Finns inga ord.

Det finns inga ord som beskriver det man går igenom idag och en tid framöver nu.
Min älskade mormor somnade in inatt så hela dagen idag har spenderats i Hörnefors för att ta farväl av henne och stötta morfar.
Fick ett telefonsamtal vid 11 av min lillebror, jag var på jobbet, skrek i telefonen "du skojar, säg att du driver med mig" flera gånger. Tyvärr så var det inte så, tårarna rann, jag for hem, vi hämtade upp storebror och for till Hörnefors.
Det är ofattbart, overkligt, jag vill inte inse fakta att det verkligen är sant.
Känslan i kroppen går inte att beskriva, jag känner mig tom, det måste komma något mer än detta. Jag har större delen av dagen varit relativt lugn, många tårar har fällts men inte tillräckling många för mormor men när allt sjunkigt in att hon verkligen är borta, då kommer nog allt.
Älskade mormor betydde allt för mig, hon skulle inte försvinna ur våra liv nu, vi fick ingen som helst förvarning men hon somnade stillsamt in.

Medan jag var inne hos henne en av alla svängar idag fick jag en låt i huvudet, Jill Jonsson – Kärleken är. Den är så fin och passade så bra just då när hon låg där i sin säng så fin med ett ljus jag tänt brevid.

Lyssnade på låten när jag och Erik kom hem och fler tårar fälldes, den påminner mig just nu om mormor. Den svåra biten är kvar, att förstå, acceptera och sedan framförallt – en tung och smärtsam begravning, ett definitivt avsked av min älskade mormor.
Jag är så glad att vi for förbi mormor och morfar i söndags på väg hem från pappa, då fick jag och min storebror två blåbärskakor var som hon bakat, vi hann prata lite skit och jag fick ge henne en kram innan vi for hem. Aldrig kunde jag ana att det var sista gången man pratade med henne o fick ge henne en kram.
Nu är det slut på all hennes goda mat, hennes goda kakor, hennes underbara julbord, våra fina pratstunder då vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Du kommer för alltid att finnas med mig, alla fina minnen av och tillsammans med dig kommer följa mig med mig resten av livet.

Älskar och saknar dig för evigt älskade mormor!

/Jennely

Etiketter: , ,

2 kommentarer

  1. Lisbet Olofsson

    Jag förstår dig.
    Man blir tom, man tappar sina känslor och man blir bara så LEDSEN när man mister nära och kära som ALLTID funnits där. Bara ett telefonsamtal bort. En att fråga ens som alltid har välkomnat en.

    Me det vänder, minnet finns kvar, smärtan trubbas av…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.