Begravning.

Begravningen ägde som sagt rum igår, var en bra dag trots allt, men en väldigt konstig. Klev upp och gjorde mig iordning, kändes inte som att jag skulle på begravning, vi for och hämtade upp de vi skulle hämta i stan, for till Hörnefors och till morfar, väl där träffade vi massor med släktingar, sedan begav vi oss allihopa till gravkapellet, jag trodde dörren skulle vara stängd men direkt jag gick in så såg jag kistan och klumpen i magen växte, att vi sedan skulle sitta precis brevid gjorde det inte lättare, Erik satt sig längst ut för jag ville inte.

Klockorna ringde, tårarna var på väg att komma men det gick bra, prästen pratade så fint om mormor, det kändes så fel att titta på kistan och höra prästen tala om mormor, det skulle ju inte vara min mormor som låg där!
Sedan skulle Maria sjunga – Kärleken är – (min låt) då rann tårarna så det fanns inte, jag fick nog halva kapellet att börja gråta. Och så fint som Maria sjöng, man rös i kroppen och bara grät, hennes inlevelse och röst, det går inte att beskriva.
Sedan bad vi en bön och Maria sjöng – Till en ängel – (mammas låt) Då rann tårarna igen men oj så fint Maria sjöng, hennes man Peter spelade gitarr och det var också enormt vackert och bra! Vi tänkte filma då Maria sjöng för att få ha kvar låtarna som minne men tyvärr så glömdes kameran i bilen och vi såg det som ett tecken, vi skulle inte filma, men i efterhand ångrar man det lite för så bra som det var kommer man aldrig få höra igen, med hennes inlevelse när hon sjöng för mormor. Är så enormt glad att du ville ställa upp och sjunga.
– TUSEN TACK IGEN Maria! –

Sedan blev det en bön igen och så var det dags att ta farväl för oss, kantorn spelade – Håll mitt hjärta – och vi gick upp, morfar läste så vackert de han skrivit och sedan tog vi farväl allihopa, det kändes så bra men samtidigt så tungt. Men vi fick ta ett ordentligt farväl. Så fick alla andra gå upp och det var kul att höra och se alla som deltog med att säga farväl till mormor.
Efter begravningsakten var det gravsättning, kistan rullades ut och vi fick se när den hissades ner, morfar och lillebror hjälpte till, även det var fint att se men jobbigt då jag tyckte hon skulle så "långt ner". Jag kikade ner, sa hejdå och sedan var jag tvungen att gå.

Fikat efteråt på församlingsgården var kanon, så trevligt att få träffa och prata med alla man inte sett på länge, fick höra alla som skickat in hälsningar till mormor, det var hur många som helst! Bildspelet vi gjort var väldigt uppskattat av alla också så det var kul.

Senare på kvällen blev det surströmmingsmiddag hos morfar och vi pratade skit och hade det trevligt. Men innan middagen for vi till graven och såg hur fint de gjort med alla blommor, vi pratade lite till mormor och bara var en stund.

Så jag måste säga att jag är faktiskt riktigt nöjd över dagen, det var en jobbig dag men ändå så enormt fin. Vi fick ta ett ordentligt avsked av mormor och det känns jätte bra, spänningarna man gått och burit på i flera veckor har äntligen släppt.

Nu är det värsta gjort och kvar återstår att acceptera och inse och gå vidare utan mormor. Men nu har vi ett ställe vi kan gå till när vi vill prata med henne eller bara vara en stund vilket känns skönt.

– Älskade mormor, jag saknar dig. Du fick ett jätte bra avslut med oss igår, bättre gick nästan inte att få –