Jag klarade det!

Whoho, jag är så sjukt stolt över mig själv idag så det finns inte!

Allt började redan förra veckan då jag ändrade min tid till tandläkaren för att dra ut en visdomstand, nervositeten kom direkt. Igår lyckades jag få tänka på annat medan jag var och tränade med Lindis men sedan var det kört, fick dock några timmars sömn iallafall.

For till tandläkarn så jag var där strax före 15 idag för jag ville ha lugnande men han tyckte inte att jag skulle behöva det utan vi skulle ta det lugnt. Fick bedövningssalva och efter en stund bedövade han mig ordentligt, de stack till lite grann men inte farligare än så.
När bedövningen tagit ordentligt så skulle han känna lite på tanden men jag märke att han kände rätt kraftigt så jag började sprattla med benen så han tog det försiktigt en stund och vips så var tanden borta! Allt som allt tog det nog inte ens 20 minuter.

Efteråt så började tårarna rinna och jag började skaka enormt mycket för all spänning släppte på engång så fick sitta kvar några minuter innan jag fick traska hemåt igen.

Nu känner jag dock hur bedövningen redan börjar släppa för det börjar göra lite ont där min kära tand satt tidigare.

Till saken hör om varför jag är så livrädd för att dra ut tänder, jag blev skrämd rejält då jag var yngre och skulle dra ut en tand, bedövningen tog inte på rätt ställe, sedan dess har jag alltid varit rädd, detta besök har jag tex. avbokat två gånger tidigare innan jag nu gjorde bort det.

Men nu är det gjort och jag är så sjukt stolt över mig själv!