Försöker förstå.

Jag försöker fortfarande förstå vad som verkligen har hänt, att vår älskade mormor har lämnat oss för gott, hon kommer aldrig mer att komma hem.
Det är svårt att ta in, det vill inte gå in i mig att det är sant, jag förnekar det så enormt.
Trots att jag varit hos morfar hela helgen och hjälpt till att städa och röja undan massa saker, det känns jätte konstigt att vara där och slänga saker, flytta om saker och ingen mormor som springer före och efter en och säger åt en att sluta, då vi äter middag där har jag suttit på "hennes" plats, det har känts skumt men ändå går det inte riktigt in att det är sant.
Visst jag vet att hon har gått bort men det är ändå som att jag inte förstår det, det känns som att hon är bortrest och kommer snart komma hem igen, även om jag vet att det inte är så, det är en sådan skum känsla i kroppen så nånting!

Idag har vi pratat en del om begravning, den skall ske i kretsen av de närmast anhöriga vilket känns bra, det kommer ändå bli rätt mycket folk då vi är en stor släkt eftersom mormors syster med barn och barnbarn vill komma samt släkt på morfars sida. Det kommer bli sjukt tungt att träffa alla dem på begravningen, då är det så definitivt att det verkligen hänt. Jag gruvar mig enormt inför denna dag, samtidigt vill man göra bort det så fort som möjligt eftersom allt kommer rivas upp på nytt då för alla. Men det kommer inte vara en lätt dag, det ska inte vara en lätt dag, vi ska ta farväl av vår älskade mormor, hon som betydde allt för mig.

Även nu då jag sitter och skriver förstår jag inte riktigt att det är sant, jag vill inte förstå. Jag vill inte att det ska vara såhär att jag aldrig mer får träffa henne, men tyvärr är det så. Det måste bara få ta sin tid att sjunka in ordentligt. Det kommer ta tid, just nu har jag varit stark för mig morfars skull men det kommer brista förr eller senare för mig, om det sker på begravningen eller inte det återstår att se.

Snart kommer annonsen i tidningen också, den skall fixas i början på veckan, när man läser den kommer det nog kännas. Usch, älskade mormor, varför var du tvungen att lämna oss just nu? Med alla planer inför hösten, allt roligt du och morfar skulle göra, middagen med din underbara köttsoppa som skulle bli av, den underbara julen jag sett framemot med ditt julbord. Jag som tänkte fara till Hörnefors nästa helg då Erik far till stugan för att hälsa på mamma och er, nu blir ingenting av. Jag kommer nog fara till Hörnefors nästa helg, men det blir ju inte för att hälsa på dig och morfar, utan för att hjälpa mamma och morfar, du kommer inte finnas med oss 🙁

Jag saknar dig så otroligt mycket. Förstår fortfarande inte riktigt vad som hänt…jag vill inte förstå!