig kväll!

Vänner och fiender – ”let the battle begin!”

Kort om mig:

Jag är 32 jordsnurr och har lidit av övervikt sedan tonåren. Framförallt lår, mage och rumpa har demolerat mitt självförtroende under allt för lång tid. I yngre dagar brukade jag rida, men tvingades sluta då jag helt enkelt fick bieffekter av min övervikt. För ungefär två veckor sedan har jag börjat träna. Ihärdigt. Jag har även börjat regulera kosten allt-mer, för att lättare kunna gå ner i vikt och nå mitt mål att få en hälsosam vikt och kropp. Jag vet inte ens varför jag börjar nu vid 32 års ålder – men bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

På fritiden ritar och tecknar jag en del, samt följer serier religiöst. TV-tittandet har det däremot blivit mindre av på senare tid. Jag är ett stort fan av Vänner, Vikings, The Office US, It’s always sunny in Philadelphia och How I met your mother. Äh, listan skulle kunna bli hur lång som helst, så jag stoppar där. Jag älskar serier och har spenderat mycket tid vid soffan, tittandes och ätandes. Nu har jag däremot satt stopp och försökt skaffa mig en bättre rutin som förhoppningsvis kommer att leda till viktnedgång och ett mer energirikt och gladare liv. Inte för att jag inte är glad nu, men det kan alltid bli bättre. 🙂

Jag har tidigare jobbat på dagis, som affärsbiträde och även deltid som översättare (privat). Nu jobbar jag som kundtjänstmedarbetare och trivs bra. Fina kollegor, helt ok arbetsuppgifter och jag har nära till jobbet. Så planen är att när snön försvunnit och vår och sommar tittar fram – så ska jag börja promenera till jobbet.

Största problemet för mig har varit stillasittande, godis och läsk. Jag har alltid ätit rätt så ok, men väldigt stora portioner (vi är glada i mat i min familj). Min förkärlek till ost ska jag däremot försöka ändra på då jag vet att ost innehåller mycket kalorier. Så det får bli ett av mina nästa steg. Jag vill inte förändra min livsstil drastiskt, för att det har jag gjort tidigare och det har resulterat i att jag givit upp ganska snabbt efteråt. Jag tror att små steg kommer vara bättre för mig, då hinner jag vänja mig och det blir inte en så stor chock för psyke och fysik. Motivationen är lätt att tappa för mig, nämligen..

Det var lite om mig – vad handlar då bloggen om?

Mig också, ha-ha! Men för att hantera min motivation och logga allting jag gör för att fortsätta ta mig framåt mot min idealkropp, så hade jag tänkt föra den här journalen. Jag tror att det är ett av de bästa sätten för mig att hålla humöret uppe. Plus att det är bra att föra dagbok över saker och ting. Även om jag inte tänker blogga dagligen, så ska jag ändå försöka sammanfatta vissa dagar, veckor, månader och, förhoppningsvis, år.

Namnet kanske förklarar sig själv? Mindre Mimmi

Jag heter Mikaela, men kallas Mimmi och jag vill bli mindre. Målet är att bli en mindre Mimmi – därmed bloggnamnet Mindre Mimmi. Fyndigt va? 😉

Adjöken!