1 vecka.

Tänk att imorgon har det redan gått en vecka sedan mormor stilla somnade in.
Det har varit en tung vecka, inte så mycket tårar som jag trodde jag skulle fälla men jag är fortfarande i någon slags chock, förnekelse.
Igår skickade mamma lite kort på mormor, satt och kikade på dem och tyckte hon var så fin när hon fyllde 75 år förra året, lika fort kom tanken – hon finns inte längre – Det är en sån konstig känsla, det går inte in i mig att det verkligen är sant. Jag VILL inte inse att det är sant att min älskade mormor är borta för alltid. Hon skulle leva flera år till, hon hade så mycket mer att ge, men någon där uppe ville ha tillbaka henne nu.

16 dagar kvar till den värsta dagen i mitt liv också – Begravningen – Hur ska man överleva en sådan dag? Att måsta ta ett sista farväl av en person som betytt så enormt mycket i mitt liv, som jag fortfarande inte vill inse är borta för alltid. Jag vill inte ens veta hur svår denna dag kommer vara, det är bara att ta allt som det kommer.

Den konstiga känsla jag haft i kroppen en vecka sitter kvar, känns som att någon satt en sten i mig. Från de att man vaknar tills man går och sover (om jag ens lyckas sova, vissa nätter sover jag ingenting) så mår jag konstant konsigt. Kanske inte så konstigt att man har en sådan känsla i kroppen efter detta, men samtidigt vill jag ju inte inse fakta att det verkligen är såhär, men innerst inne vet jag ju att det är såhär det är, jag kommer aldrig mer att få en kram av mormor, få smaka hennes underbara mat, kommer bara få se henne på kort och minnas allt underbart vi gjort tillsammans under åren.

Snart kommer annonsen i tidningen också, kollade idag men ingen annons, hade en klump i magen då jag tittade, vill inte se hennes namn på dödsannoner, men jag vet att snart kommer jag få se det. Det är ännu en bekräftelse att det är verkligen såhär det är. Det kommer vara en enormt tung tid framöver men det blir nog bättre med tiden, vi får leva med alla ljusa minnen som sagt.

Annars så försöker jag hålla igång i vanlig ordning, idag var det träning, igår kväll var jag på utförsäljning med Jennie och Evelina på VILA kläder, hittade två t-shirts och en jacka för en väldigt billig peng.

Livet går vidare med en enormt sorg och saknad inom mig.

Saknar dig älskade mormor.