Saknar.

Sitter just nu med värmedynan på ryggen för att försöka lindra min smärta, har så sjukt ont att varje rörelse är en plåga.

Satt och kikade igenom lite kort på facebook som vänner taggat mig på och började även kika på gamla bilder på mig som ligger på datorn, måste säga att jag saknar som jag såg ut för några år sedan, innan kortisonet försörde allt.

Kort taget av Jocke, våren 2007 – bäcksjön

Här var jag inte svullen i ansiktet, inga glansiga kinder eller nåt, trots att jag åt kortison, men åt en annan sort som var snällare mot kroppen (var tvungen att byta sort för jag fick så många blodtrycksfall varje dag)
Den jag äter nu gör att på alla kort glänser mina kinder, har så typiska "kortisonkinder" att det finns inte, ögonen är mer insjunkna är förut, allt är förändrat – jag saknar mitt gamla jag. Men det är nog bara att leva med hur det är nu, kan inte göra något som helst åt det, kommer aldrig kunna gå tillbaka till den andra sortens kortison, testade för något år sedan, redan efter någon dag så sjönk blodtrycket och jag höll på att svimma – kan säga, testa på att jobba med ett blodtryck på 80/60 ungefär, det är grejjer det!

Så som sagt, bara att lära sig och leva med, jobbigt – men sant. Inte värt att gräva ner sig för något man inte kan göra nåt åt, även fast man skulle vilja det ibland när man ser och känner hur mycket det förstör samtidigt som det gör nytta eftersom jag måste äta det.

Nä, nu ska jag försöka lägga mig ner i soffan en stund.